First rule about svartsjuka

Jag har länge velat beefa mot svartsjuka. Det gulligt svartsjuka, normala svartsjuka, taktiken svartsjuka och kärleksbeviset svartsjuka. Jag har fortfarande beef mot allt det, men jag har inte något intresse att avfärda känslan eller sätta mig på alla som upplever den. Jag ska istället stycka upp den och beefa mot hela begreppet. Det blir hackebiff!

Jag frontade väldigt länge med att jag aldrig känt svartsjuka. Det var både för att hävda min person och för att jag trodde det fanns en poäng att visa något annat, då svartsjuka ofta ses som något acceptabelt, till och med önskvärt i nån slags föreställd lagom dos. Antagligen har det fått mig att verka både skrytig och känslokall, koketterande eller kanske dum rentav. En dörrmatta?

I själva verket så vet jag inte om det är sant, att jag aldrig känt det alltså. Men eftersom jag inte fattat hur svartsjuka ska kännas är det ändå ett helt ärligt uttalande. Det har ibland funnits något där, men jag har aldrig registrerat känslor som The Big Svartsjuka. Jag börjar tro att det kan vara en lösning i sig. Alltså, jag tror nog inte ens på svartsjukan, låt mig kalla den för social konstruktion. Existerar bara för att vi kallar den så.

Jag tror nämligen inte att svartsjuka är ett nödvändigt namn på känslorna som jag menar är flera olika. Och jag tror absolut inte att det är nödvändigt att tala om samlingen känslor så tätt kopplade till kärleksrelationen. Jag tror att båda dessa sätt är skadliga.

Vad jag känt: otillräcklighet, missunnsamhet, avund, konkurrens, utanförskap. Utöver det vill jag räkna in kontrollbehov, som jag också förstås känt men aldrig inom ramen för en kärleksrelation. För det är ju just det. Samtliga känslor är sina egna utanför svartsjukebegreppet och relationen, men som samlad enhet hamnar dem i en mytisk ställning där tvära kast går mellan att vara kontrollerande stalker och att ta kärleken för given – hela tiden pådrivande jakten efter det normala mellanläget. Alla dessa känslor som läggs i svartsjukan finns alltså på andra håll och där skulle inte en käft få för sig att kalla dem positiva i lagom nivå. Där kan vi hantera dem öppet och sunt.

Det är först när man hänger upp alla negativa käslor i ett samlat paket på en och samma person som förvirringen börjar. Då man riskerar att göra någon annan ansvarig för sin egen ångest med en dimridå över vilka känslor det egentligen rör sig om. Skälla ut sin fru för att man själv är osäker, eftersom man mår dåligt av nånting däri men inte fattar vad. Jag tror ärligt talat att det är ett skäl till varför män verkar generellt mer svartsjuka (utöver en större uppmuntran att vara det ”lagom”), sämre träning i att analysera och tänka på sina känslor. I varje fall är jag övertygad om att samspelet mellan att hänga känslorna på någon annan och att leva i en kultur där det lagom possessiva uppmuntras (ex #22!) skapar det som gör att någon kan känna sig personligt angripen av en annans flörtande med ens partner. Jag skulle kalla det för en hederskultur*, även genom det också kan hedra dig när andra intresseras av din partner.

Det blir dubbelt problematiskt eftersom din självbild eller status inte bör skapas genom din partner, och denne har aldrig samma ansvar för din ångest som du själv har. I ångestkänslans natur ligger att den är förvriden och uppförstorad i relation till vad som än utlöst den. Vilket äktenskapsbrott som helst är inte nog i sig för att matcha ångesten när den slår till.

Då vill du kunna se vilka dessa känslor är och inte utgå från något färdigt paket för hur du ska känna att det drabbat dig. Det ger ingen ärlig chans att faktiskt känna vad som är dåligt för en, hur, och varför, när allt ska samlas i en svårdefinierbar gegga av kulturell kod. Eller veta vad som INTE är ett problem, oavsett vad andra säger om hur du borde tycka.

Känslorna är bara dina. Och first rule about svartsjuka is don’t talk about svartsjuka.

– - -

* Ivar säger: I Sverige är det mycket sällsynt att en hustrumisshandlares handlingar stödjs av hans släkt eller vänner, vilket dock ofta är fallet i hederskulturer. Jag säger ja, men vägen dit uppmuntras och hedern är också svensk.

– - -

Elin skriver även om att hantera ångest genom att varken förneka eller legitimera. Bara låta existera. Viktig läsning i både teori och praktik.

Skrivet av:

Say cheeze

En snabb en.

Ändå i Fuckbook-tagen tänkte jag också omvänt länka till ett frågelådeinlägg som de lagt upp på bloggen där det jag hävdade förra veckan om killars dåliga koll på sig själva får lite varma fiskar och saker som inte nämns om fittan dyker upp. Nämligen om det oomtalade (well jag vet ju inte, det får stå för dem och andra kvinnor som vet) att det inte bara är på kuken man hittar ost.

Skrivet av:

No joke, jag har verkligen huvudvärk ikväll

Eller ”Men vi är ju på middag hos Kungen, är det inte lite olämpligt?”

Jag har halvt på uppmaning kapat en fråga som fanns därute. På Fuckbook, bloggen som tipsat mig om sjukt mycket bra grejer som jag i min tur länkat här*, ställer sig ena skribenten en fråga och avslutar med om man kanske skulle fråga mig. Men du hittar inte Fantomen, Fantomen hittar dig. Här är frågan:

hur gör man när man vill ligga för att få den andre att fatta att man vill ligga utan att vara löjlig, fånig, och för uppenbar. alltså hur uttrycker man sitt öh-ska-vi-knulla-lite, på ett snyggt och tändande sätt? jag är skitdålig på det!

blir alltid förlägen och vågar inte fortsätta hångla/tafsa/whatever när jag inte får en klar reaktion direkt. själv tycker jag ju mycket om att bli överraskad, eller teasad en stund, men jag har ingen aning om hur jag ska göra när det är jag som börjar. och våga överfalla någon hur som helst är jag för blyg för. i alla fall ibland. så efter att ha försökt ta lite på den stadige igår (som var stressad och inte alls ville just då) kände jag mig sårad och utsatt och äcklig. gick och la mig och försökte tänka på annat så att pulsen skulle gå ner och jag skulle sluta vara kåt. men tja det gick ju så där.

så en följdfråga, hur fan gör man för att inte känna sig äcklig och sårad när man får ett nej?

hjälp!

/fröken d

Jag tror i och för sig att mycket av lösningen är att sluta känna sig löjlig eller uppenbar, eller att i alla fall inte göra det till ett problem. Uppenbart är väl bra? Som sagt är ju att bli överraskad en fin grej och det är ju rätt uppenbart gjort att överraska nån. Att utgå ifrån vad man själv skulle gilla tycker jag faktiskt är en bra tumregel i de flesta fall, för sen är det ändå upp till den andra att vara tydlig med gensvar. En icke klar reaktion är no deal och their loss. Jag utgår ifrån nånslags stadig relation nu alltså, överraska nån random på krogen är ju en annan sak (beroende på handling inte nödvändigtvis fel men svårare). Ju stadigare relation eller ju bättre man känner varandra desto mer får man ändå försöka innan en oklar reaktion börjar bli signal att lägga ner. Alltså behöver man kanske inte få en omedelbar reaktion. Att väcka någons lust gradvis är faktiskt inte tjatsex eller tvång heller.

Att sluta känna sig sårad eller äcklig över en diss är förstås också en uppenbar sak som krävs. Det är främst en känsla inom sig själv som man inte ska behöva ha – där ett annat sätt att tänka är helt nödvändigt. Precis som tumregeln ovan är det dessutom något man borde kunna känna igen själv, att inte vara så sugen men ändå inte vara äcklad (varför skulle man!). Men visst kan alla vara dåliga på att dissa mjukt under stress och då kan man nog även om generellt trygg bli lite sårad. Samma sorts fingertoppskänsla som ger bra koll på om nån är med på noterna tycker jag i alla fall ger en bra förmåga att säga nej på ett fint sätt. Lyhördhet är alltid rule #1 i min värld.

Att sluta känna dåliga känslor är förstås inte alltid lätt på egen hand. Men att identifiera dem som dåliga och inte något som har makt att styra en är alltid en bra start.

– - -

* Missa för allt i världen inte sajten som tipsas om där just nu, (nsfw) hipsterporn ftw!

– - -

Vill du ställa Pillow Talk en fråga är det som vanligt bara att maila gustav.almestad@nyheter24.se eller droppa en kommentar i nåt inlägg (inga gamla dock! jag kan tyvärr inte se var nya kommentarer kommer upp utan kollar bara de senaste då och då).

Skrivet av:

Fallosperfektion

Även tipset på kukveckans torsdag är ett kuktips.

Det är förstås en självklarhet att hänvisa till Mrs. Candy’s Perfect Phallus när man har kukvecka. En garanterat NSFW-blogg med bilder på kuk, texter om kuk och det med väldigt brett register från konst till porr och från intellektuellt till simpelt och rakt på. Samma dag som jag (igår alltså) publicerade texten om kukens status som ointaglig kraftsymbol har Mrs. Candy skrivit om Robert Reckers bilder på kuk i ganska ovanliga sammanhang, väldigt bra och resonerande kring hur det varit annorlunda om de varit erigerade på bilderna – en ståkuk är en hotfull kuk. Precis som jag också menade häromdagen angående camsex att en naken man inte är utsatt utan signalerar makt.

En stor del av Perfect Phallus är förstås rak och enkel objektifiering av män, genom läsares inskickade bilder. Men anything goes och alla får beröm. Det verkar enligt ett nyligen publicerat inlägg också som att hela bloggen under denna månad kommer bli en större sajt med nåt slags kukmätarcommunity i anslutning. Mycket spännande. Om det verkligen hittas någon prefektion är dock en annan fråga, men det är nog inte helt meningen heller.

Skrivet av:

Hammered cock

Bland det som folk sökt på för att komma till min andra blogg Nerd Life Deluxe hittar jag kukfunderingen ”hur grov är grov kuk”. Det är en rolig fråga. Jag börjar tänka på ordvitsar om fibrer.

Jag ska bespara dig dessa. Men det är en fin inledning på ett inlägg. Det är nämligen lite av en kukvecka nu. Såpass att jag tänker ägna onsdagens traditionella beef-utrymme till kuk istället. Jag tycker ärligt talat att den är lite åsidosatt. Illa behandlad. Kanske för att den ses som självklar.

I spåren av att manlig sexualitet betraktas som alltid redo får kuken vara den oomkullrunkeliga klippa som aldrig talas om på samma sätt som den stackars känsliga fittan. När du läser om intimkirurgi är perspektivet oftast att det är något som kvinnor gör för att de skäms för hur de ser ut, gärna i jämförelse med ”omskärelse”. Perspektivet är tragik och offerskap. Men läser du om kukförstoring är tragiken på sin höjd att någon luras att gå på spam eller betalar mycket för bara lite lite extra kuk. Ändå är riskerna desamma: sabbad funktion. Omskärelse på pojkar och män ses som harmlöst, åtminstone fram till en liten debatt i somras. Kuken står pall, eller?

Det är ganska tydligt att ett fokus finns på att upplysa och peppa tjejer medan killar dras med en bild av att de redan vet allt och accepterar sin lust och kan sin kropp. Gör vi? Kan vi? Jag ska berätta något pinsamt.

Jag var ung och hade en första tjej. En dag kliade det på kuken, det var nog strax efter att vi börjat ha piller istället för kondom, och jag tänkte att vad i helvete. Det var lite prickar på förhudens insida. Tjejen ba Det där måste du ju kolla upp. Och så bokade jag en tid på undgomsmottagningen. Två dar senare var det helt borta. Såklart, eftersom det ju bara var lite vanlig jävla irritation för att kuken inte var så van vid att få nåt annat än sitt eget på sig. Pinsamt, både för den bristande kollen och för att det där oftast kan undvikas om man inte väntar för länge med en dusch när man legat.

Men det kunde de ju gott sagt också, åt mig, när jag pratade med dem på ungdomsmottagningen. Aldrig att de hade tänkt det dock, gör någon ens det. Kan du tänka dig ett liknande projekt som det ändå rätt bra Mittunderliv.nu om kuken? Att kuken också är lite känslig talas liksom inte om. Men svamp, ja det kan du också få grabben. Jag tänker inte uppehålla mig vid att skylla på samhället dock. Det är alldeles för lätt och inte helt sant. Kunde man inte tycka att det vore en bra idé om killar pratade kuk lite mer också? Annat än som metafor för det starka, självsäkra. Jag inbillar mig gärna att jag står över sånt, men visst har man ett manlighetsideal över en som gör det svårt att tala om kuk på ett sätt som inte är självhävdande. Någonstans måste man ändå börja. Stake hit och dit, men den faktiska kuken, det är den som är åsidosatt.

Nämen fortsätt bara att piska upp varandras rädslor och komplex och låt lillkuken bli förmedlare av lågt värde. Fortsätt göra det utan att ens veta nåt om vad som är stort och litet och relativt och sånt. Jag säger helst som Larry David om det ska vara så:

– - -

(Knäckebrödet som står i mitt skafferi innehåller 16% fibrer. Det är ganska grovt.)

Skrivet av:

Re: Beef

Biff? Ja, men vi har också GODIS.

Lisa Magnusson har svaratmitt beefande. Det är skitkul! Även om hon sabbar med att vara alldeles för lite fientlig (var är mina shoot-outs utanför klubben!?). I och med detta lägger hon in kommentaren att det kanske inte är så flott av henne att lacka på de som borde inse sina begränsningar. Vilket är bra, för det var ju det jag mest ville åt med biffen (även om det faktiskt krävdes ett svar från henne för att jag skulle tänka mer och fatta det). Att hon förstås vet att även de tjocka skalliga kan få idealsnygga tjejer är inte heller något jag tvivlat på, men jag tycker att det är att ifrågasätta om det får vara så när man skriver att kärlekssökande ska veta sina begränsningar.

Vi har förstås inte så mycket beef när det kommer till öppenhet inför mer än det man tror sig vilja ha. Jag kan inte med sökandet efter den enda rätta som ska vara perfekt. Men vad jag skulle vilja fokusera på är själva tanken att det finns ligor man måste förhålla sig till. Att leta efter något ”lagom” för att man aldrig vet i vilken form den starka kärleken kommer är en sak. Att leta efter något inom ens liga för att man nog inte har så mycket att komma med är en helt annan. That’s the beef. Men den har jag mer med hela världen än bara Lisa Magnusson, det är så tragiskt hur många som neggar sig själva och samtidigt tror allt om andra (även för de som hamnar på piedestalen). Det är därför jag reagerar starkt på alla uppmaningar om att bliva vid sin läst.

Sen får man nog räkna med att vad nätdejting beträffar är inte alla ute efter big love, många är mer ute efter samma som krogragg kan vara. Snabbt och lätt, och kravlöst ytligt. Skönt att slippa fyllan säger jag.

– - -

Lisa Magnusson har för övrigt börjat invadera my turf och snott my corner genom att också vanlig dödlig-svara på folks frågor. Det är dock knappast skäl till beef (än?) utan bara kul och bra. Jag gillar särskilt hennes svar på slampfrågan. VI HAR GODIS.

Skrivet av:

Måndagsfrågan: Smoke & Mirrors

Hej Gustav!

Jag är en kille på 28 vårar som länge har undrat över en sak – hur kommer det sig att ens penis alltid ser större ut när man ser den i spegeln? Jag kan inte vara den ende här på jorden som har funderat över det.

Mvh
Nyfiken i en strut

Svar:

Först och främst en eloge till den KP-formulerade frågan. Love användningen av ”28 vårar” och ”ende på jorden som”. Men till saken då. Klart du inte är den ende på jorden. Jag har i alla fall upptäckt det också.

Men varför den ser större ut i spegeln? Det är ju mest en fråga om vinkel. Varför det i sin tur ger en sån effekt är dock ingen idé att gräva i. För att citera med ett yxskaft från Cam’ron i ”Whoo hoo” är det som att fråga: Why is water wet? Why is the sun hot? Why do birds fly? Det bara är så. Lite samma som att kameran lägger till ett par kilo kanske. På kuken.

Frågan som däremot kan ställas är vilken storlek som är den verkliga. Ser den större ut, eller är den större än du tror från ditt vanliga fågelperspektiv. Tänk på vilken bild en utomstående ser. Eye of the beholder. Jamen alltså det är ju så trött att prata storlekar och sådär, men komplexen kanske skulle avta i frekvens om man kom ihåg det här, det gör ju också att andra ser ut att ha större. Kuken din är som representant utåt precis så som spegeln visar den. Mindre komplex med det i åtanke, oavsett vad man säger om storlekens betydelse.

- – -

Fråga Pillow Talk!

Vad vill du ha svar på vad gäller relationer och sex? Jag behandlar både högt och lågt. Ibland finns det till och med enkla lösningar, i andra fall åtminstone lite fina ord som låter bra. Maila till gustav.almestad@nyheter24.se. Eller skriv i en kommentar, så är det lättare att vara anonym också.

Skrivet av:

Hänt i veckan

Det här är mest ett härjinlägg med små tips och random händelser ute i världen idag.

Det var ju inte så länge sen jag drog en liten svada om sexundervisningen i skolan. Idag gör RFSU lite mer ljud i skällan när generalsekreteraren skriver om sina krav på GP:s debattsida. Eller det där lät lite terror men du fattar. Nu är det förstås lite upprepat av sånt de redan sagt, samt i en lite småfjuttigt forum, men det är ändå väl talat och jag hejar på. Show us some jävla love nu, skolpolitiken!

Mitt länkade inlägg där fick en kommentar av Eric btw: När jag jobbade på högstadieskola och det var dags för åttornas sex&samlevnad lät biologiläraren eleverna ställa frågor anonymt på lappar och lägga i en låda och besvarade dem sedan en efter en med samma allvar oavsett om det var rena tramsfrågor som om det var väldigt allvarliga undringar. Det tyckte jag var ett toppensätt och ett utmärkt exempel på att det finns ställen där det funkar bra.

Det tycker jag faktiskt också är en bra grej att göra. Och kanske något som Mr. Mackey skulle tänkt på när han kör lappgrejen i ett avsnitt av South Park (”Erection day”), där frågorna mest var varianter på Dear Mr. Mackey. You are gay. Bara att svara seriöst så äre lugnt sen!

Vidare vill jag idag tipsa om Conan O’Briens ganska roliga spoof på den svenska feministiska statsporren. Lite guilty pleasure då man inte direkt gillar fördomarna som sprids, men humor har man väl herregu. Tipstack till Lina för den.

Kort kommentar på Anna Anka också. Om hon tycker det är lugnt att suga av sin man varje morgon tycker jag också det. Det blir vad man betraktar det som och det hade jag sagt vad gäller det omvända också. Att göra det till en allmän regel och hustruplikt är däremot både korkat och farligt. Det skulle knappast hindra otrohet heller, bara att glömma.

Skrivet av:

Queer eye for the straight whateva

Jag kanske kunde ha lite problem med underrubrikerna som säger mest för killar/tjejer, eftersom hela behållningen är att det som finns att läsa är så otroligt nyttigt och intressant vad man än har för kön eller läggning. Det är också lite synd att inte hela sektionen är lika grundligt skriven som delen ”mest för tjejer” (som också har en utförlig länklista). Men allt jag verkligen vill säga är bara: wow, RFSL:s hemsidas sektion ”Sex” är så jävla bra.

”Att ha verktyg för att kunna välja att ha sex på det sätt som passar bäst för en själv är viktigt för ens välmående, och RFSL vill bidra till så många som möjligt av dessa verktyg.”

Ja precis, och den saken är också exemplariskt utfört. Bara läs.

Skrivet av: