Re: Re: Politisk depression

Det mest värdefulla i Maria Svelands text om att bli politiskt deprimerad var just den språkfigurens popularisering*. Om än just hennes bidrag i sig bidrog till samma känsla hos undertecknad, som varande kraftfullt bränsle i den fortsatta strömmen av heluppslag och oändliga blogginlägg där vänster och höger luftboxas på metaplan. Ni hatar ju! Amen ni då? Högt tonläge nu! Jaha? Först igår kom dock det slutgiltiga sänket för mitt tålamod, i och med en ledare i DN av Erik Helmerson om ”hatet mot liberalismen”.

Låt mig börja med att intyga att ett retoriskt vänsterhat mot liberalismen existerar**. Det har sina historiska förklaringar, och tyvärr också sina mer obehagliga inkarnationer. Men det förvånar mig att Helmerson inte ser att det han beskriver är en anledningen till detta. På 70-talet dominerade vänstern diskursen (har jag hört, till leda, jag var inte född). Idag har inte minst Timbro bidragit till att så inte längre är fallet. Till och med sossarna har påverkats av det, men vi ska istället förfasa oss över att vänsterrepresentanter av olika slag menar att Timbro står för ”en ideologi långt ute på den politiska högerkanten”? Enter: politisk depression. Tröskeln för obehagligt extremistiskt hat ligger alltså vid att placera en tung högerlobby på högerkanten. Varför är det då så provocerande att ens andas att obehagliga tendenser skymtas bland högern?

Skulle hela vänstern höra ihop med sina miffon, medan hela högern alltid består av individer? Det är ironiskt att detta är det enda kollektivistiska argumentet högern kan med att hosta fram själva. Jag är inte ens intresserad av att kalla högern för det ena eller det andra, diskussionen kan bevisligen inte föras överhuvudtaget. Ja, vi är motståndare och gillar inte varandra. Ja, vi kallar varandra grejer. Hejdå. Allt jag vill är att den slutar suga åt sig syre och trycksvärta.

[PRESSTOPP! PRESSTOPP!]

Just som jag skrivit ovanstående slår Sveland till igen i DN. En lång artikel om hatet mot feminister och om den där aktionen mot GenusNytt-puben, i sig en osympatisk fridskränkning, där hon plötsligt framställer det som om Pär Ström accepterat en fråga om sitt hat mot feminister? Sheeeeeeeeiiit. Den tror man ju inte på ens innan man kollar hans version. Ohederligt. (Och om han hatar feminister eller inte är irrelevant för att avfärda honom.)

Cirkusen går igång på ett nytt varv.

Depressionen tilltar.

- – -

* (Hej årets bästa uttryck-listan! Kom ihåg detta nu.)

** Hatet mot liberalismen, ska dock sägas, frodas nog mer hos dem som hatar vänstern lika mycket.

…läs även Badlands Hyena om Helmersons artikel.

This entry was posted in seriöst and tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.