Butterfly effect

Mer om sex, humor och jämställdhet.

När jag slängde upp klippet där Nour El Refai snackar om trist oralsex och annat hon inte gillar med liggande var det mest för att jag spontant tyckte det var förjävla roligt. Så fick jag en liten tanke om att det kunnat vara en man lika gärna, som pratat om trista , och så blev det en liten kommentar om det i alla hast.

Ja det trodde ju jag, men istället började min twitterfeed kuka ur helt och hållet i lång fejd om saken – och alla möjliga sidospår. Allt medan jag surt invände och tyckte att nån gott kunde kommentera i själva inlägget istället för twittern går ju inte att sammanfatta snyggt. Men Lisa Magnusson har ändå samlat en del på sin blogg. Det här är alltså mer ett svar på den sammanfattningen och analysen än det är på twitters ”slickdebatt” jag omöjligt kan minnas allt i.

Nå, tyvärr är det ju bara Elins inledande beef med mig som lyfts fram. Vilken dessutom i huvudsak bygger på missförståndet att jag skulle ha tyckt att Nours skämtande tydde på att vi har jämställt sex, när jag bara menade att just denna sorts sexskämt var jämställt. Kvinnor kan göra generaliseringar om män och använda ”grovt” språk utan att det är så jävla speciellt – och samma generaliseringar kunde göras av män om kvinnor så att åtminstone jag hade skrattat.

Men även utan övriga inblandade i diskussionen sammanfattade (det var rätt många) räcker det hyfsat med Lisas inlägg för att fatta den infekterade punkten. Får man dra politiska slutsatser eller se större problem än individuella av något man själv känner igen sig i som tråkigt? Det rådde ganska många olika bilder av vad som var tråkigt sex och inte.

Lisa Magnusson säger hell no, men jag säger ju liksom hey självklart och ställer motfrågan: Kan man verkligen tolka att nån känner igen sig och surar för ett beteende som att de hatar precis allt penetrationssex, och tycker att det är kvinnofälla? Om jag tycker det är fett jävla tråkigt med avsugningar men ändå råkar ut för att alla tjejer jag ligger med vill gå ner på mig – då kan jag faktiskt ha rätt att säga att det här är ett allmänt problem. Tjejer får lära sig att killar älskar kuksug och killar förväntas älska kuksug.

Eller omvänt. Det betyder inte att jag avfärdar kuksug för hela manlighetens del, eller fittslick för kvinnors, utan att det är fucked att jag förväntas gilla det om det inte är något fel på mig eller alla tidigare partners skillz att suga/slicka. En problematisering av den här saken är inget som motsätter att också se olika sidor av hur man bäst får njutning och vems ansvar det är.

Vi har förstås alla haft lite olika tolkningar av själva klippet, Hanna Fridén skrev till exempel en bra grej (i inlägget jag hänvisade klippfyndet till) om att tvinga sig till något under sex för att man tror alla gillar det, eller att man är mästarn på det och kan omvända alla. Jag tyckte inte att det främst var en obehaglig tvångsfråga utan mer om ego vs. trist verklighet men såg ändå relevansen i att diskutera tvånget också bara helt apropå. Sånt får man göra.

Exempelvis står även Glitterfittorna för en skarp politisk analys av det korta framförandet – eller den egna upplevelsen av det – och det tar varken bort humorn eller förändrar möjligheterna att se det på något annat sätt om man vill.

Mycket förtjänstfullt avslutar Lisa Magnusson med ett par andra klipp, bland annat ett med Kåt-Gun från Kvarteret Skatan som förtjänstfullt visar hur fucking rätt jag har angående humorn. Sketcherna med henne bygger helt och hållet på att det är chock när just kvinnor visar kåthet på samma sätt som klassiska snuskgubbar klyschskildras och hade aldrig varit samma sak om vi flippat könen. De scener då hon antastar män visar saken ännu tydligare.

Det gör dem dock inte ”fel” ur nån slags politisk vinkel utan kan snarare ses som åskådliggörare av våra fördomar och uppfattningar.

Nätets olidliga lätthet … och svårighet

I måndags skrev jag om På Nätet P1 och SvD-psykologen som sa nåt intressant om lättheten att gå över gränser som annars skulle hållas på när man befinner sig på nätet. Gränser ja. Det där förtjänar ett eget inlägg.

Psykologen Madeleine Gauffin Rahme sa alltså i programmet att hon ofta ombeds hjälpa kvinnor vars män chattat och flörtat med andra kvinnor på internet. Hon menade att ett skäl till att det var en så vanlig fråga har att göra med hur lätt det är att över nätet ha kontakter som annars skulle kännas som att gå över en gräns. Man måste till exempel inte smyssla med att träffa någon utan kan gå från samtal till flört eller sex utan att lämna hemmet.

Jag tror förstås att hon har helt rätt. Jag tror också att själva lättheten i att gå över gränser beror mycket på att det är lättare att vara dubbeltydig i textkommunikation, på gott och ont, än det är i ett sammanhang med möjlighet till kroppsspråk och tonfall. Men jag tror också att en stor anledning är att det är så vanligt att människor gör en uppdelning mellan internet och ”den verkliga världen” – och då kan en partner som inte träffat någon annan fysiskt helt enkelt säga ”Men vi har ju inte gjort nåt!”.

Det jag skulle komma till var just den saken. Vad innebär det egentligen att kliva över en gräns? Det brukar betraktas som hyfsat PK att acceptera fantasier om andra även i helt monogama relationer, men hur skiljer den sig mot att fantisera ihop? Alltså jag ser ju skillnad, och istället för att försöka placera sexchat på rätt sida gränsen vill jag faktiskt flytta fantiserandet som närmare fel sida.

Jag tror inte att det finns en gräns, inga raka linjer. Jag tror inte någon kan sätta en absolut sådan för ens en specifik relation. Frågan om otrohet över internet visar för mig istället bara på hur flytande alla gränsdragningar är, hur man ska kunna dra dem när de korsas mentalt. För att kunna ställa mig till svars för något krävs det oftast att jag går över en gräns, men redan mina intentioner skulle kunna vara långt förbi den. Att kunna hantera den saken kräver mer kännedom av varandra – och sig själv – än det gör av förhandlingar och gränser hur explicita de än är. Jag ser hellre en skala med olika nivåer av risk för att såra.

Praktiska tumregler, kalla dem gärna gränser, är alltså inget dåligt. De flesta brukar vid kunna uppge rätt spontant hur såna ser ut för dem. Att gränsen går vid kyssar, sex eller kanske uppenbar förälskelse. Alla dessa saker har betydelse och effekter. Men att inte vara vaksam på sina egna känslor inför det man aldrig tänkt på, eller för den delen låta någon jiddra emot känslorna bara för att det som sårat inte var i köttvärlden, kan aldrig vara bra. Känslor kan aldrig bygga ett permanent spelrum som går att mäta ut och det är lika bra att vara beredd på det.

Det fina med den saken är ändå att det gör känslor sammantaget allt annat än oresonliga, även om en enskild upplevelse inte kan motargumenteras.

Oral presentation med högsta betyg

Ett torsdagstips

Bara så ingen missar det så måste vi ta och se på ett klipp med Nour El Refai som jag hittat via Hanna Fridén.

Vet ni att jag tänker, åtminstone vad gäller inledningen, att det som Nour El Refai snackar om här hade varit precis lika kul om det varit en man som pratat om kvinnors tjat om att vara mästare på kuksugning istället. Jag tycker ändå det är lite fantastiskt och värsta jämställdheten. Inför oralsexets prestationstanke och -skryt är vi alla lika.

Full frigörelse or bust?

Pillow Talk har varit väldigt entusiastisk över internet som arena för sexualitet och uppmanat till minskad oro över ungdomens förfaranden. Andra tycker tydligen att det är ruffel och båg att internet skulle vara nåt bra. Nu säger jag att det inte är så enkelt.

”Men medan killarna får mest uppskattning för spänst och muskler, får tjejerna det för stora bröst och blottade kön” står det att läsa i Sydsvenskans artikel om sexuell frigörelse på nätet. Doktoranden Pernilla Nigård som intervjuas med anledning av sin forskning på ungas inställning till och beteenden på ”erotiska communities” menar att det där bara är en chimär. Vi kunde alltså tro att nätet skapat frigörelse och jämställt beteende, men egentligen vill killar bara leta knull och tjejer bekräftelse.

Det är naturligtvis jättekorkat sagt.

Jag är alltså fullständigt övertygad om att Nigårds forskning är rimlig och att en generalisering visar att killar använder sig av mer rättfram jargong och tjejer kanske söker något annat än tillfälliga ragg. Eller som Nigård analyserar saken: ”På de här mötesplatserna kan man rösta på varandra. Ju mer man passar in i de könsstereotypa idealen, ju högre upp på poänglistan hamnar man. Och desto viktigare det blir att komma högt på listan, desto mer åsidosätts ens sexuella självständighet.”

Det korkade är att få för sig att det talar emot att nätet också kan ha en frigörande effekt. Ingenting sker över en natt, och ingen plats är ett helt oskrivet blad utan några förväntningar och beteenden kvar från ens bakgrund. Det här är inte figörelse av eller på, det är frigörelse på en skala och ett rum som internet kan fortfarande vara så jävla mycket längre på den skalan än en tonårings vardag i skolan.

Det korkade är vidare att se så ensidigt på bekräftelse att man inte kan tänka sig det typiska manliga beteendet som bekräftelsejakt. Ja tjejerna kanske visar könet före, och får bekräftelse av det – men att killar då visar sina flexade muskler enligt bilden av en snygg man är ju precis samma sak. Det noterar även Nigård förstås, men rankar den lägre än tjejers bekräftelseissues, och glömmer helt att tänka på de fallen med bekräftelsekänslan av att de snygga tjejerna på bilderna faktiskt ville ligga med en.

Det är också korkat som in i helvete att tro att bara förekomsten av en ”finast fitta”-omröstning innebär att alla som visat bilder där gör det på grund av hets. Det är ju just det horstigmat som man vill fly, och själva möjligheten att hitta sexuella utlopp vare sig det är uppvisning eller skaffa ragg som man vill åt – och det behöver inte vara en majoritet för att det ska räknas som internets förtjänst. Det räcker med att en enda människa som i annat fall inte kunnat upptäcka sex på egna villkor gör det genom internet för att jag ska säga att det har en positiv effekt.

Nej vi kan inte ropa hallelujah internet! och få för oss att allting är kullkastat. Men det går inte att blunda för den frigörande potential som faktiskt finns. Fråga bara första bästa icke-straight från landsbygden hur det varit utan nätet.

Nätets olidliga lätthet

Pillow Talk goes radiokrönika.

I helgens Morgonpasset Helg i P3 infördes det roliga nya inslaget med en singelrapportör respektive tvåsamhetsrapportör. Det är ett hett tips för kommande helger, båda är väldigt roliga och smarta och diskussionerna i programmet efter deras inlägg har också varit givande.

Singelrapportören Anna berättade i lördagens program om killen hon flörtade med en hel fest, en uppenbart besvarad flört, men som ändå slutade med att killen säger ”Jo förresten, jag har tjej”. Diskussionen då kring slöseriet med singlars tid.

Man tror ju lätt att singlar har all tid i världen, eller ibland totalt tvärtom att det är galet bråttom att hitta nån och biologiska klockor och allt sånt. Precis som singlar kanske tror att tvåsamheten nästgårds alltid är så perfekt som den verkar – eller tvärtominställningen att de där två, när ska de göra slut egentligen. Ibland kan verkligen samtal mellan en singel och en gift kännas som ett krig om den grönare sidan som ingen ändå vet vilken sida det är.

Ja och så legosoldaterna där då, som går till sidan som betalar mest för tillfället.

Tvåsamhetsrapportören har dock valt sida med flaggor och fanfar. I söndagens rapport berättade Susanna om hur hon är en äkta tvåsamhetsjunkie – på gott, på ont och på lustigheter. Att gräset inte alltid känns grönt kan vara själva anledningen till att älska livet, och varför inte skratta åt det. Tillfällen nämns som när man som stadigt par alltid verkar gå från festen först, även när man faktiskt tyckte det var en skitbra fest och inte riktigt vet varför man gått.

Idag handlade P1:s På Nätet om kärlek på internet. Dejting, och annat. Sociala medier som underlättar eller försvårar kärleksrelationer. Förutom dejtingbeteende var frågor om såväl som svartsjuka och sidoflörtar och huruvida man får adda ex på Facebook en stor del av programmets fokus.

För mig är det förstås bisarrt att höra folk prata som att det vore totalförbud på alla ex-kontakt, på nätet eller annorstädes. Men om man har en nuvarande partner som plötsligt återupptar kontakten med ett ex, visst kan det både kännas och eventuellt vara lite misstänkt. Förhoppningsvis har man dock tillräckligt mycket öppenhet för att veta om det handlar om vänskap eller flört, både mellan de två exen och i den nuvarande relationen. Jag tror till exempel inte att mitt ex får för sig nån flörtstämning av att jag just tipsat om hennes tvåsamhetsrapportering i Morgonpasset.

Psykologen och SvD-skribenten Madeleine Gauffin Rahme gav dock en väldigt intressant förklaring till de tillfällen då kontakt blir till flört, kanske blir till mer: Det kan vara svårt att se kontakter som blivit så enkla att upprätthålla som något riskabelt eller på väg att gå över gränsen. Om man inte längre behöver smussla med var man ska gå och vem man ska träffa, utan bara sitter som vanligt hemma vid datorn, då kan gränserna bli mindre tydliga.

Om man knappt märker att man faktiskt håller på med en flört där i Facebook-chatten kan det bli svårt att tänka på att man slösar singlars tid.

- – -

Alla program går förstås att lyssna på i webbradion i efterhand. Klicka länkarna bara. Morgonpasset kör omtalade inslag ungefär halvvägs in i programmet, alltså i mitten av andra delen när man lyssnar på webben. På Nätet kan även ses som webb-tv.

Bonustips!

I spåren av Tanja Suhininas raggningsskola, vilken jag borde pushat för hårdare men redan är så efter med att uppmärksamma, har både Julia Skott och Tant Agnes delat med sig av verklighetsbaserade don’ts som både är nyttig och underhållande läsning. Etikett är alltid roligt, precis som dråpligheten i vissa helt vansinniga beteenden. Låt vara att jag gjort mig skyldig till en del själv. Glöm inte alla kommentarer heller.

Update! Helena Bergman har ju också en don’ts-lista.

Kåthelgen i femman

Av tevereklamen verkar det som att det blir redigt med stånk och stön i Kanal 5 till helgen, då de utnämnt kommande helg till Kåthelg. Man kan lugnt säga att det är en överdrift.

På sin sajt har man förstås fegat ur lite grann, konstigt nog med tanke på hur en tevepublik troligen störs mer än nätets invånare av grova ord som KÅT, där kallas kalaset ”Bleephelg”. Det kanske kan sägas vara mer passande än den annars utlovade kåthelgen eftersom det är mindre kåthet än snuskskämt som kommer harvas. Mindre porr och mer Benny Hill.

Femmans kåthelg består nämligen inte av mer än tre filmer med vagt sextema. Boogie Nights, Hollywood Gigolo och Kalenderflickorna. Det är lustigt att konstatera att tramskomedin med Rob Schneider nog är mest sexuellt betonad av dessa tre. Mer seriöst intressant är det dock att få se de tre vanligaste tramsbehandlingarna av sex som ämne sammanfattade så snyggt.

Boogie Nights står för det som ska vara lockande dekadens men som i själva verket bara är en massa ångest och komplex, såväl som våld våld våld. Det är alltså en skitbra film och jag älskar PTA överlag som regissör (Magnolia och Punch-Drunk Love liksom), men visad kuk och porrbranschen som tema är inte en film att bli kåt av.

Hollywood Gigolo är förstås bara flabb och töntiga liggmisslyckanden. Så mycket könsord som får plats och gärna skämta om olika perversioner som är mer eller mindre extrema (och där det mindre extrema ska ses som att det är heeeelt tokigt). Jag skulle säkert också skratta av den, jag är sjukt billig, men knappast bli kåt.

Sist de listigt placerade frukterna ivägen för olika medelålders bröst i Kalenderflickorna, och en handling som mest jobbar för att göra allting över 35 så avsexualiserat man bara kan – tvärtemot avsikten utåt. Tänk om femman istället haft den goda smaken att visa Den Tatuerade Änkan eller nåt. Medelålders kåthet som bäst och inget jävla lall.

Lesbisk kärlek under lupp

Klichévarning.

Om bilden från RFSL:s kampanj som Sydsvenskan inte ville ta in skulle figurera i en American Pie-film skulle Stifler bli kåt av den. Det är säkert. Tjejer som hånglar med varandra är en scen som annekterats av den straighta blicken från män, och skälen till det eller effekterna av det kan man spekulera i bäst man vill. Det är dock säkert att så är fallet. Det är tillåtet som heterograbb att dregla över och prata högt om saken hur mycket man gillar lite lesbisk action.

Frågan är bara hur mycket det är grund för att ta ställning till en specifik bild. Annat svar än att det är en ”klichémässig bild av lesbisk kärlek” har vi förstås inte fått, men vad är det annars för skada man tror bilden ska göra?

Jag håller alltså egentligen med – man kan gott säga att det är en kliché. Snygga brudar, poserande som ”check this out”. Och, som sagt, dudes kommer använda det för att säga att flator är sjukt hett så länge de är snygga. Men det är en sidoeffekt! Ska man undvika att framställas som man själv vill för att nån annan kanske kommer använda det annorlunda?

Mest intressant är det dock hur klichén blir jävligt noga att påpeka när vi snackar homo luv. Vill tidningen motverka stereotyper kring kärlek kan man gott tänka sig en upprensning i heteroträsket också. ”Nej, inga beskrivningar av vanlig kärnfamilj med glada ansikten i reklamen vi tar in tack. Det är kliché”. Det gör man förstås inte trots att den kärlek som är mest normativt ansatt är hetero.

Klyschan är klyscha för att den är fett enkel. Det blir sådär, vi ska prata reklamspråk och signalen ska snabbt ut. En attitydförändrande kampanj är bara där extremt komplicerad, men också därför är det vanskligt att rakt ut avfärda något så snabbt. ”Kärleken har många ansikten” är tema denna gång, och för det budskapet har man visat ett av de ansikten som i vanliga fall inte berättas på en så ”vanlig” plats som i dagspressen. Är bilden en klyscha på ett sätt så är den fortfarande motsats till den kärleksklyschan som brukar publiceras.

Silk sheets, baby, to make love

Nu blir det kroppsvätskor.

Jag kan för mitt liv inte komma på vem det var just nu, men i ett gammalt MTV Cribs-avsnitt var i alla fall nån rappare eller sportstjärna ohemult nöjd med sina svarta glansiga lakan i det stora sovrummet. Ja, det och platta teven som kunde höjas upp ur sängens fotända, men mest var det svarta sexiga lakan som var grejen. Det kanske var en R&B-sångare – Jaheim sjunger i alla fall: I got the bubbles in the tub with the back rub / silk sheets, baby, to make love / Ooh girl I wanna hit it in the worst way, and after that you’ll be coming back like everyday. Det svarta inte nämnt där, men det är en vanlig detalj i just R&B-videors romantiska knullscener.

Åh nä, jag kan bara såga det. Det där med glansiga lakan som man bara halkar runt i får väl sägas vara en smaksak, men svarta eller mörka färger överhuvudtaget är fan det dummaste att ha när det uttryckligen är 4 love-makin’. Är det någon love med i bilden är det snarare kroppsvätskornas love for svart. Där kan de känna sig ordentligt i rampljuset!

Enkla grundregler att förhålla sig till är att inte laga tomatsås klädd i vitt och att inte ligga på mörka lakan. Jag talar inte bara om spermafläckar nu, allt det som verkat färglöst lyser upp som en finne på näsan när underlaget är svart. Har man ett womanizer-rykte att leva upp till kanske det är ärofyllt som tilltaget att visa en blodfläck mot vitt som en oskuldstrofé, men det verkar inte så troligt. Alltså fäckar vittnar väl förhoppningsvis om att det var ett värt ligg och det är ju trevligt i stunden. Dock mindre när det torkat in och säkert ännu värre på dyra lakan.

Ingen R&B-sångare skulle nog skriva texter om fittmärken i sängen annat än möjligen som avslöjande faktor i en otrohetsaffär. Där kanske det kunde bli en trend å andra sidan. Riskay har i alla fall gjort en dänga om att kontroll-lukta på killens kuk när han kommer hem sent.

How many times 2 screw a light-bulb?

Och vad innebär ett stycke ligg? Och kommer vi få se Ligg-VM i Ullevi 2034 som den nya dödssporten från framtiden?

Det roliga inlägget ”VM i samlag” av Syster Smisk berättar om en bekant till bloggaren, ”Rutger”, som skrutit vitt och brett om att vid ett och samma tillfälle haft samlag icke mindre än åtta gånger!

Whatta man, vill man kanske tänka, som orkar så mycket – och det kanske han är faktiskt. Men Syster frågar sig naturligtvis också vad det egentligen innebär. Med rätta! Exakt vad är det som krävs för ett stycke samlag egentligen?

Med gängse heteronormativitet i samhällets rygg skulle jag förstås gissa på att Rutger avser för sig själv 8 styck orgasmer med slaknande och återstyvnande mellan varje. Det är i alla fall enligt nån slags pornografimall där inget ligg är slut utan sprut. Eventuellt att han inte måste komma varje gång om hans hans liggpartner gör det istället.

Min åsikt är däremot att det verkar bisarrt att räkna alls. En gång, flera gånger – vid samma tillfälle tycker jag att det är samma sak.

Själva nyttan i att räkna antal gånger är ju det mest intressanta att granska. Kvalitet över kvantitet brukar ju annars vara en vanlig värdering, och då måste jag inte mena 4-sekunders för att ifrågasätta kvaliteten. Det motsatta vore snarare värre, by skavsår. Men både antal och tid är del av samma underligt hyllade ”uthållighet” som brukar kunna anges som mått på bra sex.

Grejen är bara att det där med att komma för tidigt mer troligt, för de som verkligen lider av, handlar om så tidigt att uthållighet inte ens är en faktor. Alltså att du antingen är på nivån att komma redan i byxorna eller så är du det inte. Det tvingar män att i onödan fokusera på en massa konstiga tänka-på-sport-tekniker och bedövningssalvor när de inte ens spelar i farmarligan de föreställer sig.

I vilket fall. Om det var 8 styck orgasmer säger jag också som Syster Smisk: ”Borde inte de sista 4 gångerna ha känts rätt onödiga?”

”Vilken flata skulle tolka en annons om bio och shopping under kategorin ”vänner” som en lesbisk invit?”

Medan nätet tar över verkar de tryckta kontaktannonserna fastnat i äldre dagars kodspråk och spännande taktik.

Rekommenderad läsning! Sara Lövestam har skrivit ett jätteroligt och mycket intressant inlägg om männiksors kontaktannonstaktik som hon spanat sig till, och andra iaktagelser som ordet ”tjejkvinna” eller det spännande greppet att vara skitnoga med avsluta annonser efter kompisar med ”Ej lesbisk.

- – -

Vidare torsdagsrekommendation är två grejer om naket och könsorgan jag skrivit på Nerd Life Deluxe som kanske kunde hamnat här också.