Varför ställningshets?

Veckans tema på Vecka 6 gäller en av de mest klassiska frågespaltsämnena och favorit bland ytliga sexdiskussioner: ställningar. Vilken är bäst, vilken är favorit och så vidare. Eftersom övriga bidrag skött den kritiska biten funderar jag på om man inte kan behöva ett försvar för ställningshetsen. Eller snarare förklaring. Varför är folk ställningsfixerade?

Ja, ett huvudskäl är nog Jakten på Vaginalorgasmen och en fixering överlag på kuk i fitta-sex. Kanske också att vi har svårt att inte diskutera sex utan en massa lustiga namn på det som görs. Men jag tror också att en anledning att man gärna diskuterar ställningar är för att alla är så himla olika rent kroppsligt. Och att alla nya matchningar av två (eller fler) kroppar är en ny olikhet. Utöver generell kunskap om hur man får det bekvämt eller kommer djupt eller liknande finns massor av högst personliga lösningar som faktiskt kan ligga där och vänta på att bli upptäckta. Både med helt nya partners och med någon man legat med i ett år. Och från andra hållet finns det lätt positioner som helt enkelt inte funkar med en ny person, eller att nya vinklar på samma tema måste kalibreras. En missionär är egentligen en hel karavan med missionärer.

Det är ingen tävling om att kunna flest och ”vilken ställning är bäst?” är förstås fortfarande en skitkonstig fråga, såvida man inte bara av av ren nyfikenhet efterfrågar just din favorit. Men ”vad kan man mer testa?” kan vara nyttigt att fråga. Även om det kanske som vanligt är bäst att bara laborera lite. Det brukar liksom vara rätt kul på vägen.

Kommentarer inaktiverade.