Ännu en Costanza

Med oerhört god timing får jag ett tips från en läsare som jag bara måste blogga med anledning av dagens stalker-fråga.

Onekligen kan det ibland vara lite svårt att skilja riktigt psykopatbeteende från helt vanligt svamliga Costanza-meddelanden* på telefonsvararen. De flesta jobbiga typer är nog bara dryga men harmlösa. This guy var i alla fall oändligt dryg:

The story is this: a girl was out with friends having drinks on King St (in Toronto ). This guy approaches her and won’t leave her alone -saying how cute she is. She finally gives in and hands the guy her business card to get rid of him.

The attached is an MP3 file of not one, but TWO voicemails this guy left. This goes down in the history books – especially the second voice mail.

After hearing them you can clearly see why she didn’t call him back

Lyssna på meddelandet han lämnade här.

- – -

* Alltså ursäkta min ändlösa Seinfeld-fanatism, men alla situationer och problem finns ju representerade på ett eller annat sätt i den serien. Just denna referens är naturligtvis till avsnittet då George smyger in och byter ut ett telefonsvararband hos en tjej efter att ha ringt lite väl många gånger.

Internet stalker

[Här ännu en fösvunnen fråga efter verktygsbytet. Det handlar i alla fall om gränserna mellan att kolla nån lite på Facebook och att bli hel-stalker.]

Äh det där är ju inget. Kolla upp folk på Face gör man ju utan några vidare skäl också. Personligen skulle jag göra det till ett krav att någon jag gillar är lite tech-savvy, jag skulle faktiskt inte ens vara vidare intresserad av någon som INTE snokat upp mig på nätet, men det behöver vi förstås inte göra till allmän lag. Att det är helt normalt att snoka lite på internet tror jag däremot.

Man får väl säga att ordet stalker fått lite av en sidobetydelse när man pratar om detta harmlösa internetsnokande, på det sättet är du absolut en stalker. Där blir problemet mer blir en fråga om att det är lite pinsamt att snoka och inte att man är en obehaglig psykopat. Att man inte vill erkänna att man gick till samma klubb en vecka senare för att kanske ”råka” träffa på personen igen är ju inte för att undvika besöksförbud utan för att man skäms av att verka desperat eller nåt.

Att smyga utanför en bostad kan ju förstås vara lite varningstecken på äkta stalkerbeteende, men du skriver inte om du bara råkar veta det eller om du tältar utanför. Ska du vara en äkta farlig stalker ska du allt förfölja någon AFK också och inte bara googla lite. Och bara det att vara orolig för om man är stalker torde ju vara ett tecken på att man faktiskt inte är det – ett psychobeteende kommer nog innefatta mindre tvivel och mer självförnekelse än så.

Det känns förresten på sin plats att länka till Hello Saferides fina High School Stalker. Eller är den kanske mest läskig? Bra är den i alla fall.

Integriteten massuppfittad

Det är sannerligen inte bara i nät- och övervakningsfrågor som integritetsbegreppet slängs runt utan någon vidare koll.

För ett par veckor sen skrev jag om ledaren i Expressen som glatt konstaterade att hemmaporren är på uppgång och att det bästa för att göra tonårstjejer trygga vore att inte stigmatisera de som råkar finnas på lite nakenbilder under cirkulation.

Nu har en kolumnist på SvD funnit samma ledare och förfasas där jag imponeras. Tänk va, att under den tid som Cordelia Edvardson varit korrespondent i utlandet har det svenska tysta samhället förändrats till den grad att integriteten HELT FÖRSVUNNIT! De som filmar sig själva och låter andra se, de lider nämligen enligt henne av total avsaknad av integritet.

Det är ju bara det att integritet så fan heller betyder att aldrig visa sig utan sin fasad av etikett och normalitet. Integritet är att stå för det man gör utan att moralkärringar som Edvardson kommer åt en. Att till och med i de fall man faktiskt ångrar sig aldrig låta det ligga en till last. Inte kunna rubbas av grundlösa påtryckningar, DET är integritet.

- – -

Johanna Nylander har också på Expressens Opinionsblogg kommenterat Edvardsons trams.

Seinfeld, Scrubs, Office & Friends with benefits

Veckans torsdagstips är av det lättsamma slaget igen. Och skitroligt förstås.

Någon tokdåre i porrindustrin vid namn Lee Roy Meyers har fått för sig att det är en god idé att göra porrparodier på en bunt populära amerikanska komediserier. Jag har absolut ingen aning om, eller nåt särskilt förtroende för, hur det ska fungera som turn-on. Det där med porr med avancerad handling verkar för övrigt mest existera i just dessa komediserier som parodieras.

Jag har alltså bara sett några ööh barnvänliga trailers på YouTube. Men roligt som bara fan är det att se Scrubs, Vänner, The Office* eller Seinfeld parodieras. Det är nämligen inte alls så illa utfört som man kan tro. I Seinfeld-parodin har de fått med både en grej på The Soup Nazi (no porn for you!) och en bra imitation av Jerry Seinfelds sätt att uppröras över egenheter hos tjejer han dejtar:

De övriga jag hittat finns också som trailers på YouTube:

The Office

Vänner

Scrubs

- – -

* Vadå amerikansk serie säger du, och jag säger att jamen det är klart att det är amerikanska versionen av The Office jag menar…

Onsdagsbeef: Den evolutionära klockan

Veckans beef kan ge lite känsla av att jag driver kampanj mot Aftonbladet Wendela, eftersom jag återigen angriper Eva Rusz. Men det finns alltid goda skäl till varför en text ska angripas! Denna biff är väl lagrad sen den gamla goda tiden då biologin fäste kvinnor vid spisen. Enjoy!

Det är veckans dilemma igen (nåja, ett par månader gammalt). En kvinna undrar om hon ska pressa sin motvillige man att skaffa barn med henne.

Eva Rusz svarar att jajjemen det ska hon göra, för se kvinnor har en gåva från evolutionen att känna tydligare när det är dags att skaffa barn. Källa på det saknas förstås. Mannen växer i vilket fall in i fadersrollen så småningom, det behöver hon inte ta så mycket hänsyn till. Vad härligt eller! Bara att sluta med piller och inget säga då, får man anta.

En vän till mig lekte med tanken hur det svaret skulle låta om rollerna var omvända. Det är lite lustigt förstås, man föreställer sig att mannen drogar sin fru under lämplig tid i månaden och när hon senare upptäckt att hon är gravid kan han säga lite slappt från bakom tidningen vid frukost: Nämen älskling du växer nog in i gravididetsrollen så småningom!

Skämt åsido är inte svaret så fucked i sig, jag tycker det är helt ok att pressa mannen. Men detta på egen risk. Det är ju absolut inte schysst av honom att vilja hålla kvar henne utan att lyssna till hennes önskan om barn, men hon kan inte heller förvänta sig att en relation ska hålla ifall hennes barnlängtan är så stark medan han känner det motsatta. Såvida hon, och han, inte kan tänka sig att hon får barn med någon annan förstås. Felet ligger ju inte i skillnaden i önskan om barn utan i låsningen vid att de två ska vara tillsammans på ett sådan sätt när de vill så olika saker (du minns kanske vad jag tycker om det där). Lite tvekan om barn från en man är en sak, då kan man nog tänka sig att han ”växer in i rollen”. En sådan benhårt negativ inställning och avsaknad av lust är dock en helt annan. Reservation dock för om paret är under 25, då kan vad som helst hända med bådas inställning (intressant att Rusz rakt av behandlar det som att de närmar sig 40). Men om barn är så viktigt för henne, och det får man anta, och han inte vill alls – då är det faktiskt bara att ordna det på annat sätt eller get the fuck out.

Det som verkligen är skäl till beef är dock den vanvettigt mumbojumboaktiga förklaringen om det evolutionära spelet som gör att kvinnor känner barnlängtan först och vill bli gravida så fort de är redo. Om detta var ett faktum, och hade tillskrivet inflytande, då skulle inte medelåldern för förstförderskor ligga på 29 år. Den skulle ligga på 13 år och inga tonårstjejer skulle uppmanas att hålla på sig. Det skulle vara jubel i familjen när högstadietjejen fick barn med 25-åringen som hängt kvar på sin gamla skola.

Låt kuken vila

Booty Call/Response day! Idag är det dags att sno en fråga av Linn Heed på Aftonbladet igen. Det var ett alldeles för intressant ämne för att inte ta upp här. Det är ingen beef för jag hatar inte på hennes svar denna gång, det har bara missat det viktigaste. Frågan lyder:

Jag är en 22-årig tjej som varit tillsammans med min två år äldre kille i tre år. Vi har roligt tillsammans och kramas ofta. Problemet är sexlivet. Det har aldrig varit bra. Vi har också båda svårt att prata om det. Min kille verkar inte ha så stor sexlust, han vill bara någon gång i månaden. Ofta går det väldigt snabbt för honom, så det ger inte mig så mycket. Jag har slutat med p-piller, det känns onödigt att stoppa i sig hormoner när vi nästan aldrig gör det.

Min kille är känslig av sig och skulle bli ledsen om jag tog upp detta… Hur ska jag berätta och hur kan vi få fart på sexlivet?

”86:a”

Heed svarar att han är nog osäker för att han kommer så fort, att det hindrar hans lust. Jobba på det ni, samtala. Och jodå det låter jättebra men ändå: Whuut, var det inte nåt som saknades nu?

Det här är en sån typisk fråga som verkligen skriker för mycket kukfokus. Eller snarare penetrationsfokus. Linn Heed svarar bra på en del av problemet, jag tror definitivt att det är en osäkerhetsgrej till viss del skapad av oron för att komma för snabbt. Att detta får honom att undvika sex oberoende av lust. Då är det förstås en bra idé att jobba på självförtroendet.

Men även om han skulle ha lust mycket oftare betyder inte det att det också skulle innebära bra sex. Det är för det första möjligt att han alltid kommer att vara snabb att komma, men för det andra: Du vet att det inte är slut när killen kommer va? Så länge man tror det blir det inte så mycket roligare. Om man inser hur många sätt det finns att uttrycka sin lust är liksom inte en tidig utlösning något hinder för att ha sex längre. Sex kan man ha ändå.

Jag tror att det bästa är att bara ta mer på varandra. Utan att bara betrakta det som förspel till det ”riktiga”. Förutom att jag tror det är ett bra sätt att få igång honom är det ju skönt i sig. Man behöver inte kräva något av honom genom att vilja ta på honom, annat än kanske att han tar på dig tillbaka. Men att försöka komma ifrån en prestationstanke och sluta tänka på att hålla ut bara för sakens skull. Lär honom att smeka och ge oralsex. Det är en bra skill att ha oavsett hur mycket man sen gillar penetration.

Sex is not the enemy har förresten lagt upp ett bra citat om det där.

Miss Gangbang och äran

Ja det är väl övergreppsvecka då. Alla pratar om Hillegren och våldtäkt och övergrepp är på tapeten i flera andra fall. Man kunde tro denna text är en beef, men det är så mycket större. Det är större än övergrepp också. Något är skevt hela tiden.

Du måste komma ihåg att vara på din vakt. Bakom det snabba språket och de tillspetsade formuleringarna finns så ofta betydelser som inte borde vara där. Kanske har de inte ens menats, men finns där ändå.

Anna Ekelund tror med sin Aftonbladet-kolumn att hon accepterar och försvarar rätten för en Miss Gangbang att göra som hon vill, ha det sex hon vill ha. Tror att hon samtidigt bara varnar ansvarsfullt för baksidor, att det kan vara en svår balansgång, att man passerar gränser man inte tänkt när man lockas av easy livin.

Att det bara är en oskyldig fråga när hon avslutar med ”Hur stor del i ungas förvirring har samhällets inkonsekventa sexbudskap?”

Det är en oskyldig fråga förstås. Närmast tonåringsnaiv ärligt talat, very klottra ned H&M-reklam på stan. Det är helt ok i sig. Och passera gränser man inte tänkt först, det gör man lätt, jag tror också det. Jag tror också att man kan må dåligt i efterhand. Jag tror också att fria val är något man ska ta med en nypa salt i många situationer.

Hur stor del i ungas förvirring har samhällets inkonsekventa sexbudskap? Stor jävla roll. Och då kan det vara en god idé att faktiskt själv ge fan i att kalla kopplerifall för gruppsexhärva. Att ge fan i att säga Miss Gangbang tänder på äckel och verkligen beskriva det efter sin avsmak. Att inte ta en konstpaus innan ordet ”äran” och inte tala som nån jävla svärmorsklyscha som yttrar komplimanger som egentligen bär förakt. Utom när det gäller männen som vill ha gruppsex med Miss Gangbang för där kan man tydligen säga rakt ut att de inte är rätt funtade. Inga krusiduller behövda.

Respekt för sexualiteten, den är absolut nödvändig för att just dessa tillfällen ska vara tydliga att se innan gränser börjar korsas. Hur dessa män är funtade, när vi talar kopplerifallet, ja de har väl föreställningen att den som går med på this & that måste gå med på allt. Eller att om man betalar kan man gå från noll till hundra. De får en maktkick av saker för att de lärt sig att det är bara med makt som någon låter this & that göras. Utan den föreställningen ingen maktkick.

Ung naivitet kan nog alltid komma att lockas med löften om välstånd eller kärlek. Precis som att använda andra medel kan man försöka göra sig speciell genom sexualitet. Men hur effektivt vore det om det frisläppta inte var något annat än en smak bland andra? Försöka vara rebell mot ett tillåtande samhälle är svårt. Och när ungdomen vill känna sig lite mer vuxen, vad sägs om att ta den på allvar som den är?

- – -

(Medan annan press skriver gruppsexhärva skriver faktiskt N24 precis som man ska. Jag skrev även om detta redan i mars när det började rapporteras om fallet med den långa dildon.)

Blow-Up: Hillegren Revisited

Redan samma dag som min onsdagsbeef behandlade Rolf Hillegren var han i nya tag och snackade i både SvD och P1. Så vi tar väl nya tag här med.

Herregud vad det aldrig tar slut med Hillebardens turer. Det börjar likna en sitcom detta. Ett avsnitt av Fawlty Towers och Rolf Hillegren som Basil Fawlty som ständigt missförstås. Vadå jag skulle bara sätta dit killen med en dam på rummet, det var ett misstag att jag spanade stora ungtuttar istället. Och eftersom hon visade dem för mig genom fönstret antog jag att hon ville knulla.

Retorical master, nej knappast. Lär dig vara tyst.

Men nu är det ju så, att han nästan verkar ha lite svag instinkt som gör att han ändå kommer något på spåren i en diss av Madeleine Leijonhufvud. Dessutom säger han svart på vitt att nej, det ska inte vara två års fängelse på ens en bevisad våldtäkt i relationen om inget fysiskt motstånd bjöds. Så att alla försvarare håller käft om att det bara pratas bevisning.

Nåväl, citat: ”En av de tongivande i debatten är professor Madeleine Leijonhufvud, som ständigt förvånar genom sina bristande kunskaper i praktisk juridik, oförsonliga hållning till meningsmotståndare och bisarra syn på sexualitet och straffmätning. I hennes värld tycks männen vara de enda som är intresserade av samlag.”

Så rätt han har, i att vår syn på våldtäkt måste utgå ifrån något annat än att det bara är män som vill och att kvinnor mer eller mindre enbart ställer upp och släpper till (för då är ju allt sex våldtäkt). Men vems syn är det egentligen som förkastar detta?

Hillegren företräder en syn där män endast har våldsamt motstånd att se till som ett riktigt nej. Kvinnor är alltså därigenom i praktiken tvingade till att vara raka och tydliga gatekeepers till knull, all empti och lyhördhet slängs överbord. Det är Hillegrens syn som ignorerar nyanser och tyst kommunikation och mänskligt beteende. Precis allt som motståndare till samtyckeslagstiftning är rädda för – att det ska krävas tydliga tecken som sabbar romantisk förföring – det är vad vi redan har i praktiken om Hillebarden styr.

Omständigheter som befintlig relation, tidigare beteende hos kvinnan (i denna diskussion är kvinnan alltid utsatt ja), klädsel, fylla, sömn etc är precis vad som lägger avgörandet på något helt annat än lust och delar in kvinnor i det vanliga hora/madonna, eller snarare tillgänglig/otillgänglig för att inte göra det trassligt för den som har svårt att se en gift kvinna som hora i den symboliken.

Samtyckeslagstiftning erkänner däremot kvinnors lust. Try it, you’ll like it. Bevisbördan kommer alltid vara en annan fråga, att det skulle handla om skriftliga kontrakt är bullcrap.

- – -

Återigen ett spår till på Nerd Life Deluxe som berör juridiken mer specifikt.

Bara jag slipper tappas bakom en vagn

Torsdagstipset är plain fun.

Can I Tap That är ett fantastiskt roligt tidsfördriv. En sajt som helt bygger på läsares egna redovisningar av ett enda enkelt uppdrag, utfört lite som en sån där partylek med störda uppdrag som jag vanligtvis hatar (för att jag är en mes som inte vill hamna i en jobbig sits). Man ska alltså skicka frågan Can i tap that? till någon via sms, se vad man får för svar och skicka in sms-växlingen.

Me: When can I tap that?

Her: What kind of question is that from a guy with a girlfriend?

Me: What kind of answer is that from a girl without a boyfriend?

Her: Touche. Let me shower.

Flera av de värsta bidragen känns i och för sig lite fabricerade, inte olikt sajter som Tjuvlyssnat, men de är roliga ändå. Som mest seriöst känns det också rätt mycket som en studie i rättframt flörtande. Eller ibland kanske av i två personers interna hype av konceptet:

Me: Need to get Prostate exam at 4pm…Doctor Nick’s office

Her: Can I tap that?

Me: WTF ? My F***ing Prostate?

Her: It’s kinda kinky

Det finns ungefär en miljard inskickade växlingar, men en topplista på bästa dissar respektive wins för den som inte orkar läsa allt. Go figure.

- – -

Länken tydligen död. Detta är dock eventuellt samma sida: http://www.whenyougonnaletmetapthat.com/

Onsdagsbeef: En gentleman skryter aldrig om sina våldtäkter

Det är liksom ofrånkomligt att biffa mot kammaråklagare Rolf Hillegren. Så lätt och billigt men ändå med viktigheter att reda ut. Dagens biff har tuggmotstånd.

Du har väl hört om det redan? Hillegren uttalade sig i SvD om praxis för våldtäktsfall och menade att lagen som den ser ut nu urlakat vad begreppet våldtäkt betyder. Det är lika bra att slänga in vad han sa:

– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.

Sedan rasade halva bloggosfären, medan andra halvan uttryckte sitt stöd.

Hillegren, han försökte beklaga sig genom att hänvisa till känsligheten i frågan och att alla ger sig fan på att missförstå honom. Förtydligar sig genom ett ännu värre uttalande i Aftonbladet:

– Vad jag menade var ju det fallet där mannen i ett pågående förhållande inte accepterar kvinnans nej samtidigt som hon inte gör minsta motstånd. Där har man ju från visst håll velat att det beteendet ska inrymmas i våldtäktsbegreppet. Man brukar ju säga att ett nej är ett är nej och det kan jag ju i och för sig hålla med om. Det är naturligtvis ett allvarligt brott mot en gentlemannaregel att inte acceptera det. Men det är inte värt två års fängelse.

Jag köper absolut att det är känsligt och ofta händer att vissa skapar missförstånd bara därför. Men de flesta förstod ju faktiskt mycket väl vad han menade redan första gången. Hillebarden vill gärna hävda att han vill hugga ner lagstiftningen, att han bara syftar till det tillämpbara juridiska, men nog är det att inte kalla våldtäkt för våldtäkt som båda hans uttalanden betyder.

Det som många försvarare gått bet på, precis som Hillegren, är att inte kunna skilja på juridik och allmän betydelse (eller på ilska över ett uttalande och ilska över kommenterad praxis). Att kalla en våldtäkt för våldtäkt är inte samma sak som att mena att domstolar ska ignorera svårigheter att bevisa något. Hillebarden säger inte flaska om svårigheter att döma, han säger att ”köra ändå” inte är särskilt fel och hänger upp sig på fjantiga ordmärkanden som att det väl måste finnas våld i en våldtäkt.

Lemme tell ya something about begreppet våldtäkt. Det är precis som andra saker vi har ord för något som inte finns oberoende av språkanvändarna, det är vi som bestämmer vad det innebär. Det var inte ”lagligt att våldta sin fru” förr, det var helt enkelt inte våldtäkt överhuvudtaget. Det tycker Hillegren är en skitbra grej, så borde det vara nu.

Att det är skilda saker vad som kan tillämpas juridiskt och hur vi använder språket innebär dock inte att lagtext inte har en påverkan på begreppets användning. Därför är det så viktigt att inte låta tramset styra och ge fan i att avgöra vad en våldtäkt är efter möjligheten att lagföra någon. Även det han hävdar att han menat är alltså fucked up, något han kanske insett om han inte bestämt sig för att … köra ändå.

- – -

Jag har redan skrivit en svada om saken på Nerd Life Deluxe. Där finns också en bunt länkar till andra som skrivit bra och/eller intressant. Det kommer garanterat bli mer om våldtäkt även på Pillow Talk framöver.