Häntiveckan

Pga mitt bytande av bostad med tillhörande packa, bära, packa upp igen har jag inte skrivit så mycket. Sorry. Avlägger därför bara kort rapport och kommentar om förra veckans händelser av intresse:

I torsdags sändes UR-programmet Världens bästa sex i P1, där undertecknad deltog. Jag fick prata med Ylva-Maria Thompson och i övriga delar snackas det tex glidmedel med Mian Lodalen, offerdebatteras mellan Maria Sveland och Sakine Madon och en massa annat bra. Ledstjärnan är en hägrande perfektion i sexundervisning och sexliv där vi fick agera visionärer. Rekommenderad lyssning!

Så har det blivit stor debatt om Sex på kartan, även något kopplat till hovrättens dom i mangaporr-fallet. Det är en till största delen förvirrad historia – kopplingen till barnporrlagen är ju mest en retorisk grej för att visa det orimliga eller i alla fall extremt godtyckliga resultatet av lagstiftningen, men inte alla verkar klara av att komma ihåg detta. Dagens artikel av Daniel Tanse menar tex på allvar att det faktiskt är barnporr (gjord 4 adults att runka till!). Delad förskräckelse och skrattanfall där (i bästa fall är det bara en svårpenetrerad ironi). Att man lyckats få fatt på några nazister som rasar (hehe) över rasblandning i filmen kan man förstås bara slå handflatan i ansiktet åt, men roligt att även en koppling till näthatsdebatten dök upp där.

Hur man kan se en upplysningsfilm, eller för den delen sexualkunskap i allmänhet, som hetsande eller direkt uppmanande är i alla fall svårt för mig att fatta. Anna Svenssons kritik på Newsmill att avhållsamhet saknas som tydligt alternativ kan jag dock förstå. Däremot håller jag inte med särskilt långt, inte oväntat. Jag ser liksom inte behovet.

Jag tror ju inte att det är främst via vare sig sexualkunskap eller flödande porr som hetsen att man ska vilja ha sex uppstår eller förstärks. Grupptryck frodas för allt möjligt och ser ganska likartat ut, dessutom tror jag tendensen att vilja framstå som mer frigjord än man är finns hos många vuxna också. Det är liksom ett sidoproblem, men med frigjort klimat i övrigt finns inte heller något för individen att bevisa.

Framför allt tycker jag att det är en bättre generell uppmaning att göra det som känns bra och inget annat, än att göra avhållsamhet till en specialgenre.

– – –

Ang. ”mangadomen” vet du ju vad jag tycker, men som Mårten Schultz mfl påpekat är den korrekt enligt lagstiftningen. Det senare alltså det verkligt problematiska (till den grad att tom Madeleine Leijonhufvud beklagar saken och kallar det hafsverk!).

Kommentarer inaktiverade.