Verkligen Blow

Sexredskap för män revisited när Hanna gått igenom och jag bonussågar den fulaste av de alla.

Den goda sexoblandatredaktörn har föredömligt dissat utbudet av sexredskap för män (och skriverier därom). Framför allt bra formulerat att såna bara verkar göras för heteromän som inte lyckas få nåt ”riktigt” sällskap och inte som allmän onaniförhöjare eller sexbonus.

Jag har tidigare klagat på saken och dessutom lyft fram undantaget ”runkhandske” (skumt och lite vilseledande namn men rätt kul). Aldrig hade jag dock sett något så urbota korkat som Titty Blow ens bland försöken att verka som äkta vara whatever. Det är kanske en nedlåtande fördom jag har men jag tyckte redan bröstknull på riktigt verkar som ett sorgligt substitut till penetration. Aldrig fattat grejen. Men har man det som favorit verkar det ändå jävligt mycket smartare att bara fantisera om det under vanlig runk istället för att sätta kuken i nån komprimerad plastöverkropp.

Någon har kommenterat att det ser ut som ett barn med silikonbröst men jag tänker mer på Cartmans ”bitch”, Beth, i South Park när han är rastvakten/prisjägarn The Dawg. Hoppas man inte får bear mace i ansiktet då när man använder Titty Blow.

Pride only fucks wit ya?

…ja du Marcellus men i så fall på det bra sättet. Stockholm Pride närmar sig och det ser ut att bli fullt av både intressanta och festliga grejer. Ingen ”hångelgaranti” som tog kål på Arvika, men mycket annat.

Här har man alltså inte skrivit mycket på ett par veckor och nu på måndag drar jag på semester. Snopet. Men eftersom jag inte har nåt riktigt jobb är det ingen riktig semester och jag kanske bloggar massor ifrån Stockholm Pride som jag ämnar besöka.

Med rivstart redan ett par timmar efter ankomst kommer jag och ett par till medverkande i Skamlöst, ni vet den där erotiska novellantologin jag jobbat med, hålla litet seminarie och prata erotik och litteratur. Det tycker jag man kan komma på. Det är inte så dyrt att komma in på Pride House och massor av annat schysst lär det bli.

Vår tid är i vilket fall kl 16 på måndag, as seen i länken ovan. Holla!

Avkroken

Jag är inget fan av regler och spel, men ibland finns det lysande dejtingteori som man bara måste ha koll på. Vi tar hjälp av amerikanerna för hooken.

Ser du på How I Met Your Mother? Inte? Det borde du. Efter bara lite bortstädad obligatorisk amerikanskhet och heteronormativitet har det funnits få serier sen Seinfeld som engagerat mig så mycket när det kommer till teser om relationer och socialt beteende överlag. Vartannat avsnitt vill jag skriva blogginlägg om, men oftast är det ju för internt om man inte ser på det själv. Eller för gamla avsnitt eftersom jag var sen att hoppa på tåget.

Avsnittet om att ha någon på kroken är dock hyfsat aktuellt för svenska sändningar. Och helt omöjligt att inte behandla.

Det gäller de där människorna som man nån gång förälskar sig i men som inte vill ha en tillbaka – men som likförbannat ger en hintar om att de kanske vill ha en. Av öppet själviska skäl eller för att de är veliga jävlar. Och ärligt talat kan man ha en eller två på kroken själv tillbaka. Det är liksom inte nån direkt taskig sak alltid, ibland görs det fast man inte tänker på det själv.

Det räcker med ett par klipp för att förklara saken.

På kroken:

Och så avkroken:

Det enda botemedlet som finns är förstås full jävla hardcore och avspisning. Säga stopp och sluta hänga på kroken. För att lyssna på en av mina favoritrappare Tonedeff: ”Wake the fuck up, you’re being an idiot!”

Svettig sommartorka

Det är minsann snabba doningar när Sven-Otto Littorins avgång på bara tre dagar landat i värsta sortens grävande i oväsentligheter. Från ”möjligt sexköp” till ”sexchattande snuskgubbe och hustrulämnande Tiger-typ i porrskägg”.

Det är fest på redaktionerna när sommartorkan får politiker att svettas och bjuder på såna här snaskiga pseudonyheter. Det är handen för pannan hos mig när jag ser hur Expressen försöker ta ledningen mot Aftonbladets inledande övertag genom att ”avslöja” att exministern haft ett sexliv. Sex-chattade! Med OKÄNDA kvinnor.

Okända för vem? För Expressen och allmänheten? Och vore det skandal om de var okända för honom? Längre in i tidningen får Anette Kullenberg yra om att det ska principsympatiseras med hans exfru för nån slags jämställdhet. Om hon hade lämnat honom för en yngre man då?

Den moraliserande tonen till trots tror jag dock inte att det är meningen att vi ska uppröras över en sexchattande exminister. Jag tror inte Expressen förutsätter att man blir arg. Snarare ska vi kittlas lite. Frossa i sammanblandningen av det olagliga, oetiska, tabubelagda och eggande. Ärligt talat tror jag det var samma sak redan vid intervjun med ”Anna” och om anklagelsen var för ett skattebrott skulle allt berättats annorlunda.

Allt detta gör är att ta fokus från frågan om en exminister begått brott eller inte. Lägg ner.

Kondomsnack

Snillen och klantskallar spekulerar om hur det går till när skyddet inte kommer med, och vad man ska göra åt saken.

Idag är jag med i Bossen Hannas lilla marionetteater av dudes i en s.k. ”killpanel”. Ja, trogna läsare vet förstås att jag är skeptisk till generell visdom från killar som om alla killar tycker lika – men det är ju inte riktigt ämnet här heller.

Det handlar förstås om den gamla kondomfrågan som dök upp i en av de tidiga frågorna i Sex & Blandat-spalten, och hur man bäst får någon som är ovillig att använda kondom att sluta jiddra. Jag svarar att man ska sätta hårt mot hårt men å andra sidan tror jag som också svarat att det är sådär supervanligt att vare sig killar eller tjejer hur unga de än är väljer att vägra kondom.

Nu räcker jag upp handen här: Ja fröken, jag har också dumlegat utan. Vuxen och bättre vetande men likväl. Varför? Två simpla skäl. 1) Fanns ingen nära. 2) Fylla. Under kombinationen av dessa är det helt enkelt för vissa lätt att ignorera risker. Man kan aldrig veta hur mycket det legats runt i anknytning till det sex man just ska ha, men ibland är det lättare att inbilla sig att man vet.

Jag tror tyvärr att man lättare lär sig att vara hård med skydd mot nån som inte vill ha det än man lär sig vara hård med skydd mot sig själv. Men bara att ha en i beredskap hjälper mycket, och vad gäller den där spaltfrågans specifika problem – att det ”inte funkar” med kondom – var Inti Chavez Perez svar lysande. Se det inte som ett avbrott, skyddet är en del av sexet.

Malice N Wonderland

Det finns porr och så finns det galen musikalporr från sjuttiotalet. Sug på den, Disney och Tim Burton!

Bloggaren/twittraren Hey I Am Roger gjorde mig uppmärksam på en helt vansinnig gammal porrfilm häromdagen. Gjord som en riktig musikalvariant av Alice i Underlandet, välspelad och välsjungen och allt, fast porr också. Ganska lite porr i ärlighetens namn, jämfört med filmens handling, men det som finns är helt explicit.

Man kan ju undra vad syftet egentligen är med en sån film, särskilt i ett klippdominerat landskap som vi har idag – ska man liksom se en film eller ska man runka? Jag väljer nog att se det som en filmisk motsvarighet till vilken roman som helst med explicita sexscener. Och länkar till tweeten som länkar vidare så du kan avgöra själv vafan det är.

(NSFW på vidarelänken sen.)

Flippity Floppity Floop

Gårdagens förstasida i Expressen täcktes av en gigantisk spoiler. Stackars alla sexnätverkare som fick sina signaler avslöjade på löpsedelsplats!

”Svenska par avslöjar: Sexnätverk på vanliga campingplatser” läser jag på Expressens etta när jag står i kön att köpa lite resegodis. Sen flabbar jag. Vadå svenska par avslöjar, har några gått ihop i pargrupper för att tjalla på egna nätverket?

Det märks att nyhetstorkan råder när en förstasides blow-up leder till ett ynka uppslag där största platsen upptas av en bild med lagom mycket naket. Hur omfattande ”nätverket” är får man förstås inte heller veta, men det ingår ju i konceptet att press och läsare har tyst överenskommelse att bara acceptera överdrifter.

Det väsentliga är i alla fall att avslöja hur semesterliggsugna hittar varandra – genom ett rött band knutet nånstans på sitt läger eller solstol. Och så var de oftast finns. Tack för den Expressen, nu blir det antingen köbildning vid ligghusvagnarna eller fullt av paparazzis i träden intill. Ja, eller så byter nätverken sina signaler helt enkelt.

Det är som när Chef i South Park förklarar för Mr. Garrison, som ledsnat på metrosexuell-trenden bland heteros, hur svarta amerikaner ständigt måste uppdatera sig för att ligga steget före vita:

Chef: Black people always used to say, ”I’m in the house” instead of ”I’m here.” But then white people all started to say ”in the house” so we switched it to ”in the hizzouse.” Hizzouse became hizzizzouse, and then white folk started saying that, and we had to change it to hizzie, then ”in the hizzle” which we had to change to ”hizzle fo shizzle,” and now, because white people say ”hizzle fo shizzle,” we have to say ”flippity floppity floop.”

Mr. Garrison: We don’t have time for all that, Chef! Oh, if only those Queer Eye For the Straight Guy people understood what they were doing. Wait. That’s it! I know exactly what to do! Come on, Mr. Slave! Let’s get back to our flippity floppity floop.

Chef: Oh no! Dammit! Don’t call it that!

Jag sökte i evigheter efter ett klipp att bädda in men fann bara citeringen. Men kolla in hela avsnittet då.

- – -

(Oh, och jag köpte såklart inte tidningen utan plockade den gratis på min episka uppgradering till första klass under tågresan.)

Who wears short-shorts?

Jahapp det här var ju sköna grejer att komma från en invigningstalare för årets Pride. Klaga på stil är en sak men Magdalena Ribbing va hålleru på mä?

Någon säger typ: Vad är det för fel på modebloggarna? De har lurat i småkvinnonar att det är ok att gå klädda hur som helst, ja kjolar som grytlappar etc etc. ”Min fråga är, oavsett modetrender som kommer och går, måste inte en person som anses ha stil följa viss vedertagen sed för hur man klär sig, som till exempel att underkläderna inte ska synas?”

Frågan är till etikettbossen Magdalena Ribbing i DN, hur det kan komma sig att man kallar det stil trots att underkläderna syns. Ribbing svarar förstås i enlighet med sin vanliga konsekvens och då gäller att halvnaket är dålig stil. Det är ingen chock och inget problem, det är en helt annan beef.

Men på vilket sätt säger hon det?

Frågan har förekommit förr när det gäller män. Dessa sommarklädda män utan kläder alls på över kroppen – är det verkligen ok? Nej, brukar svaret vara, bar överkropp eller för den delen shorts har man inte i vilket sammanhang som helst. Folk vill inte se! Och så exemplifieras kanske med äckel och svett.

När det gäller kvinnor är det dock inte äckel man väljer utan jämförelser med att sälja sex. Ribbing: ”Men så snart hon rör sig, går, sitter, böjer sig, blir grytlappen mest pinsam, försåvitt inte syftet är att visa upp underbyxor eller annat. Frågan är i så fall varför man skulle vilja det om man inte är i exhibitionist- eller sexsäljarbranschen.”

Varför känner man behovet att nämna sexsäljande. Varför är det en viktig del? Varför säger ingen det om män i superkorta cut-offs?

Efter horder av kommentarer både med min kritik och med äckeljidder om svettgubbar tvingas Ribbing förtydliga* med att hon inte kallat någon hora. Nä, men man behöver inte kalla någon hora för att kalla någon hora heller. Det kommer av begreppets flerdimensionella problematik. I vilket fall är det tydligt att uppfattningen går: när män visar hud är de äckliga men kvinnor som visar hud vill göra sig till objekt, vara sex där det passar sig illa.

- – -

* Såhär alltså (går inte att länka till enskilda kommentarer): ”MAGDALENA SVARAR IGEN: Milde tid, kära kommentatorer, vad är det ni försöker inbilla er? Vem har påstått att en kvinna i kort kjol är prostituerad? Ni låtsas att frågan handlar om korta kjolar så där i allmänhet, men frågeställaren beskriver minikjolar med uppvisning av trosorna – och jag ifrågasätter den klädstil vars syfte, alltså avsikt med klädseln, är att visa sina underbyxor för allmänheten. Varför, frågar jag, vill man det om man inte är i sexsäljarbranschen.”