Svd:s Sanna Rayman omtalar remixen som lite bisats i en text om främst Louise Perssons nyutkomna bok Klassisk Feminism, men också till stor del om det gamla vanliga problemet att ingen jävel lyssnar på motståndarsidan och gärna tillskriver denna åsikter de inte har. Det gör naturligtvis, i samband med en del kommentarer, att jag känner lite smått att det kunde varit en bättre idé att inte alls gå så hårt med språket och jargongen i remixen, för att inte skrämma bort eller i onödan reta upp de som jag gärna sett omvändas av mitt tilltag. Men sen insåg jag att deras problem med reptilreaktioner är långt större än mitt och så vips tillskrev jag dem något samtidigt som jag gör mitt förfarande helt rätt. Kung!
I vilket fall antar jag att jag får sätta tänderna i boken nu också.