Chock me, chock you

Vissa seriösa, andra på skoj – lika roliga båda.

Igår satt jag i kollektivtrafiken och garvade som fan åt Stephan Mendel-Enks Metrokrönika med lysande satir av skräckrapporter om ungas porrkonsumtion. När han var ung var porren en fantasibild, numera är det så normaliserat att 15-åringarna känner igen sig i porren! Det normala är att tjejens hela volleybollag vill vara med varje gång de har sex. Porren har gjort det och nu är allt normalt.

Såklart det inte är. Påverkan, ja det tror jag ju att det har, men hur ser en realistisk bil ut av denna? Jag föreslår ett gammalt fint inlägg av Tanja Suhinina angånde den saken.

Nå, det där med satiren hade inte riktigt varit lika kul att nämna såhär på bloggplats om det inte som ett brev på posten redan idag dykt upp en debattartikel av exakt samma panikart, fast seriöst menat, i Göteborgs-Posten. Psykologen Christer Olsson ger sig förvisso på dokusåporna men det är en petitess. I chockhysterins landskap är det samma sak allt det där hemska, från videovåld till porr.

Olsson menar att barn ser på realityteve dagarna i ända samt lär sig att oskyddat sex på fyllan är sunda värderingar eftersom någon haft det i Paradie Hotel. Visst är det svårt för barn att ta in hela tanken med sån teve, men för alla vuxna utom Christer Olsson är det ganska uppenbart att dekadensen i Paradise Hotel skildras som något allt annat än önskvärt och meningen är snarare att vi ska skratta åt dumma deltagare, eller just förfasas som han gör.

En snabb googling på hans namn ger mig såklart också den sköna bonusen att även en chockartikel om porr av Olsson publicerats i Aftonbladet för ett par år sen. Ja, den är rätt bra som satir den också, om än omedveten sådan. Närmast en exakt kopia av Mendel-Enks briljans.

Pöbelstudier

Ett ångestladdat tips.

I gårdagens Uppdrag Granskning fick man höra en massa idioter uttala sig om sånt de inte har koll på. Som hur en fjortonårig flicka helt självklart ljuger ihop våldtäktshistorier för att hon är kär och blivit dissad eller vill ha uppmärksamhet. Det är vardagsmat det där, men i sådan omfattning kanske inte lika vanligt. Nå, inte så att omgivningen aggressivt uttalar sig i alla fall.

I alla fall finns redan extremt mycket bra att läsa om saken och SVT Debatt ikväll kommer handla om tragedin (jag vet inte om jag kommer klara av att se en sådan förmodad bilkrasch till konfrontation ens). Men kom ihåg att inte bara gå pöbel tillbaka på de arma pöbelstackarna. Det är faktiskt exakt samma mekanismer som gör att ett samhälle börjar mobba ut en misstänkt som gör att de börjar mobba ut den våldtagna. Allt hänger på var pendeln svängt och vem som var mest skötsam i skolan och from och vän.

Största skurken är dock i min världsbild bilderna av våldtäkten som den totala förlusten och gärningsmannen som total ondska. Det går inte att föreställa sig någon man känner som schysst begå något som är så hemskt. Men varken det schyssta eller det hemska är någon absolut.

Uppdrag Granskning igår, SVT Debatt ikväll. Veckans tips.

- – -

På den mer ljusa sidan kan man förresten passa på att se den bisarra krocken mellan Carl-Michael Edenborg och Malou von Sivers i Efter Tio, även det från igår. De och Malena Ivarsson pratar sexleksaker, sjukt roligt är det. Finns på TV4 Play, eller som skitdåligt andrahandsfilmat på YouTube (men klippt så man bara får det godaste!).

Dummare än barn

Tänk att jag en gång i tiden glatt refererade till detta svarta hål till intellekt och tyckte hon hade bra poänger. Nu är det andra tider.

Whoa, Madeleine Gauffin Rahme spar inte på idiotkrutet när hon besvarar frågan från den oroliga morföräldern som tycker att barnbarnen onanerar jobbigt öppet.

Alltså, inget fel på att vara besvärad av en sån sak, och visst kunde man tycka att föräldrarna har ansvar att påtala för i alla fall varenda barn över tre att det där de gör kanske är skönt och så, men många slipper helst se det. Tycka illa om andras prydhet kan man göra, men respekt är bra ändå.

Däremot något fel på att tro det är något som barnen gör för att de sett för mycket sex mellan föräldrarna eller till och med utsätts för övergrepp. Och inte bara ”något fel” utan downright sönderbränt i huvudet. Om något har ju föräldrarna troligen varit så slarviga med att prata om vad sex är för barnen, att dessa helt enkelt inte fattar att det är nåt konstigt de gör.

Alltså check it, så bränt:

”Utan att vilja spekulera i vad de varit med om, måste jag ändå säga att sannolikheten att de har upplevt, på ett eller flera sätt, sexuellt präglade situationer som defintivt inte är för barn, tycks oroande stor. [...] Dock verkar det som att barnen har normaliserat sitt sexuella beteende. De upplever inte att de gör något konstigt eller fel. Det i sig säger förstås också något om hur man handskas med vuxensex i familjen.”

Och sen råder hon henne att larma till socialtjänsten!

Gauffin Rahme, för i helvete, lär dig detta: Om barn kommer på nåt de tycker är till exempel roligt eller skönt så kommer de göra det på eget bevåg och de kommer fortsätta att göra det fritt om ingen påtalar att människan faktiskt käkat från skamträdet. Och barn kommer garanterat hitta till könet utan någon som helst hjälp. Det kräver ju bara den ytligaste av Freud-koll för att få hintar om det*.

Gawd, jag tror detta är det nya rekordet i dumhet i rådgivningssvängen och jag hoppas verkligen att socialtjänsten på orten har mer vett än henne. Barnen har det i alla fall.

- – -

Inget bevis i sig, men hon är prykodynamiskt inriktad psykolog. Konceptet kan inte vara henne okänt.

Ask not what Ask can do to you

…ask why.

Det var banne mig ingen liten hög med skit som Beatrice Ask levererade häromdagen. Alltså att skicka ut färgglada kuvert till alla som misstänks för sexköp. Det största taktiska och moraliska störtdyket är förstås gällande rättsäkerheten. Det borde verkligen vara ett minsta krav på en justitieminister att förstå vilket problem det är att straffa icke dömda personer. Det går inte ens att skapa några undanflykter, Asks uttalanden om önskad effekt är tydliga med att det rör sig om straff före dom:

”För jag tror att det värsta som kan hända många av dem som är ute och köper sex, det är att någon i omgivningen får reda på att de har varit ute i detta. [...] Det tror jag skulle ge en mycket större effektivitet än ett par års fängelse. Om jag ska vara riktigt ärlig. Och det är lite grann, egentligen den här, att du får skämmas på torget.”

Rättsäkerheten är dock inte viktigast. Det här kommer naturligtvis aldrig bli verklighet. De röster som använder detta som vapen mot sexköplagens hela princip, eller i allmänhet ropar 1984, tar ändå i lite väl mycket. Beatrice Ask är inte ensam om att vara så här jävla blåst i politiken, men hon har motstånd så det räcker. Det räcker med att Reinfeldt suckar i radio för att man ska fatta det.

Rättsäkerheten är inte viktigast eftersom det hade nämligen varit precis lika illa om det handlat om dömda personer. Nä, snarare visar Ask bara upp ett exempel på hur det fortfarande krävs mycket snack och gärna en del hockey angående vad sexköplagen faktiskt är och hur den bör användas. För det är så tydligt att juridik inte har med saken att göra för henne. Beatrice Ask vill möjligen förhindra brottslighet, men mest vill hon jobba på att hålla det där med sex i sitt mest slemmiga träsk.

Det som är så talande är ju hur just detta brott ska vara föremål för allmän uthängning men inga andra. Ingen fråga om att skämmas för att vara brottsling, nä, Ask vill att man ska skämmas för att man är en kåtbrottsling. Eller vad man nu köper sex för, men Ask har garanterat kåtgubbe i huvudet när hon säger att ”dottern ska veta vilken typ hon har till far”. Tala om att staten bestämmer moral och god sed där den borde hålla käft.

Alltså straffa är en sak, men avgöra hur familj och omgivning ska förhålla sig är ett fuck no. Vad man än tycker om sexköpslagen ska den inte vara till för att upprätthålla Beatrice Asks privata moral och essentialism. Du kan vara hur mycket kåtgubbe du vill utan att behöva skämmas offentligt. Vi har en lag mot utnyttjande, that’s it. Vi behöver inte fler offentliga kungöranden om att män är sexuella rovdjur.

- – -

Upptäckte förresten efter att jag skrev texten ovan att Louise Persson angripit saken på liknande sätt – fast med motstånd mot hela lagen snarare än specifikt Asks inställning förstås.

Who’s da man, who’s da boss?

Who’s da gender that pays da cost?

I senaste numret av Bang har jag skrivit en text som behandlar föreställningen om kvinnors makt genom sex i allmänhet, och nördmäns förhållande till bilden i synnerhet. Jag har på Nerd Life Deluxe utlovat lite spin-offs på det, och idag publicerades en intervju med Ola Rapace i Sthlm City som ger ännu ett perfekt exempel på saken.

”– Den feministiska kampen måste dock erkänna sina privilegier – annars kommer den alltid riskera att bli avfärdad.

Jag undrar vilka han syftar på.

– Att knulla sig till en roll, till exempel. Det är mycket svårare för en man att knulla sig till en roll. Förstår du?”

Man ska inte ha illusioner om att skådespelare ska stå för god retorik och skarpa analyser, jag tar inte Rapaces uttalande som samma skandal som ifall en politiker sagt något liknande – eller för den delen en person med större makt inom branschen – men som illustration på teatervärldens genusinsikt är det mycket intressant. Rakt översatt säger alltså Ola Rapace att kvinnor har en sexuell makt som inte män har – och att det är en fördel som feminismen borde erkänna.

Första anhalt där Rapace går bet är förstås i bedömningen av vad som är ett privilegium. Är det önskvärt att ha den metoden som sin väg in på teaterscenerna och vita duken? Nog för att jag förespråkar en avslappnad inställning till sex, men vad hände med till exempel det klassiska kvoteringsmotståndet att få bedömas efter kompetens över allt annat?

Ja, och så glömmer han bögarna. Teatervärlden herregud – full av bögar, det fattar man ju. Ola får nog också ligga sig till roller om han vill. Eeehm. Ja, jag skämtar.

Alexandra Sundqvist tar förstås själv föredömligt ner honom på just det sättet med sin motfråga: ”För att det är färre kvinnor än män i maktposition?” Hade kvinnor haft mer makt hade kanske förhållandet varit det omvända och hans iaktagelse är snarare ett tecken på just bristen på makt för kvinnor.

Men om det inte var så att kvinnors sexuella makt är en myt. Är det kanske naturligt att kvinnor släpper till och män kämpar för fitta? Ja, ponera det i detta fall och frågan man vidare bör ställa sig blir: Varför går kvinnor som skådespelar i så fall sängvägen om det är vanligt? Kan det kanske ha att göra med att ingen med makt vill låta dem använda sin kompetens istället?

Buh-gina

Ingen förvåning. Vissa lulz.

Det är ju vardagsmat det där med underliga dubbelmoral-fall i USA. Så vardagskäkat att man inte längre upprörs och det faktiskt känns lite fånigt att ens påpeka saken. Det hindrar mig förstås inte från att kommentera den nya vaginachocken i amerikansk reklamteve.

En reklam för mensskydd som haft ambitionen att såga alla annan reklam för skydd genom satir och frispråkighet har alltså sabbats av att kanalerna fegar ur från att visa nåt där ordet vagina sägs. 2 much, helt enkelt. Visa röv genom transparenta kläder går dock bra.

Jag vet inte om jag ens behöver förklara varför det är så puckat. Dock vill jag ta ställning och säga att det var då förjävla synd på en faktiskt skitrolig reklam i övrigt (länken ovan tar dig dit). Den gör förstås sin poäng om hur puckad situationen är för mensskyddsreklam alldeles utmärkt genom denna kontrovers. Tänk dig ett försök med äkta rött blod!

- – -

Relaterat: Elin sågar en dumkampanj från Libresse.

Skämskudde in the dark

Jag har sett Dating in the Dark för första gången. Ingen vacker syn, varken programmet eller när jag skruvade på mig av sekundärskam.

Konceptet i Kanal 5:s dejtingprogram Dating in the Dark (efter holländsk förlaga såklart, landet som verkar få hela sin BNP på att vara västvärldens reklamkanalers produktionsbolag) är att tre heteromän respektive -kvinnor i en herrgård på landet går igenom några dejter med varandra – utan att få se den andras utseende.

De träffas alltså i beckmörker medan vi ser allt i nightvision. De fumlar omkring och petar lite på varandra för att blindkolla och försöker visa sina bästa inre kvaliteter.

Redan efter första skrattsalvan över hur korkat det är i sig har jag förstås avfärdat allt, därav min sena premiärtitt. Men det är så värt det att kolla in. Första skrattsalva är ju inte sista. Mest intressant rent seriöst betraktat är dock det paradoxala att inget dejtingprogram någonsin varit mer utseendefixerat.

”Sitter skönheten verkligen på insidan? Tre män och tre kvinnor deltar i varje program i ett experiment där vi tar reda på sanningen bakom klichébilden. Singlarna stängs in i ett hus där de får lära känna varandra i totalt mörker. Hur stor roll utseendet egentligen spelar avslöjas när de i slutet av programmet får se den person de har valt. Vill de fortsätta träffas?”

Deltagarna pratar hela tiden om hur de tror att dejterna ser ut, de får ladda upp som fan med förväntan till det ögonblick det verkligen visas upp och innan dess försöka beskriva hur de fått intryck av att utseendet är för en tecknare som målar deras porträtt fantombild style. Allting leder till det stora avslöjandet om det är en snygg en eller inte, som upplagt för att en Nelson från Simpsons ska hoppa fram och ropa ”Haa-haaa you thought he was good-looking”.

Vid avslöjandet växlar ljuset mellan de två uppklädda singlarna så att ingen ser den andras reaktion, men tittarna får se de besvikna minerna och avsmaken. Höra kommentarerna efteråt till de andra två av samma kön. Sen kommer avgörandet då de möts på balkongen eller den ena står ensam och får se den andra lämna huset & never look back. Whoa alltså. Det är så sjukt, men måste ses i alla fall en gång bara för det. Gårdagens avsnitt med sina extremt osympatiska deltagare går säkert att fånga på webbteve.

Jag har i alla fall slängt ihop en bonus4u.com – Spotify-listan med bara låtar In The Dark. Det är en kick-ass lista. Gissa vilken genre som överrepresenteras.

I would do anything 4 lulz but i won’t say that, then

Dit inte ens ordvitsar får gå i min bok.

Jag fick många på-skoj-förslag via Twitter angående det jag skrev igår om nya ord för slicka fitta. Mattmumsning, musmums mfl. Inte helt oväntat förstås, och klart man ska få skämta och ha lite nöjsamt. Däremot fick det mig att tänka på hur vanligt det är att folk helt seriöst använder de fånigaste orden de kan komma på när det gäller sex.

Två typer: Först den generade som inte kan med att kalla saker vid dess rätta vulgärt associerade namn. Det kan vara alltfrån supergenerat och kanske skadat av nån strikt uppfostran, framstjärt style, till mest busfnitter och rosa fluffiga gullenamn. Alternativt blir valet att förvisso använda rätta namn, fast de strikt medicinska. Vaginan, samlag and whatnot. Jag tänker på Rita i Arrested Development som vill ha ”sexual relations!” med Michael Bluth.

Sen den frispråkiga som i alla sammanhang måste bräcka alla andra i avancerade vitsiga och/eller äckliga namn på både vanlig anatomi och udda praktiker. Med inbyggd paradox att typen gärna verkar frispråkiga, men om alla andra var lika ogenerade skulle chockverkan försvinna och det hela inte längre vara roligt. Inga av de här orden man kan komma på är ju så illa i sig själva, men om nån skulle använda dem i ett sexuellt sammanhang är det bara att packa ihop och dra.

Och don’t even get me started on fjantiga metaforer från litteraturen. Men det har ju de som lyssnade på bonusmaterialet i söndagens P3 Kultur redan greppat.

- – -

Någon har i alla fall sett till att de mer seriösa förslagen hamnat på Wiktionary. Det är fint.

Svenskans kluvna tunga

Ack språket, vad gör du med oss?

Jag saknar en grej. 2010 års ”snippa”. Ett ord som saknar direkta vulgära inslag och tillåter något omtalas lite friare och öppnade än det kan göras idag.

Jomen visst är det omvärlden det är fel på när man inte kan droppa könsord hur som helst, men ingen rättar omvärlden på egen hand serru. Ordet jag saknar är motsvarigheten till ”avsugning”, för oralsex på kvinnor.

Fittslickning, kanske du kontrar med. Rak översättning eller? Nej det är ju inte det. Förutom att det redan låter för konsonantspäckat för min smak är det ju faktiskt inbäddat ett könsord som utfasats ur ordet avsugning. ”Kukavsugning”, det hade inte varit lika neutralt det heller.

Jag tror att sätten som finns att tillgå att uttrycka sig påverkar hur vi ser på saker. Jag tror att ordet avsugning, genom sin kallt konstaterande ton är något som skapats av och upprätthåller en bild av mäns sexualitet som ett behov inte konstigare än att äta en macka (men som man måste ha sin macka. vrålhungern!). Precis som jag tror att avsaknaden av ett motsvarande begrepp för att slicka fitta upprätthåller en onödig mystik kring både fittor och hur man magiskt tillfredsställer dem. Inga okomplicerade uppslickningar inte.

Ja, uppslickning kanske. Nä lite töntigt va? Tungjobb? Äh jag vet inte, jag saknar en grej här och jag hoppas att jag kan få lite förslag. Kommentarerna är till för att användas vettni.

- – -

Något relaterat är Johanna Sjödins inlägg om bland annat hur ordet munknulla framställer den annars aktiva i oralsex mer passiv. Även om jag skulle säga att munknulla vore ett mindre problematiskt ord om man gav fan i att använda det som annat än bara en specifik underkategori av avsugning.

Also: Eftersom @ladstrom utropat R. Kelly-vecka på Twitter tycker jag det är lämpligt att länka till hans cunnilingus-epos Go Low (spotify-länk). Om inte Kells passar kan man ju lulza till det med Cunninlynguists.

…och så tipstack till Elin som suckade över bristen först.

Om erotik

Vad gör bra erotisk litteratur? Vafan är erotik? Kan man uttrycka sig på annat sätt än högtravande om man får slottsligga? Jag spånar fritt angående en radiogrej jag är med i idag.

Idag är jag med i P3 Kultur i ett panelsamtal om erotisk litteratur, tillsammans med författaren och kritikern Elise Karlsson. Att jag är med i programmet är motiverat av att jag just nu är redaktör för en antologi med erotiska noveller som kommer ges ut på Normal i höst om allt håller tidsplan. Vi har grymma författare med oss i alla fall.

I programmet ställs frågor som vad bra erotik är, vad det kan finnas för skillnader mellan ”erotik” och ”porr” och vem som avgör det. Vad vi kan se för trender i erotik och erotikens status såväl som vad vi tror om framtiden. Personligen är jag egentligen plågad av dåliga associationer av ordet erotik, på grund av 90-talets mjukporrvåg och inte minst allt jävla knulla i motljus som ska vara tänkt att tilltala kvinnor. Men skulle jag hotas med pistol för att definiera saker skulle jag nog snarare säga att porr är en sorts erotik helt enkelt. Däremot är inte alla sex i litteratur – hur upphetsande den än kan tänkas vara för en läsare – nödvändigtis erotik.

Om jag skriver en novell som är menad att tända läsaren sysslar jag med erotik före litteratur. Om jag skriver en roman där en sexscen måste ingå för att berättelsen kräver det spelar det inte någon om scenen är galet het eller inte, jag sysslar ändå med litteratur före erotik. Det kan vara hur mycket sex som helst i en roman, men ändå inte givet att den bör klassas som ”erotik” om den till exempel bara handlar om sex och sexuella känslor. Erotiken uppstår, men den är en bieffekt. Och förstås: När någon skriver en sexnovell för ett internetcommunity är det troligen bara erotik och vem fan bryr sig om litteratur.

Alla tre tillvägagångssätt och syften tycker jag man kan göra på ett bra sätt och det är inte säkert att det med minst litterära anspråk är lättast. Det handlar alltid om att välja en lagom väg mellan Skylla och Karybdis (där ena är pekoralet och det andra är töntigt explicit). Eller åtminstone välja sitt monster väl anpassat för sammanhanget.

Mitt exempel i radioprogrammet på vad jag tycker är bra erotik i litteraturen var tvunget att välja bland dessa syften, och jag valde då att lyfta fram ett exempel av litteratur som huvudsyfte ur P.O. Enquists ”Livläkarens Besök”. En skildring jag gillar för att scenen är helt avgörande för romanen och egentligen symboliserar hela romanens konflikt, samtidigt som den inte är vare sig blyg eller alltför högtravande (att de uttrycker sig lite så i vilket fall har ju bara att göra med socitet och tiden det utspelar sig under – när alla pratade Ranelidska). Den behöver alltså inte uppfattas som specifikt tändande men är bra ändå. Jag var lite svamlig i min motivering i programmet, därför utvecklar jag här. Just Livläkarens Besök är också rätt spännande i mina ögon genom en misstanke att det handlar mycket mer om lust än om kärlek. Men sånt banalt brukar maskeras som kärlek.

Anyhoo. Programmet sänds kl. 14.03 i P3, men kan också lyssnas på i efterhand på webben förstås. Där finns även det extra podradiosamtalet där våra dåliga exempel lästes upp och diskuterades. Det var faktiskt roligare att spela in och säkert roligare att höra också. Check it!