Vad är övergrepp? / Baby don’t hurt me

Jag hade verkligen hoppats slippa kommentera det här med bdsm, sexuella övergrepp och självskadebeteende, men nu måste jag ändå. Det är synen på våldtäkt och övergrepp som står på spel. Och synen på självskadebeteende med, för den delen.

Jag är kanske inte förvånad, men ändå djupt besviken på Katarina Wennstam efter debattartikeln i Aftonbladet om Malmö tingsrätts friande av mannen som åtalats för grov misshandel på en 16-åring.

Det är inte främst för att hon slentrianmässigt och spekulativt kallar en bdsm-utövare för ”uppenbart störd” och implicit dömer praktiken för alla andra. Inte heller för att jämförelsen med supporterslagsmål haltar så enormt, med det ena exakt bestämt i förväg och det andra oförutsägbara urspårningar och – vafan – dödligt våld.

Det är jämförelsen med det ofrivilliga, Stureplansmålet, som om det var samma sak som får mig att sucka uppgivet och se bandet backas 10 år tillbaka till tiden innan Wennstams egna böcker och förtjänster på området. I det fallet hade hon sagt ifrån, i detta samtyckt. Inte till en lek man får tåla eller allting efter ett ”Ja”, utan till specifika saker. Och gränser.

Att uttala sig såhär om vad som verkligen hänt och verkligen sagts och tänkts är näst intill omöjligt. Ja, jag tycker också det känns olustigt att höra om och att en 16-åring nog inte har full koll på vad egna beslut kan leda till.

Det finns alltså inte mycket som utesluter att det kan vara en tveksam situation eller att mannen kunnat dra fördel av hennes ålder eller situation – men inte heller att han kunnat räkna med extra svaghet genom denna, eller gått in för att utnyttja den. Som om inte någon med självskadebeteende inte kan vara förjävla bra på att dölja det, eller inte minst kan använda det för känsla av kontroll.

Men ”självskadebeteende” upprepas av både Wennstam och andra som om det var fråga om total hjälplöshet. Och framför allt som om de fysiska skadorna som någon får på det sättet är det stora problemet. Som om övergreppets största problem är skador och inte det ofrivilliga. Med den synen krävs inte mycket för att loppet ska vara kört. Släktskapet till en förbrukad kvinna är inte avlägset. DÄR har du din dubbelmoral.

Juridiken kan inte ansvara för att reda ut egentliga oviljor bakom ett falskt ”ja” där de finns (och de finns). Men det är också därför det är så viktigt att polisväsendet ändå tror på en våldtagen och kallar det våldtäkt oavsett chans till åtal. Att du som varit med om något får lov att definiera dina känslor själv och varken måste ha ett erkännande eller domslut för den rätten.

”Vad är det som gör att samhället och rättsväsendet så ofta fastnar just i flickans påstådda samtycke att allt som sker efter att hon inlåtit sig på sex inte kan vara plågsamt, fel och även brottsligt?”

Jo, för att samtycket är allt en domstol har att gå på och det är nog så svårt att reda ut. Det är så en samtyckeslag – vilken jag stöder och ropar efter – skulle fungera. Man kan inte skriva juridiskt bindande kontrakt för vad som helst, men tydligare än så kan du inte reda ut ett samtycke. Gränserna är inte svåra, dödligt våld eller men för livet har man aldrig kunnat skriva kontrakt på.

- – -

(Ja, jag är som synes medveten om att det handlar om misshandel och inte våldtäkt men det här är så nära varandra det kommer. Vilket förstås i sig är intressant, men det får utvecklas en annan gång i så fall.)

En inblick i The Dark Side

 

Ett bloggtips för er som känt på effekterna av att för starka känslor leder till kraftens mörka sida.

Någon – närmare bestämt mina homies Fredrik Westerlund och Helena Bergman – har äntligen tagit tag i uppsamlandet av alla vansinnesmail som verkar florera på nätdejtingens domäner. Detta genom bloggen The Dark Side of Nätdejting.

Tidigare har jag skänkts mycket glädje via #nätdejting-taggen på Twitter men sånt försvinner lätt i glömska. Här sparas istället porrchocker, lolfester och sär skrivnings spektakel, lättåtkomligt för alla.

Ni med erfarenhet, var nu inte rädda att bidra! Själv väntar jag med spänning på att mörka sidan ska förverkligas bokstavligt genom att någon raggar via frasen ”Search your feelings you know it to be true.”

Porrparadoxer

Vi var nog många som kliade oss förbryllat i huvudet över en artikel i SvD igår. Delvis kan man förstås lolla åt att polisen intervjuas om kopplingen mellan sexleksaker på hotellrum och prostitution, men jag fattar i alla fall hur det tankefelet uppstår. Dock är det absolut roligaste förstås det avslutande citatet från hotellets talesperson:

”– Det är inget fult med sex, det är bland annat det vi vill visa. Vi har till exempel slutat med vuxenfilmer eftersom vi samarbetar med Ecpat”

Ecpat jobbar alltså mot barnporr och det, tänker Bärnsch, måste ju innebära att man rensar ut vuxenfilmer. Blev porren med barn kvar då alltså?

Storlekens betydelse

 

En av de äldsta klyschorna i boken för män är att kukstorleken inte har betydelse. Det är naturligtvis total nonsens. Däremot är det kanske inte som du tror för det.

Veckans mest intressanta sexdiskussion i åtminstone bloggkretsen jag läser handlar om kukstorlek. Nu är det inte direkt nån beef mellan Team Storkuk och Team ”Viktigast är vad man gör med den”, men grovt tillyxat kan man läsa det som en debatt om idealstorlekar.

Det mest intressanta är att både Johanna Sjödins storkuksfäbless och Kvalitetsbloggens diss av storleksfixering frontar med argument baserade på vaginalpenetrationens särställning som det normala:

”Den allmänna fixeringen vid penisstorlek har sitt ursprung i att män desperat vill hålla fast vid myten om välsignelsen med vaginalsex.” skriver Ia på Kvalitetsbloggen och Johanna Sjödin menar: ”Någonting som också är återkommande är att personer talar om att jag har fel för att stora kukar inte går in hela vägen (vaginalsex är normen).”

När Sjödin vittnar om att män provoceras av hennes preferenser är det förstås oerhört lockande att anta perspektivet att det är något som män själva lagt grunden för genom att lägga vikt vid kuken-i-fittan (och varför inte allmän manlighetstävlan?) – men det är samtidigt helt rimligt att göra en direkt jämförelse med motsvarande traditionella storleksideal på kvinnors bröst och göra det till mer av en turn-on än direkt relaterat till kuken som verktyg. Bröst har väl aldrig önskats större för att de skulle vara ”skönare”?

Vissa bryr sig som fan, av olika och egna skäl, och det kan man knappast göra något åt. Alltså spelar det roll. Men det kan lika gärna vara aversion mot för stora och omöjliga kukar som det kan vara för visuellt tilltalande too much-kukar. Att det skulle utesluta småkukade män är alltså något som felaktigt underförstås av att storleken spelar roll.

Den spelar alltså olika roll för olika människor och som på alla andra arenor får man hitta den man passar ihop med och ibland nöja sig med 8 av 10 rätt. Och kanske variera sig lite.

Bedöma Bodil

Dagens lilla lästips.

De underbart namn- och formgivna sexleksakerna från Belladot är recenserade av Julia Skott på Lilla Gumman idag. Trevligt med insatt och välskrivet utlåtande för såna här grejer, särskilt när det gäller skitsnygga hype-produkter som kanske behöver lite rimlig kritik. Mer sånt i konsument- och teknikjournalistik!

För lite uppvisning av prylar och förpackningar finns även ett unboxing-inlägg på samma sajt.

Klamåndan

Man ur huse till vårdcentralerna – klamåndan är här!

Första gången jag såg en reklam för Klamydiadagen skrattade jag och fotade den för att håna i min gamla blogg. Inte för att håna insatsen alltså, men för att det lät så mycket som en hyllningsdag – Hooray 4 Klamydia! – snarare än en uppmärksammad kamp. Det var liksom inte lika etablerat som World Aids Day.

Idag är det andra bullar, Klamydiamåndagen som det heter nu kampanjas för rejält. Själv föreställer jag mig en massinsats där samtliga medborgare får ledigt från jobbet och går och testar sig bara för att. Så upptäcker man varenda liten klamme och utrotningen är snart ett faktum. Det vore väl nåt?

Två absoluta måsten

Missa inte Tanja Suhininas skarpa genomgång av vems behov som ska hörsammas jämt, och vems man kan avböja att tillfredsställa, enligt flashbackarna.

Missa inte heller den syrliga kommentaren angående ”The Virginity Hit”, en låtsasdokumentär om att förlora oskulden, i New York Magazine. Män som förlorar oskuld på film: #win. Kvinnor som förlorar den: #fail. Så sant, så sant – det framställs alltid så. Det kanske är mest och värst i amerikansk film, men oj vad mycket nordiskt jag sett i samma sväng.

Vetenskapen!

 

Lol @ vetenskapen. Så mycket dumma grejer som framställs bara för att sälja lite storys till omvärldens sämre medier. Alternativt ”så mycket riktig forskning som görs om till dumma grejer”.

”I en studie vid Northumbria University har forskarna låtit en rad unga män dansa i ett laboratorium.”

”– Vi trodde att benen och armarna skulle vara väldigt viktiga. Men det visade sig att kvinnor ägnade mer uppmärksamhet åt överkroppen; bröstkorgen, huvudet och nacken, säger psykologen Nick Neave till BBC.”

Alltså, DN, you really crack me up. Det är inget hånfullt menat, jag gissar att de har humor med det, av den episka bildsättningen att döma. Eller att de har youtube-länkar till rätt och fel dans. Men lite försynt vill jag ju fråga var det egentligen kommer in att dansen som var ”rätt” ska attrahera kvinnor och typ funka på krogen?

Det är så härligt med heteronormativiteten – när man låter kvinnor bedöma män på vilket sätt som helst är det underförstått att det positiva betyder knullsug.

Bästa dansen-texten var dock inte lika kul som den totala tanke-otur som Aftonbladet Wendela uppvisade igår genom rubriken ”Äldre kvinnor och yngre män – helt biologiskt” (ja, med den fetstilta ordvitsen där). Det är möjligen en artikel också den skriven med humor, men knappast med nån skarpsinnig sådan:

AB refererar till att män försvagas efter 50 års ålder, enligt en dansk studie. Det är allt underlag. Ändå låtsas man som att det räcker för att bevisa att yngre män passar med äldre kvinnor, när det väl snarare borde innebära att ung är stark – oavsett kön. Var de äldre kvinnorna alls kommer in är väldigt oklart. Alltså passar ung med ung och de gamla, ja de får väl ta det de får.

Men visst, vill någon tänka pensionstaktiskt med sina relationer för ett par extra år när man väl åldrats är det väl bara att lyckönska och gratulera!

Grattis, tomtar!

- – -

GLÖM INTE att kolla dansfilmen ovan, och inte heller att klicka vidare till bad dancing sedan. Epic lulz.

Frågan är felställd

Viagrarapporten verkar bli en outsinlig källa till grismiffotexter. Men ok, bra det! Nu har jag ett avstamp. Dags för del två i dagens kvällspressidioti-bashing.

”Kvinnor alltså. Vi förstår dem inte.” Se där, nummer ett på min hatlista över floskler. Samma sak för det omvända, kvinnor som pratar om män som inte går att förstå. Naturligtvis var inte Aftonbladets Wendelaträsk sena att suga i sig och spotta upp de värsta fjanterierna av Viagrarapporten som behandlar just denna icke-fråga.

Förstår man varandra helt i relationer mellan två män eller mellan två kvinnor? Finns inga konflikter i homotvåsamheterna? Kom igen, visst låter det urbota löjligt. Skulle man vara bra på att kommunicera automatiskt ens med någon som var exakt likadan som en själv? Fuck no! Var jag ihop med mig själv skulle relationen vara en helt omöjlig härva, det ska jag tala om.

Män och kvinnor förstår inte varandra? Vafan, människor förstår inte varandra! Skulle du verkligen ens säga att du helt förstår din grabbkompis som man? Om ja, har du faktiskt försökt – eller antar du bara att ni är lika?

Vad som lurar folk att tro överdrivet mycket på dessa ”psykobiologiska” skillnader är ju själva frågan om man inte förstår dem man attraheras av. Självklart gör man inte det! Vi ljuger och förskönar, lindar in och kpmplicerar, som in i helvete när vi dejtar. Vi orkar inte förklara ordentligt eller så vet vi inte ens själva vad vi är upprörda för när vi är ihop – och så blir det bråk.

Men Rusz ba ”En röstsänkning gör att mannen inte blir så stressad och ”går in i grottan”, vilket är vanligt manligt flyktbeteende, säger hon.”

Släpp stenåldern för helvete! Jag tycker så synd om de stackars grottmänniskorna som konstant används i hennes predikan. Grottmänniskorna som hon faktiskt inte vet ett skit om annat än det hon gissar via dagens könsstereotyper.

Jag tror naturligtvis, av feministisk övertygelse, att män generellt tränas sämre i att kommunicera än kvinnor gör. Men den skillnaden löser vi fanimej inte genom att tro det är medfött, utan genom att – tadaaa! – kommunicera mer. Gärna med varandra, istället för att låtsas som att våra problem inte finns tills de käkar upp oss.

- – -

Nedan följer undersökningens miffofrågor om att fatta vad kärringa menar. ÄLSKAR dock att man kan svara ”vet ej”.

Finns det något du tycker är svårt att förstå med kvinnor?

Vad de egentligen menar 43%

Deras humör 35%

Deras tankar 29%

Deras känslor 22%

När de vill ha sex 17%

Hur de vill ha sex 11%

Nej, inget av ovanstående 18%

Vet ej 6%

- – -

Tack till Terri Herrera Eriksson som faktiskt i en krönika i direkt anslutning till artikeln i AB sågar hela konceptet. Det jobbet är långt viktigare än mina sågningar för di redan frälsta.

Ännu ett käckt idiotiskt sammandrag av något mycket större än så

So your girlfriend rolls a Honda / playin’ workout tapes by Fonda / But Fonda ain’t got a motor in the back of her Honda / My anaconda don’t want none / Unless you’ve got buns, hon


Sir mix a lot-baby got back

Igår skrattade jag gott åt en idiotisk artikel i Aftonbladet om vad svenska män tycker är manligt och kvinnligt, eller specifikt vilka (kändisar) som är ”manligast män” resp. ”drömkvinnor”. Madeleine – om männen får välja, är rubriken. Bara där liksom. Men som bonus får man också Eva Rusz som uttalar sig som om en sån här popularitetslista verkligen kan sägas representera alla män och inte bara en liten subgrupp till svenne banan: ”Det är klockrent evolutionärt. Vi går fortfarande på biologiska aspekter som den moderna människan inte kan tvätta bort.”

Det vill säga: att man tycker käkparti och breda axlar är trygghet och att kvinnor ska vara naturliga och normalviktiga. Det är tur att evolutionen enligt Rusz kan suga min blogg, annars hade jag fått leva i spinkig ensamhet och aldrig ligga. Men för säkerhets skull ska jag nog ta mitt ansvar och hädanefter aldrig riskera genspridning ihop med en ”normalviktig”. Endast heroin chic och Baby Got Back från och med nu. Naturlighetsidealet är fan inget att hurra för, det skapar minst lika mycket ångest som nåt annat.

Det här var i alla fall en del av en större undersökning, och vem förvånas av att Aftonbladets lökdel Wendela helst fokuserar på löjlet, men man ska nog inte heller förvånas över att rapporten även visar att erektionsproblem uppges av de deltagande som näst största manlighetsdödare. Detta eftersom rapporten heter ”Viagrarapporten” och är gjord av Pfizer som tillverkar ståndpillret.

Precis som jag fick svara till SVT-webben är hela rollen som aktiv, och den som ska prestera, vad som verkligen är problemet. Utan den saken skulle erektionsproblem vara mindre betydande. Och förmodligen inte uppstå (#höhö) lika ofta om man inte hade oron för det.

Det man också ska komma ihåg med såna här undersökningar är att manligheten, när du tvingas svara på rak arm, sällan beskrivs i annat än klyschor. Man svarar lite som man tror andra kommer svara. Jag som kräks på hela diskussionen skulle till och med svarat likadant. Jag har precis som alla andra bara schabloner att utgå ifrån eftersom begreppet kräver sådana. Min inställning är att vad som är manligt är skit samma. Jag inte är intresserad det minsta av att finna vare sig ursprungsmannen, någon alternativ manlighetsbeskrivning, eller något motideal.

- – -

(Oh, med käckt idiotiskt sammandrag menar jag förstås bara Wendelas och inte SVT:s hantering, även om man kunnat önska ännu mer kritiskt förhållningssätt vad gäller företaget bakom undersökningen.)