Tare lugnt med romantiken

I söndags satt jag och vred mig i tevesoffan då Ensam mamma söker-Emma valde bort snubben hon tidigare favoriserat och verkade vara kär i, då hans avslutningsdejt var ”för opersonlig” och den andra snubben ändå dragit till med blomblad på sängen och allt. Man behöver ju inte utgå ifrån att det var det enda, vafan vet jag om dessa människor egentligen, men programmets budskap blev likväl: romantiken före allt. Eller snarare bilden av vad som är romantiskt.

Det är synd. Eftersom det lika gärna kan bli enorm fail på sådant när man tror på vida gester framför rediga känslor, sina egna och andras. För den som inte bara mår dåligt av sånt kan man underhållas av detta i de frekventa klippen på YouTube där snubbar friar på olika sportmatcher och dylikt. Och nekas. Och få tröstas av en klubbmaskot i stor jävla björndräkt medan lagens spelare fnissar igång matchen igen:

Via klippets related-spalt hittar du horder av vidare förnedringsklipp.

I sommar ska jag gifta mig. Jag är glad att jag mer fnittrade fram ett allmänt varför inte-förslag än drog till med dessa gester. Man kunde ju tycka att det att ta en chans och förlora är bättre än inget alls, men det är förstås bara båg. Och så är man taskig mot den som sätts i situationen ovetandes. Gärna stora kanoner om man är sån, men var lite säker först va?

Bonus med extra förnedring!

- – -

Dock att!!!11 Aftonbladet gör stor affär av efterspelet för Emma i Ensam mamma söker. Det är epic lulz. Dejting-teves sjukhet blir än mer tydlig i och med det där intervjuprogrammet de kört.

Ge mig fler followers

Om sex och dans, kommunikation och följande.

Jag var på väg att skriva något om det där med dans och sex. Eller kanske att dans inte alls, som ibland hävdas, handlar om/är sex. Det var efter ett ABF-seminarium förra veckan om pardans, där saken togs upp. Att kroppar kommer nära och rör sig på ett eventuellt sexigt sätt är liksom en sak, dansen är ändå sin egen också. Jag  tror inte att sex är det högsta målet med dans lika lite som med något annat.

Men även om det är olika saker med respektive egenvärde finns likheter när det kommer till kommunikationssätt. Tanja Suhinina skriver om vad man kan kalla förande och följande i sex. Framför allt då om nyttan i att lära sig vara en god följare även som heteroman. ”Typ det där med att subtilt men ändå begripligt antyda vad man vill ha och hur man vill ha det.”

Jag har fått uppfattningen att straighta män är tysta under sex (varning för vaga grunder men ni får gärna vittna!), och det vore ju en rimlig förklaring att ljud och annat ingår i en följarroll som inte ses som manlig. Bara att sätta igång och träna då. Jag kan i alla fall garantera att bra signaler från goda följare är det bästa man kan få om man vill veta vad man sysslar med.

Ärligt talat tror jag bra skillz i pardans är väldigt användbart i all annan form av tyst kommunikation inklusive sex, så det får vara kopplingen sex och dans emellan. Däremot tror jag inte man måste ligga sen för att man dansat bra ihop.

Prostitutionsdebattens våld på sex

Vore det inte så tragiskt skulle det vara lite lustigt att Järfälla Tjejjour i ena stunden hävdar att prostitution inte alls behövs för att killar skulle ha så mycket större lust eller att det skulle minska antalet våldtäkter, men i andra stunden ändå slänger upp en kampanj som faktiskt antyder just dessa saker likförbannat. Testet för att få flirtlicens baseras på frågor om hur man känner för att ta kontakt och olika repliker blandat med ledande frågor om sex för cigg och rena pekpinnar. Och en lista på saker som är fel, att skriva under på i slutet för att få licensen.

Genom att lära oss (män) flirta ska man alltså motverka sexköp? Jamen voilà, då har vi ju landat i att människor köper sex för att de är ensamma stackare, handikappade och fula kanske! Tänka på de handikappade brukar annars vara reserverat för de mer gränslösa förespråkarna – samma personer alltså som dessutom halar fram argument om minskade våldtäkter. Grattis! Men det är ju inte i försöken att skaffa ligg det brister mest utan i hur man ser på vad ligget är och bör vara.

Många ser redan sex som köpslående även utan pengar. Det är inte något man kommer åt genom att komplettera köpbegreppet med gåvor i sin kampanj. Grunden ligger som vanligt i att män förväntas jaga och kvinnor försvara. För att HBT-komplettera är detta också varför de där fördomarna om översexuella bögar samt frågor om hur flator egentligen ligger kommer in. Att då införa ”flirtskolan” spär gärna på precis samma system – män måste bli bättre på det hyggliga gratis köpslåendet.

Det hela är ett ypperligt exempel på hur en lika skev syn på sexualitet ockuperat båda sidor om prostitutionsdebatten. Den historiskt förståeliga men numera ändå bisarra argumentationen av Lön För Hushållsarbete* på 70-talet – att ta betalt är det enda rimliga när bara mannen får ut nåt – gör också samma förutsättning att män jagar och kvinnor försvarar, ger upp, eller säljer som sagt. Det behöver liksom inte vara så, vi tror vi vet det också men av någon anledning upphör aldrig diskursen ändå.

Förutom att göra kvinnors sexualitet osjälvständig på så vis gör man också grova felanalyser av mäns sexualitet. Lite likt Caroline Ringskog Ferrada-Nolis kritik av The Social Network måste jag bestämt hävda att det inte går att få för sig att allt män gör är för sex. Jag hatar den bilden av sex vare sig det gäller kvinnors eller mäns sexualitet. Sex är inte något slutmål utan har sina påföljande saker. En så enkel sak som bekräftelse, eller status. Sex som ett end game är evolutionspsykologiskt dravel som också står helt handfallet för att förklara annars spekulations-göttiga saker som de värsta sexköparscenarierna.

Sexköpare åker runt halva jorden. Varför i helvete då? Kom liksom inte och säg att det är en enda lång drift efter orgasm och utlösning inuti en fertil kvinna. Som om inte fitta fanns i väst. Det är allt annat än urdrift som skapar sexköp, det är snarare modernitet. ”Världens äldsta yrke” är ett jävla skitsnack från början. Sexköpare måste förklaras med sociala sammanhang. En möjlighet är att man vill slippa det sociala helt – även om man är bra på det. En annan att man får en bekräftelse av sex man köpt på ett sätt kanske inte helt olikt den som man kan få av att vara objektet för någons lust.

Tack för riktat fokus på sexköparna alltså, Järfälla tjejjour, men det är inte med staplade regler och moralisk kompass man kommer åt köparnas verkliga problem. Ej heller genom gratisorgasmer hur mycket players vi alla än blir.

(Bilder: Faksimil från Flirtlicens.nu / Y U NO troll)

- – -

* Tysk rörelse behandlad i bla Susanne Dodillets avhandling i idéhistoria om tysk resp. svensk lagstiftning.

Skynda skynda!

Om man vill ha ett duktigt stresspiller?

Man läser Aftonbladet Wendelas lilla puff om genomsnittstid för samlag ”utan förspel” (no doubt menat kuk i fitta-tid då) och visualiserar ett Fångarna på fortet-rum med en påhejande Gunde Svan utanför ”SKYNDA SKYNDA!”

Ärligt, vafan? Vad menar de? För det första är det efterblivet att mäta KiF-tid, för det andra är det efterblivet att sätta målet till hur man ska speeda upp allt för att hinna få ut något istället för att bara … jamen typ CHILLA? Åh de har inte tid med mer än 7,3 minuter pga livspussel. Dock att det är lögn. Vill man inte engagera sig är det en sak men bara där ligger felet.

Jag hoppas verkligen att det där med att förspel borträknats innebär att det finns ett mörkertal på långt fler minuter som innefattar allt det som statistikmiffona vill skära bort.

Nästa Fuck For Forest?

Om Tysklands förbundspresident Christian Wulff skulle gå med på förslaget från författaren Charlotte Roche – att ligga med henne mot att han lägger veto mot kärnkraft – ja då har vi förmodligen funnit världshistoriens mest trista ligg.

Tänk dig själv, att dels ha hela landet och delar av världen som vet och dels vara ganska säker på att den dealen inte inkluderar någon form av attraktion från Roches sida. Om du klarar av en sån pinsam bild kan du ju tänka dig själva det torra knullet också. Nu köper förstås folk sex hela tiden men de verkar vara bra på att inbilla sig att det är vanlig attraktion ändå. Man kan nog utgå ifrån att hon vet att det bara blir ett utspel och inget mer, oavsett ansökan om ”tillstånd från familjen”.

Dock att det fortfarande är oerhört tröttsamt med detta marknadstänkande om sex. Det är allt annat än god aktivism oavsett hur mycket fokus kärnkraftsfrågan får. Fuck that.

Be more sexy!

Som vanligt gör Sleepless den korrekta analysenden keffa analysen man hittar i GenusNytt. Återkommande läsare känner förstås igen denna min ena käpphäst – mansobjektet.

Så män kan alltså inte spela på utseende (och i förlängningen på sex) på samma sätt som kvinnor? Det stämmer. Det är inte bara ett problem för kvinnor att kvinnor objektifieras genom en underförstått manligt blick. Men vad kan man då göra istället för att gnälla? Asså, det är lätt.

Dude, be more sexy.

Nu är jag inte ute efter makeover-politik eller överhuvudtaget en ny idealhets utan bara en kännedom om sin kropp (och andras) som faktiskt attraktiv. Om du vill gå klassisk mansroll och hunk eller börja experimentera spelar ingen roll, det viktiga är perspektivet. Det ska alltid börja någonstans så varför inte bara börja med att tänka sig sexig? Komma ihåg att man, eller män, kan vara eftertraktade och inbjudande. Lite i analogi med det klassiska feministiskt slagordet ”Sluta fnittra – agera”: Sluta jaga – posera!

Lätt förändrat är det inte på en samhällsnivå, men det är inte svårt att börja jobba med sin egen tanke. Och jag ser förändring redan, förresten. Särskilt i så tydliga och fett snygga exempel som Jake Gyllenhaal-bilden från kommande filmen Love & Other Drugs som jag såg i Micke Kazarnowicz blogg.

- – -

Update 18 nov: Bilden som Kazarnowicz bloggat är tydligen ett photoshopjobb där Gyllenhaals ansikte lagts på en annan man. Ivar var den som upptäckte detta (se kommentarerna). Men typ even better! Kvinnliga kändisar shoppas ständigt in i porrbilder fast sjukt kasst gjort oftast. Detta är det första jag sett som både lurar mig och är en dude. Nice.

Allmänt meddelande

Vänligen notera:

Igår blev mitt bloggverktyg utbytt mot mer välbekanta WordPress. Det är bra. Dock har alla kommentarer förlorats, så om du surar för att just din åsikt tystats tvår jag mina händer och säger att det var nån annans fel.

Däremot går det smidigare att kommentera nu, och så är det lättare att bläddra fram de äldsta inläggen i bloggen. Men eftersom redan förra årets layoutbyte trollade bort det som skrivits i ingressdelen i det gamla verktyget så är vissa läsarfrågor borta från första årets inlägg och bara svaren står kvar och ser lite konstiga ut. Eventuellt hittar jag frågorna lokalt på min egan dator, annars tar jag nog ner dem inom kort.

Ni som länkat till enskilda inlägg komemr också råka ut för döda länkar då strukturen i adress ser annorlunda ut nu, det är också en god idé att uppdatera andra länkar, RSS-läsare och bokmärken.

Slut på meddelande.

I sanning ingen konsekvens

Nyss ogillades åtalet mot en 15-årig tjej som anmälts för sexuellt utnyttjande av barn efter att ha haft sex med två 13-åriga pojkar då ”leken sanning och konsekvens slutade med samlag”.

”Enligt Varbergs tingsrätt hade inte flickan utsatt pojkarna för något övergrepp. Snarare kan det vara så att pojkarna utnyttjat flickan för sin sexuella debut”, skriver GP. Det är ändå lite så man baxnar.

Att uttala sig om specifika fall där mycket lite ens rapporterats i pressen är förstås vanskligt. Det vore arrogant och korkat av mig att utesluta att yngre pojkar än 15 kan ha makt att förgripa sig på en tjej över 15, det vore till och med ganska likt tanken på att en tjej inte skulle kunna utnyttja en kille sexuellt. Det är alltså inte nödvändigtvis lagen som brister i jämställdhet.

Men jag har väldigt svårt att tänka mig att historien inte skulle blåsas upp ännu större om könen var de omvända. Värst av allt är ändå att man i själva domen har mage att slänga in en motanklagelse, att pojkarna kan ha varit de som utnyttjat henne. Kan du tänka dig att man skulle skriva så om ett fall med äldre kille mot två 13-åriga tjejer?

Det brinner så i huvudet på oss när vi ska försöka föreställa oss en tjej vara våldtäktsman att vi måste vända tillbaka könsrollerna till varje pris.

Looking for some groupie love

Drevet går vidare! Då menar jag inte jakten på knugen utan bieffekterna av densamma i form av totala idiotier och vanföreställningar om sex.

Det är inte bara för att man lätt associerar till det välkända men ändå diffusa ”hederskultur”-begreppet när man läser det som Johanne Hildebrandt i Aftonbladet igår fick mig att höja på ögonbrynen rejält. Om kungens utpekade ragg skriver hon alltså:

”Ändå är det svårt att förstå att unga kvinnor låter sig utnyttjas. Om en inbjudan innebär att man ska dyka upp till kaffet likt en lättklädd, dansande björn, så borde man rimligtvis kunna räkna ut vad det handlar om, och tacka nej.

Det handlar trots allt inte enbart om att bli bjuden på drinkar utan också om självrespekt, för det enda som gills är det man åstadkommer själv och ingen karriär är värd en utsåld heder.”

Jaha. Detta är inte ett skandaluttalande av någon särskild idiot, det som Hildebrandt skriver. Det är inte något specifikt för denna story ens. För aldrig samspelar horstigmat med offerrollen så tydligt som när det kommer till groupie love. Den blandade känslan av avsky för någon som bara ligger med någon för att den är känd och sympatin för någon som utnyttjas så lätt bara för att förövaren … är känd.

Det är en soppa som dock inte fungerar alls om man inte i det att ligga med någon – eller ens attraheras av någon – för deras status finns något djupt skamligt som nästan alltid skapar en offerroll. Den enda agensen en groupie tillåts ha i sammanhanget är rollen som lika skamligt utnyttjande gold digger (en minst sagt klassisk arketyp i antifeministiska resonemang), och visst fan är det riktigt illa när det är det bästa möjliga alternativet.

Problematiseringen, dock, görs ändå som vanligt runt groupien. Som naturligtvis är kvinna. Enda skälet till att kungen behandlas annorlunda är att han är skvalleroskuld i sammanhanget. En vanlig rockstjärna redan omgiven av rykten och bevisade affärer hade inte en käft pratat om så mycket som de tyckt synd om eller spottat på groupien (förutsatt förstås att det inte handlar om otrohet, som bekant).

Personligen skulle jag förresten inte banga en chans på kungen. Ja, bara för det enorma groupievärdet. I alla fall nu när det verkar fritt fram att skryta om det.

Knugens knuk, och din

Åmen bevare mig väl! Nu ska vi alltså ha ett halvår av kungligt skärskådande precis som förra årets Tigerjakt? En bok om kungen som är mer privat än någon varit förr, och så *POW* ska allt handla om det mest förbjudna göttiga sexskvallret. Förvirringen kommer garanterat, och efterverkningen på oss andra med.

Förutom att allvaret i en potentiell demokratisk diskussion trollas bort som bieffekt av den underliga fokuseringen på kungens eventuella sexuella eskapader i en bok om mer än det, så lär det bli en strid ström av idiotanalyser på otrohet och sex som typ härket på Newsmill av min favoritfiende Eva Rusz nu. Jag måste gå in med lite damage control.

Rusz menar att det är naturligt att vara otrogen. För män i alla fall. Därför måste vi förstå det. Fast det kan vara brist på uppmärksamhet också! Så vi ska förstå det, och ge mer uppmärksamhet. OCH så ska vi komma ihåg att det finns sexmissbruk och det är inte kärlek! Så vi ska förstå det.

1. Jaha. 2. Bestäm dig. 3. Nej.

Problemet är att Eva Rusz sysslar med det totala vansinnesprojektet att SAMTIDIGT argumentera för det naturliga i allt annat än tvåsamhet och för att man ska komma runt dessa i så fall naturliga beteenden för att lyckas i tvåsamheten. Det måste faktiskt inte finnas en motsättning i dessa två men hela hennes taktik går ut på att snarare underblåsa den. Fullt rimliga råd ackompanjerat av förvirrande låtsasforskning om stenålder som säger emot råden.

Det är en idiotlösning att mena att det går att älska och vara ihop med någon och ändå tända på andra genom att alltid hävda att man ska skära bort sexualitet från både känsla och förnuft. Att otrohet alltid har med helt känslofritt sex att göra eller att prata om sexmissbruk – det är att barnförklara och djurförklara män/niskor. Men vi är tänkande och kännande.

Bara för att det går att knulla känslofritt är det inte en bra idé att alltid låtsas som att det är så rakt av bara för att man inte byter partner och flyr fältet helt. Jag tror inte man förstår vare sig sex eller kärlek då. Det går inte ens att göra den knivskarpa uppdelningen i vad som är ”känslor” och vad som är ”sex”. Det är bara en betryggande lögn och genväg förbi det riktiga jobbet att förstå sina motstridiga känslor. Oavsett liberal inställning med förlåtande och allt så gör Rusz en uppdelning som i praktiken inte alls blir förlåtande.

Hon menar att det går att förlåta sin sexmissbrukande partner för att han inte kär i sitt ”objekt”. Varför då? Inse att det också innebär att en partner som får känslor för en annan men aldrig ens petat på personen måste dumpas.

- – -

Bonus! Den där frågan i slutet av artikeln är som vanligt helt galen. Går det ens att ärligt välja något annat svar än ”arg” eller på sin höjd ”uttråkad”. Jag ska nog trolla ett ja.