Oskuldsvecka

Nyheter24 har petat upp den nya designen och det må vara lite rörigt ännu men verkar bli snyggt. I och med att detta är första inlägget i Pillow Talk som publiceras i nya designen, en sorts Första Gången, tänkte jag lämpligt nog presentera Pillow Talks oskuldsvecka idag.

Nä förlåt, skojaba. Men förutom att jag har göteborgs-ticks vill jag också mena på något seriöst, då vitsen ändå visar på hur begreppet oskuld faktiskt används. Vilket också säger något om hur man definierar den sexuellt. Frågan som kan få vara måndagsfråga är väl då: när slutar man vara oskuld egentligen?

Först och främst ska det väl påpekas att jag definitivt tillhör dem som ifrågasätter att en klar gränsdragning mellan oskuld och inte ska behöva dras. Inte bara för att det impliceras skuld i själva ordet – där gör ju bara svenskan sitt och andra språk annorlunda. Den saken är också lite väl simpel att ge sig på när problemen faktiskt är fler. Ta bara ordet virgin/jungfru istället och försök låtsas som att det var löst sen.

I den väldigt intressanta antologin Yes Means Yes (läs mer om den i deras blogg) finns ett kapitel av Hanne Blank kallat ”The Process-Oriented Virgin”, som behandlar fördelarna med att låta varje person själv avgöra när en jungfrustatus är lämnad. Kapitlet inleds med Blanks möte med en kvinna som berättar att hon definierat det som första gången hon fick en orgasm tillsammans med en annan person. Blank exemplifieras vidare med att homosexuella ofta förlorat en första hetero-oskuld, och en andra med någon av samma kön. Man kunde också tänka sig att det är ett tillfälle lika gott som andra att välja när man onanerat för första gången.

Möjligheterna att plocka sitt tillfälle är i alla fall många. Men normen ligger förstås där man kan förvänta sig. Kuken ska in, och det i en fitta. Om du säger att du inte är oskuld kommer det antas att det är vad du menar. Och det är den sortens sex som förväntas förändra dig.

Förväntan på en att känna sig annorlunda efter första gången man haft heteropenetration, kanske framför allt för kvinnor, den är ganska frekvent berättad om i exempelvis tonårsdramer på film. Att bli av med oskulden är i sig ett frekvent tema för hela filmer. Förväntan finns ofta där, men har någon känt sig på allvar annorlunda?

Ja, det tror jag förstås många har. Men varför? Är det en förändring i kropp, eller i själ, eller får jag lov att avfärda det nu som bara förväntningarna som bekräftat sig själva? Konceptet är väl förankrat i både allmänna samhället och i tonårsdiskursen. Du kommer fullt möjligen att uppfattas annorlunda, uppleva dig själv annorlunda, och då kan man kanske säga att du är det.

Den tanken finns kvar på gott och ont vid ett skifte till att låta var och en avgöra när de passerat från oskuld till något annat. Behovet av riter och brytpunkter in i vuxenhet kommer nog kvarstå, men den infekterade kopplingen mellan detta och sexualitet är värd att syna. Temat fortsätter i veckan.

Har du en syn på saken som du vill dela med dig får du gärna maila gustav.almestad@nyheter24.se – det kan vara berättande eller resonerande, vilket som. (Kommentarerna kanske inte fungerar ännu på nya sidan, och nånstans vill man ju ha feedback. Alla gamla kommentarer är förresten gone 4ever tyvärr. Däremot kommer nog inläggen som försvunnit att dyka upp igen inom kort.)

Grova smeknamn och subtil aktivism

Läs-och-helgaktivitetstips4u.com

Missa inte att läsa Elins längre utläggning om att kallas Knull-Elin i radio och vilka reaktioner det väcker, samt varför det inte skulle vara samma grej om jag kallade mig Knull-Gustav. Det är ett sånt där läge då man vill ropa till alla antifeminister att hej hopp hallå, vi vet att kvinnor ses som offer och vi tycker inte heller om det!

Missa inte heller att det imorgon är dags för lite trevlig aktivism i stor men subtil skala mot homofobi och heternormativitet. Sshh! Saturday, en lördag för same sex hand-holding alltså, på vilken jag särskilt vill uppmana alla heteromän att gå ut hand i hand och uppleva känslan av att omgivningen kanske inte tycker det är helt ok. Minns det sen när ni håller en kvinna i handen att det inte är en självklarhet för alla. Så är det ju en bonus också att få jobba fram lite vänskaplig närhet på samma vis som många kvinnor redan praktiserar. Läs även Trollhare om det ändå lite knepiga i aktionsformen om man inte vet vilket kön man ska välja för bästa effekt.

När jag ändå länkar åt det hållet kan jag förresten även länka till samma skarpa huvud om Adam Lambert och killhångel. Ännu en punkt där antifeminister är underligt frånvarande.

Oralsex i fullmäktige

Jag håller definitivt med Sophia Bothorp (Mp) i kommunfullmäktige, Karlskrona, om att svenskhet med fördel kan definieras delvis med sexuell frihet. Om man nu prompt ska ge sig på att definiera svenskhet alltså, men hon befinner sig förstås i Karlskrona. BLT gör dock hellre en stor sak av att hon förklarat detta med klarspråk.

Ja det verkar som att Bothorp överskattar friheten en smula, inte att man skulle förbjudas handlingarna – men att prata om dem i vilket sammanhang som helst verkar gå bort. Antagligen även i allt annat än speciella sammanhang, för så bort går det att BLT till och med känner att de måste sätta in en varningsparentes om grovt språk. ”Ej för känsliga lyssnare”. För lite kuk och fitta! Det är fortfarande betraktat som oseriöst att prata om sex, och det med sakers rätta namn. Kolla kommentarerna på artikeln, det är inte munter läsning.

Inte konstigt då, förresten, att bästa Knull-Elin fått så mycket hatmail efter introduktionen som ny krönikör i P4 Sjuhärad häromdagen.

Nu vet ju också jag att det är en jävla skillnad på att kunna prata om sex och bara gilla att chocka. Men om man kan prata om sex lite överallt är det svårare för chockaren att chocka. Tänk på det.

- Woof! – Don’t you mean reer..?

Andras beef, mitt torsdagstips.

Missa för allt i världen inte att följa bloggbeefen mellan EvaEmma Andersson och Cissi Wallin/Hanna Fridén i vågorna efter nätsexdebatten som jag skrev om häromdagen. Ni vet ju vilket team jag håller mig till i sakfrågan, men i beef är allas angrepp lika roliga.

Man lockas ju att ropa catfight!, men lyckligvis har Seinfeld-avsnittet The Summer Of George lärt oss att det är fånigt.

Elaine: It’s like she’s carrying invisible suitcases.

Jerry: Like this? [imitates the walk]

Elaine: Yes, exactly.

Jerry: That’s so strange.

Elaine: Right. So why I’m the one who gets ‘reer’. You know I mean they were being as catty as I was. It’s a double standard.

Jerry: Oh, what about ‘ladies night’? Women admitted free before 10?

Elaine: That is so stupid.

Jerry: Reer…

Denna episod kommer dock troligen inte sluta med att Raquel Welch spöar upp nån. Du läser först Cissi Wallin #1, sen EvaEmma #1 och #2, och sen Hanna Fridén. Kommentarerna också som överkurs. En Cissi Wallin #2 kommenterar också n24:s uppmärksammande av biffen.

- – -

(Här är alltså förklaringen på att en bild på Wallin plötsligt dök upp på inlägget om debatten.)

Åsa Vilbäck har duktigt fog för sin oro

Onsdagsbeef mot alla vidriga människor som prompt måste höja sin dömande röst överhuvudtaget när en enskild person var rädd för just den saken.

Ska man verkligen vara förvånad över att Åsa Vilbäck tycker det är lite jobbigt att Café tar och nypublicerar bilder från Robinson-tiden? Hon har ju verkligen skäl att vara besvärad.

Ja alltså, inte för att andra ser hennes bröst igen, utan för att hon kommer att drabbas i sin trovärdighet. Folk bryr sig nämligen. Till och med de som hävdar att de inte gör det. Ja egentligen även Åsa Vilbäck själv när hon vill göra en skarp distinktion mellan gammalt och nytt liv, men det är ju inte konstigt när världen låter såsom:

”Du valde att självmant fläka ut dig i en herrtidning” och bara därifrån kommer din karriär, menar ena rösten. Andra rösten menar att det är svårt att bli gift med såna där skelett ute: ”Tänk på din stackars rumpa. Tänk på att det inte är värt den dagen du ska gifta dig, kanske med någon framstående i näringslivet och dina ravebilder där du i g-string och nätstrumpbyxor poserar för fulla livet, hamnar på förstasidan i Aftonbladet. För att upphovsrätten, den råkade ju tillhöra ditt svartsjuka X.”

Vissa röster vill gärna ta i lite extra. ”För det är vad vi verkligen dömer dig för, för att vara falsk, för att utnyttja befintliga mediekanaler för att göra dig ett namn och sedan ta avstånd från det du frivilligt gjort och tjänat på. [...] Vi ser dig för vad du är, ett egoistiskt medieluder som anklagar andra för att ”utnyttja” dig, när det i själva verket är du som ständigt och jämt utnyttjar andra.”

Alltså visst, så kunde man ju resonera – men det är ju ganska ironiskt med tanke på att det kommer från en stark försvarare av utvik och bilder på kinesiska skönheter titt som tätt. Han kanske tycker de är mediahoror också förstås. Nå, naket är inte utdömt som oseriöst åtminstone.

Fotbollsfrun tycker däremot att hon när bilderna togs borde sagt nåt i stil med ”Om jag längre fram i tiden skulle bli läkare eller folkpartist eller seriös, då får bilderna av min heta body inte publiceras”. Jag undrar då förstås om det inte har något med saken att göra att såna som hon vill göra en uppdelning i att en gång ha poserat lättklädd och att vara seriös. Varifrån kommer skulden och obehaget när bilderna dyker upp igen?

”Det är jobbigt att vara helt bakbunden, de där bilderna räcker för att folk ska döma mig som person”, säger Vilbäck till Aftonbladet. Och det är ju precis vad som sker hörni. Döm dömeli döm. Men trovärdighet har inte jack shit med nakenhet eller vilket Facebook-festande som helst att göra, så länge vi inte fortsätter döma efter den bilden. Det går att sluta.

Det är helt självklart att Café inte gör något juridiskt fel här. De får göra vafan de vill med bilderna. Det är också självklart att Café är en tidning som gärna bidar sin tid och passar på med nypublicering när sammanhanget är så sensationellt som möjligt, när modellen har som mest att förlora. Störst ansvar för obehaget har dock alla som älskar att kalla folk mediahora.

Skrivet av:

Nätsex i TV8:s Aschberg

Kvällens Aschberg i TV8 om nätsex var förvisso ett freakprogram till största delen, men ändå lite intressant och framför allt med god slaktunderhållning. Retorisk slakt då.

Robert Aschberg går verkligen in för att ha en sån pojkgubbig jargong han bara kan om sex. Hålla på och gestikulera med dunkande händer mot varandra och säga ”hålla på”. Såna grejer. Man förstår att det är tänkt att vara ett debattprogram med edge. Fungerar sådär. Dock är han bevisligen duktig på att snappa upp små grodvarningar hos gäster som inte riktigt snackar så genomtänkt. Det uppskattas.

Men att se Hanna fridén och Felix König väldigt sansat mosa de två internethatarna i kvällens program var en ren fröjd. Motståndarna EvaEmma Andersson och Rolf Åbjörnsson var nämligen framför allt just detta: livrädda för internet. ”Människor är inte gjorda för att ha relationer elektroniskt” menade Åbjörnsson*, och Andersson jiddrade med alla nördar och sa att de som lever framför en dator inte är kapabla till relationer.

Att det på många sätt är jävligt mycket tryggare med sexuell experimentering helt utan fysisk kontakt var inget för självutnämnda moraltanten Andersson, inte heller att det som sker via internet för länge sen passerat stadiet då man kan rapa floskler om att ”Lina, 16 år” kan vara ”Bertil, 57″ som ett tungt hot. Moraltant, absolut, uppskruvad som en Änglagårdstant faktiskt. Åbjörnsson var i största allmänhet tillbakalutat och äckligt nedlåtande mot alla relationer som inte fått lagras i en ektunna ett par decennier innan kyskhetsbältet tas av. Inte som att han vill förbjuda det förstås, men det är liksom inget sunt och ger inget av värde. Implicit var det förstås äktenskap som åsyftades. Dito för EvaEmma Andersson – ett one night stand behöver ju inte vara fel ”om man nu är nån som får ut nåt av det”. Men sitt mest privata ska man hålla till sina djupa relationer.

Mot detta då sakliga och lugna Fridén och König. Internet är kommunikation precis som telefon. Pratade vi om barnporrhotet när det gällde Heta Linjen? Det är säkert på internet, man sätter gränsen där man vill. Internet är också jävligt användbart för den som lottats till uppväxt på liten ort och exempelvis är homosexuell.

Själv skulle jag gärna tillägga att det där med ”50 000 ingångar” på barnporr per dygn, vad i helvete, det är ren humbug. Alla såna beräkningar är wack och i princip tagna ur luften. Men även om det var sant skulle det vara pinsamt att försöka göra kopplingar mellan vad vuxna människor gör med varandra digitalt och att söka efter barnporr. Det är också väldigt underligt att prata om att dela ut sitt mest privata med okända som en utlämnande sak – på många sätt borde det vara mindre utlämnande då ingen bryr sig vem man är.

Se det i alla fall. Man kan alltså se programmet i efterhand genom länken ovan. Klicka på programmet från 24/11 bara.

- – -

* Hahaha, han sa till och med att mail är väsensfrämmande kommunikation helt generellt och alldeles för lätt att bli aggressiv. Delägande advokater ska inte syssla med det. What’s up with that?

Eine Calvin Kleine sexchock

Själv kan jag inte säga mycket annat än hot damn. Bilden från Calvin Kleins julkampanj – den som är för vågad för SL:s bussar – den är jävligt sexig. Jag kan förstås inte tycka att det är konstigt att vissa företag får kalla fötter och räds potentiell kritik. Så brukar det vara. På sätt och vis välkomnar jag också en diskussion.

Här har vi en bild (gäller övriga bilder i kampanjen också) som åtminstone för mig känns härligt befriad från genusrelaterade trassel om vem som är aktiv eller passiv, och med båda kroppar lika mycket eventuella objekt kanske det äntligen går att istället fråga hur mycket sex det offentliga rummet önskar och klarar av. Jag tror ju man klarar en hel del.

75% uttrycker i alla fall i omrösningen i anslutning till Aftonbladets artikel om saken att bilden inte är för vågad. Man behöver inte ta det till vetenskapen med en sån tvivelaktig statistisk grund, ändå tror jag att det är ett ganska säkert uttryck för att motstånd mot reklam som är sexuellt laddad är i minoritet. Intressant. Jag förberedde mig ärligt på att det var tvärtom.

Jag var förstås inte ensam om det. Nu väntar jag på att de ilskna kommentatorerna på samma artikel, som upprörs över ”feminister” som är ”avundsjuka”, också de upptäcker att det inte alls är fråga om nån majoritetsmoral att hata på. Gärna också att de som upprörs över att andra kallar det som är naket för pornografiskt kan lära sig se när det faktiskt finns något sexuellt i det nakna. Eller kanske bara att det sexuella inte fanns enbart i det nakna från början.

In ska man?

Måndagsfrågan om first time kiffing troubles.

Jag är 20 år och lever i ett distansförhållande sedan ett halvår tillbaka. Vi ses varje/varannan helg. För en knapp månad sedan låg vi med varandra för första gången. Han är min första, men jag är inte hans. Jag var nervös innan och det är därför jag ville vänta så länge. Nu är det så att vi fick avbryta eftersom det gjorde så ont. Detta har gjort mig livrädd, dels för om det skulle vara något fysiskt fel och dels för att jag ska komma in i en ond cirkel, rent psykiskt, om det skulle göra ont även vid andra försöket. Jag vill därför inte ha vaginalt sex med honom. Han är väldigt förstående, men varje gång vi har sk ”förspel” så slutar det med att han frågar hur det känns, om jag vill, om jag känner mig redo etc. Detta pressar mig. När jag säger nej så accepterar han det, men frågar ofta varför. Jag har blivit väldigt rädd för att han ska lämna mig pga det uteblivna sexet. Är väldigt tänd på honom och vill verkligen egentligen, men just nu vill jag helt ärligt mest för hans skull, så att han inte ska tröttna på att vänta. Är det ok att lämna någon pga en sån här sak? Ska jag gå med på att prova igen, fastän jag helst skulle vänta, för att han ska ”få sitt”?

/Anna

Jag tror först och främst att du kan utesluta att det skulle vara något fysiskt fel på dig. Jag vill inte mena att det måste göra ont för alla, men du är ju inte ensam om att få problem första gången/gångerna man ger sig på penetration. Då frågan kom till mig genom ett öppet kommentarsfält har detta redan bekräftats, när signaturen T-Anna via kommentarerna ger svaret:

[...] Fan så irriterande att man inte får veta det någonstans, men KIF-sex* måste också läras. Det gör kanske inte alltid jätteont, men jag har inte träffat en enda person som inte haft ngn form av problem när det är första gången för tjejen. Den delen går över när man vant sig vid hur det ska kännas och är tillräcklig kåt. Det är key: han ska inte sticka in någonting innan du känner att det är absolut nödvändigt för din fortsatta existens. [...] Om han är en någorlunda hyfsad människa lämnar han dig inte, sticker han för att han inte får stoppa in den är han dum i huvudet och good riddance. Det låter enkelt, och det är det förstås inte alls, men vill du verkligen ha ett förhållande med en människa som inte bryr sig om att han trycker på obehagsknappar? [...] Gå aldrig med på något du inte känner att du vill; det finns ju massor av andra former av sex som inte är penetration.

T-Anna har rätt i att du ska vara den som ber honom om penetrering. Det är inte ett allmänt krav vid varje kuk i fitta, men i kontexten att du är nervös på det här sättet är det ett självklart råd. Du är nog tyvärr redan inne i den där onda cirkeln, men det behöver inte vara så allvarligt än.

Däremot är jag inte övertygad om att det är nog att man känner sig ”tillräckligt kåt” – har man fått en låsning av nervositet är det inte bara kåthet det hänger på, vilket jag tidigare varit inne på vad gäller killar och erektion. En grundförutsättning för att alls ligga är det förstås ändå att vara kåt, så det är inget man ska slarva med för den sakens skull. Som T-Anna uttrycker det angående den fortsatta existensen är det också helt klart en hjälp om man är så jävla kåt att allt annat försvinner, men kanske svårt att uppnå om man samtidigt oroar sig. Vad jag menar är att lusten fortfarande är det viktigaste, men det är viktigt att inte hänga upp sig vid att man kanske inte varit kåt nog innan till den grad att man börjar skuldbelägga sig själv – eftersom det inte är ensam faktor.

Fusktrick som det av T-Anna föreslagna alkohol behöver inte vara helt dumt faktiskt. En första genväg till att bevisa att det inte är nåt fel på dig, vilket kan få dig att släppa rädslan. Om du dessutom vet att du inte blir tillräckligt våt kan glidmedel vara en idé, men man ska aldrig förlita sig enbart på det eftersom glid inte är det enda fittan gör i kif-sex. Kvinnor har också svällkroppar. Men om du är kåt och vill ha penetration tror jag inte det är något att tänka på.

Förutsatt att du är det är ett annat rent praktiskt tips att undersöka om det är lättare i olika ställningar. Till exempel kan du styra själv enklast om du är överst och att du känner kontroll kan nog vara till stor hjälp. Överhuvudtaget är det också väldigt olika hur långsamt och försiktigt man kan inleda penetration beroende på position.

Alltså: Det är inget fel på dig. Du ska vara den som ber honom, tills dess kan ni gå loss på allt annat skönt. Ta gärna kontrollen över penetrationen själv. Och fusktrick är alltid helt ok om fusket är rätt för dig.

Att nån annan ska få sitt är förstås aldrig ett bra motiv till nånting du inte vill, någonsin. Dock kan man fundera på om varje upphört förhållande efter ett sånt här problem verkligen bygger på att killen inte får kuk i fitta, eller om det är själva problematiken och ångesten som blir för mycket. På samma sätt som du blir orolig för vad han ska vilja kanske han blir besvärad av att just hans lust blir ett problem. Fortfarande rätt fegt att banga för det om det är någon man gillar, men att tro att killar dumpar om de inte får knull är bara ännu en sak man lätt slänger sig med som spär på myten att killar alltid, och bara, vill ha in den.

- – -

* KIF = Kuken i fittan dårå. Inte han ödlan i Futurama.

Same same but different

Ideal Schmideal.

När jag var på ett ABF-arr i tisdags, med rubriken Porr, Business och Begär, dök lite perifert en diskussion om ideal upp. Jag har personligen alltid tyckt att det kroppsliga idealet i porren – det stereotypiska silikonidealet då – är mycket mindre skadligt än det bredare skönhetsidealet. Dels för att det är så uppenbart skapat och sätter mindre press på att naturligt vara vacker eller ha rätt kropp, men också för att det i porr knappast är möjligt att retuschera bort valkade magar ens om man vill det.

Ideal är förstås alltid problematiskt, och man ska inte tro att snack om nya sundare ideal behöver vara något att glädjas över (särskilt inte när de ibland är samma sak men kallat för något annat). Att det skulle vara ett osunt ideal som råder är inte det största problemet, problemet är alltid att bara ha ett ideal som alla måste förhålla sig till. Det är inte lättare att hålla en ”normal vikt” som det är att hålla en undervikt. Men jag tror också att man tillskriver ideal största makten på lite fel område. Det är inte bara som skapare av komplex.

När killar sitter och omklädningsrumssnackar om drömtjejer, precis som tjejer sitter och snackar på samma vis om killar, är inte vad man verkligen är intresserad av nödvändigtvis det viktigaste. Visst tror jag att man lär sig att rent estetiskt uppskatta en idealbild, men lika starkt tror jag vi pratar idealtyper som del av ett identitetsskapande. Är du 14-årig kille ska du gilla stora bröst, och absolut inte gilla nåt fetto. Du har inte en ärlig chans att säga nåt annat, visst får du tycka det i hemlighet, men du undviker att säga det. Och intalar dig troligen att du gillar just samma tjej som alla andra.

Tror du att en högstadietjej säger öppet att hon gillar den spinkiga nörden i parallellklassen även om hon gör det? Inte om hon befinner sig i en helt annan gruppering. Att skämmas för den man gillar är oldest story in the book. En subtil Romeo & Julia-grej av social press och självkontroll.

Det spelar absolut ingen roll vilket ideal som råder. Det är fortfarande en dubbel kamp att se till att inte bara vara rätt utan även gilla rätt.

Viagra-drift

”Det finns dock en generell kritik mot att ta fram piller för att öka kvinnors sexlust, och läkare påpekar att minskat intresse för sex kan vara helt normalt i perioder.” Står det i SvD angående att ett piller mot depression visat sig ha positiv effekt på kvinnors sexlust.

Spontant vill man gärna reagera ilsket. Men istället för det mest uppenbara att lägga orättvisefiltret över, och skrika för att män mer självklart får stöd mot erektionsproblem än kvinnor mot avtagande lust, tycker jag man kan se något mer intressant.

Att män mer självklart får tillgång till Viagra är inte bara fråga om en orättvisa mellan könen utan snarare en spegelvänd effekt av varför kvinnors lust inte ses som något att peta i. Viagra gör ju ingenting för lusten det heller, det är mer som att få stånd genom telekinesi. Både avsaknad av hjälp för kvinnor och tillgången till densamma för män bygger på samma mekaniska syn på sex. Det är skitsamma om mannen är kåt eller inte, när det viktiga bara är att kuken står och att den ska in.

Maskinen ”man” ska alltid vara redo, och maskinen ”kvinna” behöver bara smörjmedel från vad som helst. Men kanske skulle man testa ett sånt där piller som omnämns och se om det fungerar på män också. Då snackar vi.