Byxomyndigt

Även när jag var i den åldern var femtonårsdagen upplagd för skämt. Även när jag var i den åldern rådde den generella missuppfattningen bland oss unga att det var för ens egen del som det blev tillåtet att ligga vid uppnådda femton år. Som om man skulle straffats ifall man knullat som yngre. Men även innan lagen automatiskt kallade sex mellan någon över och någon under femton år för våldtäkt var skälet till lagstiftningen att skydda barn från vuxnas övergrepp, inte att förbjuda ung sexualitet.

Praktiken har dock visat sig vara något annat. Det tänkta utrymmet för flexibilitet vid små åldersskillnader är mer snävt än man kunde tro. I DN häromdagen konstaterades dessutom att senaste tidens rättsfall gett väldigt olika domar beroende på könen på de inblandade. Oavsett inställning till själva tanken om en åldersgräns för kvalificerad fri vilja så är domarna oerhört talande för samhällssynen på övergrepp, och på sex*. Det krävs en grabb för att begå påtryckning.

Mest vidrigt, vilket kommenterats förr här i Pillow Talk, är förstås uttalandet om de unga pojkarna i ett fall som, istället för att som tjejer ses som offer, antyds ha varit de verkliga slughjärnorna – att de snarare utnyttjat den äldre flickan som stod åtalad. Att man baxnar är inte ord nog att beskriva detta.

Jag sympatiserar generellt med bedömningen att en väldigt ung människa kan manipuleras lättare än en vuxen och att särskild hänsyn därför bör tas vid frågor om frivillighet**. Problemet är bara att denna hänsyn skräpats ned av utgångspunkten att pojkar automatiskt sysslar med manipulering och flickor, ja, de vill väl inget alls utom att behaga. Med tanke på hur mycket denna bild genomsyrar samhället är det inte svårt att se hur problemet dessutom reproducerar sig självt. Unga pojkar kommer inte kunna se skillnad på manipulation eller tjat och ömsesidig kåthet om de alltid betraktas som ständigt på jakt efter knulla.

I bästa fall ska man vara försiktig med att jämföra fall som bedömts av helt olika orters domstolar, kanske skulle flickan fälts i en annan rättssal. Men ett allmänt oklart rättsläge för våra yngsta ”byxmyndiga” är aldrig en toppengrej, oavsett.

- – -

* Tänkte sätta ett ”hetero” inom parentes där, men ärligt talat är bilden av bögar som överkåta och flator som mer gosande än knullande en del av precis samma grej (och övriga möjliga sexualiteter är helt bortglömda – försök bara se en asexuell tonårspojke i det allmänna medvetandet!).

** Och då menar jag inte som hovrättsfailen att inte vara ”mogen att ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art”, utan att ta ställning till en specifik sexpartner. Brottet ligger i manipuleringen, inte i vilken mer eller mindre ”kvalificerad” (??????) art som knullas kring.

Sova isär

Med anledning av det roliga projektet Vecka 6, igångdraget av Tanja Suhinina, tänkte jag också peta ned någonting på veckans tema, som är ”sova ihop”. Och då menar jag bara sova (nästan). Pass på nu för 80-talsreferens!

I filmen En fisk som heter Wanda befäster man John Cleeses rollfigur Archie som uttråkad man i trist äktenskap via en scen i hans och fruns sovrum – där de har separata sängar. De har praktiska nattkläder och trivsamma läslampor och hela köret. Säger godnatt och släcker i varsin säng. Poängen är att det inte bara ger att de sover för sig. I princip vill man med separata sängar också säga att det inte knullas i relationen överhuvudtaget. De är så långt bort från varandra! Hur ska det då bli knulla?

Javisst, den mest smidiga ingången till ligga (redan avklädd + redan vertikalläge + varmt och gosigt osv osv) blir förstås åsidosatt när man inte sover ihop. Men är det bara där man knullar? Och har man blivit tråkiga ens om man faktiskt inte knullar? Dessa hakar fattar man ju med lite eftertanke men ändå är separata sängar, för att inte tala om separata sovrum, något som kan ses som riktigt underligt i sammanhang med monogama par. Något som i bästa fall hör högsnarkande medelåldersplussare till. Det finns dock fler som har svårt att somna med andra i sängen, eller rummet, än bara de som härjas av partnerns snarkande.

Jag gillar i och för sig själv att sova med andra. Men jag kan ju lätt vrålsomna på ett par minuter, något många har svårare med (i ett av de allra första inläggen i denna blogg skrev jag till exempel att jag nästan uteslutande varit ihop med folk som haft sömnproblem). Lika väl har jag mina egenheter när det kommer till saker som sovställning eller temperatur i rummet, som inte alltid är rätt matchning ihop med någon annan. Ibland har man dessutom sina olika perioder själv för vad som är bäst sovklimat. Tvåsamheten som man ska tänka om den är liksom så mycket allting tillsammans, och en mysig grej som sova måste man väl dela då?


Mindre myzig ihopsovning. Foto: Biswaranjan Rout/Scanpix

Kanske är det normen att par bör sova ihop som gett att ihopsovning är så intimt (eller uttrycket sleep with som ord för att ha sex). Till den grad att även de mest hårdnackade predikarna av att sexuell otrohet är det värsta av allt kan uppleva det som nästan lika illa med ett helt hångel- och könsgrabbarfritt ihopsovande med fel person. ”Alltså vi sov inte, höhö”-skämtets motsats, ursäkten ”Men vi sov ju bara!”, blir plötsligt helt verkningslös. Dock att fler borde ha lite platoniskt ihopsovande.

Wild Wild West

En av de mest efterblivna saker jag vet är grabbklyschan om att man skulle se på porr för att lära sig grejer. Inte för att det är omöjligt, men jag kan inte med att låtsas som om det skulle vara ett första motiv för vare sig produktion eller konsumtion. Bästa kameravinkel inte samma som ”fuck yeah va skönt”-vinkel, som ett exempel på uppenbar fail.

Men när jag läser Karolina Bångs nya seriebok Cowgirls är det fanimej den perfekta blandningen av utbildning och erotik. Fast mer från andra hållet. Jag läser det som en handbok med storytelling som själva det pedagogiska greppet, snarare än som porr med pedagogiska inslag.

Mellan fistinglektioner och annat byggs detaljerade historier och sexscener upp som påminner mig om de tecknade knullillustrationerna i en gammal sexhandbok för ca medelålders gifta par som jag brukade smygläsa på det lokala biblioteket som 7-åring. Som om dessa gett fingret åt sin stela kontext och dragit ut på egna äventyr och visar upp sig från alla vinklar och aspekter, inte bara de mest motljusknullande kärleksmyziga.

Jag läste någon recension som gnällde lite på tunn story, men det gör liksom inte något alls även om man skulle instämma. Nog för att det är ett skitsnyggt grepp att bara exkludera män helt och hållet, som om de aldrig funnits, det kunde man komma hur långt som helst med litterärt sett. Jag blir ändå som gladast över boken när jag läser den som sexnörd än som bok- och serienörd. Eller för den delen som porrgubbe.

Dirty Mind

Jag kan inte låta bli att inför kvällens spelning på Way Out West tokhylla ett Prince-omslag. En för dagen lämplig bild som gör mig glad. Om det finns någon enskild bild i mainstreampopkultur som uppvisar exakt vad jag önskar av mer mansobjektifiering är det bilden på Dirty Mind från 1980. Du ser omslaget ihop med låten i klippet nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=bNa1YgdbMZk

Alltså inte som om det inte finns mansobjektifiering eller rent specifikt samma typ av bilder, men var är dagens storstjärnor som poserar like that?