när jag läste artiklarna om Christian Kjellvander samt Franz Ferdinand i senaste sonic gick det än en gång upp för mig hur mycket jag börjat förakta musikjournalistik idag. inledningen till Kjellvander-artikeln var något av det mest meningslösa jag sett i en musiktidning. antingen är skribenter sjukligt besatta av att gå djupare, få äkta personlig kontakt och sånt, eller så är de bara fulla av klyschor. eller båda på en gång, yay!

och i Franz Ferdinand-texten passade man ännu en gång på att insinuera att musik som inte tar tid att lära sig tycka om inte är på riktigt. fy fan: vill man uteslutande ha tråkigt när man lyssnar på musik? det ska ju vara roligt, och F.F. är ju för helvete just ett sånt band som det är roligt att lyssna på. argh.

man tvingas ju in i famnen på cyniker och galningar som C. Reinholdtzon Belfrage eller Fredrik Strage (även om den senare faktiskt har lyckats ganska bra med att vara seriös som fan, och galen samtidigt).

dagens bild: i borås har man vattenmelon på macka.