Jag hinner inte skriva nåt eget vettigt om saken just nu, men vill verkligen uppmärksamma saken. Lite är det i led med remixtanken på ett bredare plan, att börja tala om strukturer som drabbar män. Det jag talar om är i alla fall Ozymandias eminenta text om kvotering, positiv särbehandling, och framför allt betygsskillnader mellan tjejer och killar. Väldigt intressant och bra, precis sånt som vi borde snacka mer om på just ett sätt som följer istället för att förklara krig mot feminismen.

Eftersom jag alltid hatat inställningen och tugget om att saker blir värre och värre, yadayada hårdare samhällsklimat och brott längre ner i åldrarna, är det jävligt fint att se rubriker som denna i DN. Grovt våld i skolan är alltså inte på uppgång utan har varit detsamma åtminstone sedan 90-talet*. Till skillnad mot vad man kanske kunnat tro i och med exempelvis GP:s frekventa artiklar om bötning, som verkar ha blivit en allmänt känd term och företeelse på sistone.

Det som är så illa med olyckskorpande rapporter är ju nämligen det enkla att om vi får ett hårdare samhällsklimat får vi det genom attityderna som skapas när folk börjar bli rädda för varandra. Fear -> The Dark Side, herregu, man kan väl i alla fall komma ihåg det från Star Wars som ändå är på allvar vettigt? Att våldet ökar är en typisk sån sak som används i främlingsfientliga haranger på mitt vårdjobb, nån som börjar rapa siffror från ingenstans som är omöjliga att kolla och du vet klassikern att invandrare skulle stå för majoriteten av brott och att det alls skulle finnas en korrelation mellan ökad invandring och brottslighet. Och man ba whut har vi ens en ökad invandring. Jag vet förstås inte, men det är något som jag får höra ihopklumpat med den inledande klyschan.

För att ordentligt tala om saken kan jag konstatera att Brå ändå visar på en ökning av anmälda brott. Men så har vi ju detta:

Det kan emellertid konstateras att den kraftiga ökning som statistiken över anmälda brott uppvisar inte får stöd av de alternativa datakällor som finns att tillgå när det gäller olika brott mot person, i synnerhet våldsbrott. Varken självrapporterade uppgifter om utsatthet från ulf eller statistik över antalet inskrivna i slutenvård från Socialstyrelsens patientregister – två källor som fångar upp såväl det lindrigare som det grövre våldet – indikerar att det har skett någon ökning i utsattheten för våld under 1990- och 2000-talet. Enligt flera specialstudier har inte heller det allra grövsta och dödliga våldet ökat under de senaste decennierna (se kapitlet Dödligt våld samt Granath 2007). Däremot ger levnadsnivåundersökningarna indikationer på en svag ökning i utsatthet för mer lindriga våldshändelser »hot om våld och något våld« i ett längre perspektiv (för en mer ingående redovisning hänvisas till kapitlen Misshandel, Misshandel mot kvinnor och Dödligt våld). Trots att nämnda källor har sina respektive brister talar resultaten sammantaget för att den ökning som visas i brottsstatistiken när det gäller brott mot person till större del är ett resultat av att allt fler brott upptäcks och kommer till polisens kännedom. Detta beror sannolikt främst på att toleransen mot vålds- och sexualbrott har minskat i samhället.

Det är också något som lyfts fram i sammanfattningen av kapitlen om misshandel och dödligt våld. I den senare finns även gobiten: Dödligt våld begås mer sällan mellan personer som inte känner varandra. I drygt 70 procent av fallen känner de inblandade varandra sedan tidigare, antingen som familjemedlemmar eller så att de är bekanta med varandra på annat sätt. [...] Risken för den enskilde att bli överfallen på allmän plats är extremt liten. Denna risk har heller inte ökat. Det dödliga våldet som begås av ungdomar i åldern 15–19 år har inte ökat över tid. (Mina tjockbokstäver.) Här finns hela kalaset att kalasa på. Var trygg - bli snäll!

- - -

* (i Brå:s egna artikel läggs dock mer fokus på att det är i samband med mobbing som våld alls förekommer, vilket väl mest är ett stort duh för mig)

Jag har gasspis. Det är väldigt käckt och bra, ugn som blir varm på stört så inga tider att vänta krävs. Oh så spontan man kan vara. Men det är ganska svårt att vara spontan när värden valt att byta gastyp och sen skickar inkompetenta snubbar att konvertera allas spisar, såna som helt glömmer en bunt hushåll och vi är ett av dessa och man står med lång näsa även dagen efter man sett tjänstebilen parkerad utanför. För det är ju då man efter att ha satt en deg till lite bröd inser att man är dum i huvet som glömt att det enligt lappen vi fick var förbud på användning av okonverterad ugn. Spisen fine, men med bonanzalåga. Ugnen ett inferno. Jag testade, hur illa kunde det vara. Illa. Slängd deg i soporna vafan alltså.

Och när vi efter en veckas undrar ändå ringt och kollat läget och de skickar en snubbe som inte ens har med sig rätt grejer, då får jag höra av snubben att det kan bli en knall om för mycket gas kommer ut innan man tänder. Ja en mindre explosion, säger han, luckan och eventuell mat flygandes från ugnen. Bara för att jag fnissar lite åt möjligheten att spela in lågbudgetaction i köket betyder det inte att jag undviker att vara lack när ännu en vecka gått och inte nåt har hänt och jag vill baka och göra lasagne, snart är det utgånget bäst före på min keso som jag ska ha i och vafan alltså.

Jag har bara ägnat dagen att göra en playlist i Spotify med en bunt R&B-favvos, för att frälsa någon. Listan har du här. De som jag svor ordentligt över att de saknades var låtarna nedan, som du får sugyoutubelyssna  (or worse) på istället.

- Booty Music, både del ett och två, med Git Fresh

- Frustrated med Wynter Gordon

- Put it in a letter med Mic Little & Ne-Yo (barnstjärna! Ne-Yo rappar!)

- Need to be there med Romeo

- Swizz Beatz-remixen på Just Fine med Mary J. Blige

- High Price med Ciara

- Donkey Kong med Ray Lavender

Och förstås Snap Your Fingaz med T-Wayne, herregu. Earn it or take it har jag redan bloggat.

Det kan vara lite svårt att skilja på det ibland, om det är för att man vill sälja sin tidning med nasty shit eller har en ärlig upprördhet över nåt slags moralförfall, när saker som detta hoppar på en i pressen. Alltså, snuten som uttalar sig har ju en uppenbart fördömande ton till gruppsex överhuvudtaget, men det jag menar är pressens motiv. För det är ju närmast omöjligt att skilja på två motiv med exakt samma uttryck. Klart står endast att inget av dessa skulle kunna få min respekt.

Kort intermission: Hade det inte varit för att Isobel redan snott den poängen hade jag väl också skrivit något om att det samtidigt flyttar fokus från det som är faktiska övergrepp (jag har ju förr varit inne på det där i exempelvis fallet med hockeyspelarna som kallades sexanklagade på löpen), men detta lackande är alltså redan väl genomfört. Dessutom finns en viss relevans för detta ämne i Panams text om analsex vs. fina killar, som ju också behandlar ett sexuellt uttryck som ofta ses som automatiskt förtryck.

Samma uttryck. Ja det är ju givet, eftersom den som vill tjäna pengar på att en allmänhet har en bild av sex (specifikt eller i allmänhet) som tabu måste använda sig av samma terminologi som den förskräckta massan förväntas förskräckas av. Eller kittlas av, förstås. Kanske är det där man ska leta för att få svar, när texten blir mer porr än ilsken konservativ lantis skäller ut stadsborna i Änglagård. Men genom det som rapporteras kan man ju också få en rätt bra bild av vad det är som upprör nuförtiden, give or take medial påverkan. Alltså. Att döma av rapporteringen ovan länkad, och avsnittet av Fråga Olle som Panam skrev om, kan vi säga att sunt sex bör undvika dessa ingredienser:

- Smisk
- Bundna leder
- Fler än två personer
- Röven
- För långa dildos

Den sista är förstås min favorit. Hur det enligt pressen kan betraktas som, baserat på resonemanget ovan, antingen upprörande eller - ännu mer ofattbart - lite kittlande att en dildo inte bara är en dildo utan en lång dildo. Och hur långt är för långt? Utan att veta detta kan jag ju för fan inte veta om jag plockat alla poäng eller inte.

För en dryg vecka sen gjorde jag en intervju för webbradiospinoffen på tidskriften Ful, angående remixen, och nu har avsnittet kommit ut. Bara att gå dit och ladda ner eller lyssna på plats och där finns förstås en massa annat trevligt, såsom inledande cover på My Best Friend av karaktären Ulf. Ja, och så naturligtvis the best part of all - en liten förhandslyssning av min audioremix, min club version, där jag choppat Ströms röst lagt ett dansvänligt beat under. Den ligger bara lite som ljudmatta en stund, men du kommer fatta idén. Hela låten är inte klar ännu, men det kommer säkert inte dröja så lång tid till innan du kan ladda ner den i sin helhet också, eller lyssna på Beat Hospitality-sidan.

Så ta dig till Fulradio och lyssna nu då.

Naturligtvis är det inte en direkt överraskning att en liberal ledarskribent, nej förlåt politisk chefredaktör på det, har lika svårt för tvära kast och opportunism efter bonushatandet som jag har. Däremot finns det mumsig ironi in all of this. Kanske gissar du vad det är.

Ja för det första tycker jag förstås, som fortfarande varande socialist för det mesta, att det är ganska lamt att komma till rubrikens slutsats att staten inte ska äga företag bara för att det skulle vara känsligare för populism. Bevisligen fanns, om man då köper PJ:s bild av vad bra policy är förstås, helt ok policy för löner etc som nuvarande regeringsmakt tidigare infört. Alltså är inte staten kass i sig. Dessutom kan man väl tänka sig att staten som ägare är jävligt mycket slöare på att ändra policy what with alls röstande och annat som ska till. Kan ju vara en nackdel på sitt sätt, men knappast i enlighet med opportunism. Vad gäller vad regeringen kanske börjar lova behöver det inte spela nån roll eftersom det kan blåsa färdigt och sen skitas i. Also, vad säger vi om alla möjliga politiska beslut i så fall, om nu politiken är så känslig för folkets vrede och bloggars uppror? Ja just precis, inte så jävla känsligt (hej FRA/IPRED!).

Det var ett långt första. Men ett roligare andra är ändå att det idag på SvD:s very förstasida (på nätet) och ännu mer på Näringslivssidan funnits tonvis av rubriker som just hetsar folket som inte redan upprörts att hänga med i det glada hetsargänget. Tyvärr hann jag inte inse läget då det såg som hetsigast ut tidigare idag, men bilden nedan är ändå en bra bild av fixeringen. Från Näringsliv, men samma fanns näst högst på förstasidan just nu.

PJ Anders Linder, fråga dig snälla om inte din tidning kunde reflektera över din egen ståndpunkt inför rörliga löner, och kanske inte piska upp pöbelns ilska så mycket genom att skandalrapportera som vilken kvällspress som helst. Alltså, bara att det alls kallas skandal är indikation nog på syftet med rapporteringen, eller att Fredrik Braconier kan sitta och svara på detta uppenbart bonushatande sätt på “Läsarnas frågor” om saken. Jag vet, klart du håller dig på ledarplats och resten är fri, men herregud ni pratar väl med varandra. Eller… kanske passar det rätt bra att facket och sossarna får skit? Ja kanske det.

Opportunism hette det ja!

Kielos kommenterar väl i Aftonbladet på ledarplats He’s just not that into you, genom att koppla till ett vanligt beteende för kvinnor att svepa in sin lust i ett filter av romantik - naturligtvis för att alls få tillåtelse att ha någon sådan. Genast kommer en idiot och gapar.

Till och med utan ordet struktur eller patriarkalt eller whatever, till och med utan ordet MÄN, har dumgubbarna börjat projicera att det skulle vara rakt av och exklusivt männens skuld enligt Kielos/feminister. Det är så löjligt och så tragiskt på samma gång. Samma uppgivenhet som ändå gav mig remixarork häromsistens ger i det här fallet inte mer än en lam skärmdump. Hur fan ska man komma ifrån det här? Hur många är dessa utbrända hjärnor? Jag vill dö.

Av nån konstig anledning känner jag för att kommentera Marklundgate 2.0, den där om 80 000 illegala nedladdningar av hennes kompis band, det är ju rätt gjort kan man säga. Men så kul. Ja, hon har ju då tvingats ändra krönikan som innehöll nyss nämnda felaktiga uppgift, baserad på vad jag skulle kalla enorm okunskap men som också egentligen är knepigare än så. Själva målet för min kommentar.

Vi kan börja med att länka till den ohemult roliga genomgången av hur det gått till, detta med siffrorna från ingenstans, skriven av Ulf Hedlund. Det är alltså falska torrentsidor som ger träffar i mängder på alla sökningar man kan tänka sig, och detta droppat som bevis i kommentaren på bilden ovan. Ja, och den genomgången hittade jag via Bloggvärldsbloggen, som vidare kommer med den skarpa kommentaren att bloggare i själva verket är de som kommer in och gör ordentlig research när journalister av gamla skolan bara sväljer. Det är även något jag tänker hala fram i nästa battle som nån vill jiddra om att Wiki skulle vara sämre än ett uppslagsverk, som att tryckta källor inte kan vara förvanskade. Och det är förstås ett ordentligt argument mot såna som utspelskungen Rothstein, Mats Svegfors och andra miffon som inte riktigt kopplat det här med bloggar eller internets överhuvudtaget, men jag tycker också att det fattas en liten grej.

Just det där att de inte kopplas internets alltså. Bara för att Gate 2.0 är ytterligare ett tecken på att specifikt Marklund är mer en kass eller slarvig journalist än en lögnare, vilket vi bör tänka på gällande Marklundgate 1.0, behöver det inte betyda att vi skulle ha en hel journalistkår som tvärt skiter i research. Utan att gå in på saker som också kan spela in, såsom bristade tid för en ordentlig granskning etc, så kan man ju rätt enkelt säga att det bara verkar som att många journalister inte direkt är digital natives. Självklart är det inte så jävla lätt att se att en torrentsida är falsk om man inte använder tekniken själv. Och det är fine, så länge man i så fall håller sig till sin analoga läst. Men det är faktiskt löjeväckande att höra totala newbies uttala sig när de inte kan skilja på spam och inte spam. I såna här frågor litar jag bara på journalister som bloggar. På EGEN blogg.

- - -

Blogginlägg 1.1/Update med ironi: En jävla massa journalister, och för all del bloggare, verkar ha gjort om EXAKT samma misstag och återvinner ett rykte om att Marklund skulle trott att MySpace-lyssningar är lika med piratkopiering och därigenom fått fram siffran 80 000 (exempelvis såg jag det i tryck i GP en halvtimme efter version 1.0 av detta inlägg). Det är lika falskt det, så sug på den twisten, och känn hur min analys är den relevanta. Orka bry sig om Marklund per se.

Ibland får man såna där fantastiska exempel till skänks som visar hur man tänker. Genom ett så trivialt medium som en Beckfilm på fyran en söndag. Jag hade inte sett en sån på flera år säkert, av naturliga skäl, men eftersom trailern visade att det skulle handla om en bögmördarsekt med kristna förtecken var det ju omöjligt att inte lockas. Så jag bänkar mig till svennesysslan, glas rödvin kvar från festen i fredags och redan i inledningen kommer ett tal av pastorn som predikar om homosexualitet som det onaturliga och sjuka. Och så en bit in - han stöder sin tes genom att det faktiskt ända in på 70-talet var officiellt klassat som sjukdom i Sverige. Helt magnifikt.

Det här är precis samma fakta som någon som jag skulle använda för att peka på en situation för homosexuella som inte var så länge sen och rimligen kan tänkas leva kvar i kulturen - ett tecken på hur samhället inte har några garantier för att inte vara homofobt på institutionell nivå och att lagar och policy inte behöver vara något legitimt bara för att det röstas fram eller inte röstas bort - men se där hur det går att med samma underlag komma till radikalt annan slutsats. Eller nåja, nog kan den fiktive pastorn kanske skriva under på homofobi i samhället, men kanske inte som en negativ faktor.

Men där har vi det. Inte så jävla konstigt att jag baxnar över Pär Ströms analys på vissa faktaunderlag i boken jag remixat, eller ens på de föreställda vaga underlag som jag även om de skulle stämma kunde flippa runt. Det som är så uppenbart för mig med min förförståelse är helt och hållet blind fläck för honom, och skulle det inte vara för en viss detalj så vore detta kanske ett sätt att mörda mina egna analyser och argument. Men detaljen är förstås att jag oavsett ton i mina mothugg tänker låtsas som att man inte kan se saker annorlunda. Ja, och kanske förstås att jag gärna plockar fram lite kompletterande stöd som inte ens en blind Ström kunde få in tillsammans med sin världsbild.

Som jag också länkade igår angående The Emperor Darth Sidious och postmodernismen, jag är kejsaren och fattar att det finns mer komplexitet än könskrig, get a jävla clue. Misstaget är förstås som Obi-Wans, lägga in saker we ain’t said or done, kalla oss fanatikerm, när det snarast framstår som tvärtom. Men inte tror jag det inte, om antifeminismen, tror bara illa påläst och snabbare i tungan än tanken. Reptilförsvar. Ovilja. No Pomo.