Glöm segheten från senaste dagarna. Här är snabba bloggen om alla dagens bidrag i Mello:

Agnes var habil men låten trist. Star Pilots var likaledes trista. Susanne Alfvengren var överraskande bra, jag skiter i om balladkvoten redan är fylld för nu snackar vi objektivt (”objektivt”), och då var den bäst hittills. Tight sång och snygg melodi i låten. Anna Sahlene och Maria Haukaas Storeng var svintrista och jag blev helt utan tilltro till deltävlingen som helhet när jag hörde låten, men då var i alla fall Thorleifs uppfriskande underhållning även om jag inte sätter något hopp till den låten i ESC-sammanhang. Men så kom det stora hoppet Sarah Dawn Finer och jag blev bara sur igen.

Det är så jävla mycket slöseri med fantastisk röst att möka ihop en sån svulstballad när brudjäveln borde fortsätta med det souliga vi hörde i Moneybrother-duetten. Det sa jag förra gången hon var med också. Med detta inte sagt att Moving On är en dålig låt, men det kunde vara så mycket mer när man byggt hype. Slöseri även på den asfeta hissgrejen. Nä, inte ens kalkonen Esta Noche med Next 3 var nog för att vända upp smilbanden efter den besvikelsen. Gärna reggaeton och svensk rap, men att det alltid ska vara så låg nivå på den typen av bidrag börjar bara bli tröttsamt. Dessa artister har ju inte ens nån chans att svensktopprofitera på sina bidrag som de andra som ställer upp med vetskap om brist på seriös chans.

Angående fraser som “den typen av bidrag”. Är det alltid så att vissa sorter måste finnas med? Malena Ernmans La Voix ingår ju i en annan kategori som är ständigt representerad, och visst fan är det alltid jävla Kempe som står bakom.

Nu börjar röstningsallvaret och jag kanske inte ens orkar bry mig att se hur det går. Out.

…och jag ska bänka mig. Men först lite av förra årets bästa musik, och då nåt helt annat än schlager. Bara för att jag när det var tid för sömnlöshet en stund inatt hade den på hjärnan som fan. So many people slept on me, now they all tankar ner låten:

Young Twinn - Earn it or take it

Jag gick på stan och skulle köpa en grej. Lyssnade på Immortal. Det kom ett duktigt snabbt parti med ett solo och precis då tittade jag åt sidan och såg en skakig tant som spastiskt nickade huvudet upp och ner. Det såg ut som headbang, och det var EXAKT i takt med min black metal. Mycket creepy. Eller lustigt.

Ikväll och inatt spelas skivorna på Svanens dansgolv av yrs truly med clique. Kom.

Det är en busy day så ingen tid för riktigheter. Men ikväll sitter jag i Kvällspasset igen och får väl hoppas att gårdagens bröllopsfrenzy inte blir lika hård idag. Props till Yoho förresten, som var den som kom på namnet Dictoria till gårdagens sändning.

18-20, P3, som vanligt.

Jag firade igår att jag är en sån nervös person att jag sparar bankomatkoden på en lapp hemma trots att man uppmanas typ svälja papperet när man först fått den. Jag fick nämligen totalt hjärnsläpp när jag stod på korsvägen och skulle hala ut lite pengar till skolkaffe, koden var helt och hållet väck i minnet bara sådär. Jag har ju verkligen inte använt den med siffrorna i åtanke på hundra år utan bara kört den lilla handrörelsen som blivit inlärd. Nu när jag plötsligt blev osäker på vilka siffror det egentligen var i koden kom en sån osäkerhet över mig att även handrörelsen var väck. Lite som kukfailure faktiskt. Och så var jag tvungen att med kort betala i humanistfiket (påskrift, ej kod) och därför handla över 20 spänn. Åt en semla jag inte ville ha, och det dagen innan dagens semmeldag också.

Så glömde jag att jag glömt koden och bara knatade in på Hemköp efter skolan och handlade lite, testade kod men misslyckades, och tvingades i kassan betala med det omständiga sättet påskrift plus leg. Efter en jävla massa letande i viktigpapperpärmen hittade jag sen kodfan och jubla. Juuuubla.

Sen tog jag ut en hunka att köpa öl för och sjöng min lilla queerlåt.

Tack vare Rosa Mannen kunde jag se de sista Mellobidragen idag och inte behöva vara upprörd så värst länge över även denna veckas repristittarflopp (ge fan i att visa det mitt på dan!). Naturligtvis fick jag svälja att E.M.D. faktiskt var bra.

Alltså: de sjöng fan illa på verserna, är fula, hade worst klädsel ever och allt sånt. Men låten hade en bassynt jag inte kan neka en finalplats och refrängen var riktigt tight, plus att dansarna hade en del kul för sig. Tänk om man kunnat få nån annan att sjunga den, då hade det varit avgjort. Ja, och kanske byta texten också, men jag brukar inte förvänta mig nåt bra i textväg på Mello. Molly Sandén var visserligen inte helt fel heller, men ändå, Velvet var fan så mycket bättre så jag hade hellre sett henne gå vidare. Jag har för lång invänjningstid på ballader, svulstiga eller ej, och att Sanna Nielsen blev min favvo i slutändan förra året var bara i brist på bättre. Men det är ju fint att de som sjunger såna låtar i alla fall sjunger bra vanligen, för det är uppenbarligen nåt fel på svenskarna som inte pallar upptempo ordentligt utan fulengelska.

- - -

(Nån som gjorde djävulskt bra ifrån sig annars var förstås jag själv som äntligen fick ändan ur och sjöng I’m not a girl, not yet a woman på karaoken igår, det var ett queerögonblick jag längtat efter länge men aldrig orkat lära mig låten ordentligt (ska det va så ska det va!).)

Vissa dagar mer än andra är jag lite sur på mig själv för att jag inte har en mer personlig, och ja förfan  även privat, blogg så att jag skulle kunna exemplifiera en del av mina ämnen på sånt sätt. Hela svängen med självbildscementering från gamla skolförhållanden och att bli svan (vi kan låta detta inlägg vara portal för den som missat det) hade jag en del faktiska exempel jag ville hala fram - inte från högstadiebitterhet utan från nutida konsekvenser - men nä, det finns alltid skäl att hålla flabben. De mer akuta skälen till det här har dock börjat lösas upp och jag funderar på om det ändå vore möjligt att börja använda även det obekväma. När ämnet ändå vankas alltså, och fortfarande aldrig som dagboksblogg. Även om det förstås är senaste veckors tumult som orsakat tanken.

Jag har en grej om good guy-komplexet som ändå inte blir så jävla bra för tillfället, men jag undrade igår om jag inte skulle klara att få ihop det lite tydligare om jag kunde utnyttja min egen empiri mer än bara som svepande allmänheter. Ironiskt nog är ju dock en delkomponent i komplexet att jag är livrädd att spilla alla detaljer som kan sabba min utåtbild som just good guy (något jag tidigare löst genom att slänga in mindre säkra kort på klickenbloggen).

Jag funderar. Men tills vidare får jag vara upptagen med att hålla karaoke ikväll.

Glorious helg, trots lite drama och tack vare lite annat drama. J-Shot a.k.a. Jullan Skott (a.k.a. Ballistix/’Stix) var på besök i stan och naturligtvis såg Panam till att inkludera mig i festligheterna däromkring. Vi hade långfika efter hennes ankomst (under vilken jag fegade ur från planen att stå med en skylt vid tågspåret med texten “Tjockis”), och förfestade sedan i Panams etta tillsammans med en bunt övriga non-bloggers som Panam bjudit in. Jag regerade Spotifylistan precis som jag tidigare gett skräckprofetia om, men det var en grund av Panams val och jag satt inte där och hökade hela kvällen i alla fall.

Det är inte skummat vin, det är öl.

Vi pratade mården (vad äter de?) och halfway crooks (finns de?), Mårdmagnus hade svaren på det första. Efter fylla accomplished och snack snackat lekte jag general och ville driva skocken till Styrbord innan midnatt för att komma in utan att betala och bli fattig. Det misslyckades förstås, vad har jag för auktoritet i en sådan skara, men så fick jag väl bara skita i att bränna de pengarna på vidare öl istället, för det hade ju lätt hänt i så fall. Nu blev det ändå, trots störigt jävla skitväder på vägen, lite discodansgolv och spanande av parbildningar, och så det lustiga dramat som var bortblåst dagen efter. Tänk så lätt vissa kan hetsa till missnöje. Är väl onödigt.

Vinkade av J-Shot redan idag, blixtvisit, men så skulle hon få se AC/DC i Stockholm också den jäveln. Bloggas väl om får man anta. Såna vi är.

Jag kunde på grund av soon to be blogged anledning inte se Mello igår heller, men jag har nu sett bidragen som åkte ut genom SVT Play och om nån timme är det repris i SVT24 så jag kan se de andra också.

Micke Rickfors Du vinner över mig var naturligtvis dötrist. Han var stel på scen (sluta ha hela rockband!) och låten hade det lamaste breaket ever. Kanske får det bli lite P4-rotation för honom, men nåt ESC var han inte förtjänt av. Maja Gullstrands Här för mig själv var helt ok som låt, och bra framfört trots fånig dans, men inte heller något jag skulle vilja se i ESC. Men jag misstänker att hon kommer få ihop ett album som blir en rejäl kaféplåga i vår och sommar. Däremot var det tredje utslagna bidraget The Queen med Velvet skitbra! Vafan skulle den åka för, nu är det banne mig bäst att de vinnande visar sig vara värdiga. Bara scenshowen i sig var fan värd en finalbiljett och låten var ascatchy och kommer garanterat bli något jag spelar i lurarna och på förfester. Untz untz untz. Där snackar vi dessutom ett fett break innan sista refrängen och grym upptakt.

Vad som är värt att notera när man sitter på Susanne Dodillets disputation och golvet öppnats för frågor är att vi faktiskt inte ska prata om prostitution i sig som positiv eller negativ företeelse. Det är inte dåligt alls faktiskt. Snarare nödvändigt, åtminstone om vi är mer intresserade av verkliga förhållanden och vad vi ska göra åt dem. För där ska vi ju ha åsikterna. Men det är också av denna anledning det blir jävligt skevt att prata om kritiker av svenska lösningen (om än bara av praktik och inte ens lagen) för pro-prostitution. De finns, de hörs, men de är inte alla.

Är sex arbete? är alltså en avhandling jag inte läst (hej tjockis!) men genom dels samtalet i Kvällspasset  i tisdags och dels disputationen nu i förmiddags tycker jag att jag kan yttra mig rätt mycket om vad den går ut på. Avhandlingen gör en studie i svensk respektive tysk debatt och prostitutionslagstiftning och har som mål att sätta fingret på vilka ideologier och idéer som historiskt legat till grund för dessa lagstiftningar. Ämnet är förstås idéhistoria. Det jag faktiskt läst en del av, så gott jag hann med innan programmet började sändas i tisdags, är den avslutande mer fria utläggningen om hur forskningen kan göras till en mer politisk inverkan, och där kommer förstås debatten in. På intet sätt förhåller sig Dodillet neutral till lagarna, vilket jag inte heller önskat, och det var inte fråga om ett sidval heller - fördelar såväl som nackdelar fanns i båda länder.

Det är förstås sånt vi vet, det är inte så jävla spektakulärt att konstatera att den svenska lagstiftningen har bieffekter såsom att prostitution går mer under jord av kriminalisering av vilken part som helst, och kanske lite mer riskabelt att påpeka att det finns en hel del offerbildsproblematik i hur vi ser på prostitution men inte heller det är unheard of. Dodillet återkommer till moralisering, då inte sagt en moralisering över köparen - som faktiskt fortfarande är väldigt lite omtalad, måhända debattens största brist - utan som vanligt över säljaren. Och jag är helt med på att det finns där, och jag ogillar den lika mycket, även om jag faktiskt med långt mindre tvekan är med på att man kan ha false consciousness och faktiskt inte veta vad man sysslar med och vad det gör med en. Eftersom det gäller så mycket mer än detta och inte ens nödvändigtvis destruktivt beteende. Jag talar som person utan riktigt full koll på den egna viljan. Men viktigast är ju att det hur mycket jag än må hata moralism inte behöver vara det viktigaste här. Vi kommer till det.

Notera nu hur jag glider från att beskriva bara en disputation och indirekt avhandlingen, det jag gör är att använda idéer jag fick av att lyssna. Inget du kan härleda till vare sig Dodillet eller kritiker med andra ord, även om jag hoppas det framgår när jag använder andra direkt. Det viktigaste är i alla fall att komma ihåg , lite i analogi med första stycket ovan, att det är en jävla skillnad på a) filosoferandet kring sexualitet och fria val, och b) förhållandet till verkligheten och riktiga människor i nöd samt reella stiftandet av lagar. Frågan om prostitution kan vara ett fritt val är underordnad i verkligheten där ändå många finns som antingen inte valt det alls eller som valt det som enda utväg, men det filosofiska planet är ett viktigare verktyg för att komma åt det som ju faktiskt måste vara underliggande orsak till existensen av en prostitution som den ser ut idag. Naturligtvis ojämställdheten, och den ojämställda sexualiteten framför allt.

Dodillet tog upp tyska LfH-feminister (Lön för Hushållsarbete) som påpekade hur det (hetero)sex som var “gratis” ofta var i ett äktenskap eller liknande och ändå utgick från mannen och dennes njutning. Varför skulle kvinnor då inte kräva betalt för något som ändå inte var dem till nytta? Helt klart pekar en sån invändning på ett problem som kan vara besvärligt för motståndare, men samtidigt gör det på samma gång en indirekt utpekning av det verkliga problemet. Om vi nu talar om sex, allt heterosex, som något kvinnan ställer upp på för att mannen ska få utlösning - inte bara vad gäller orgasm helt utan nöje för kvinnan - har vi inte större problem än så? Pengar eller inte är ju en mans trugande och bedjande, eller inomäktenskapligt tvång fy sjutton också ett slags köprelation.

Jag kan absolut inte se det på ett annat sätt än att prostitution, särskilt som den ser ut idag, är ett resultat av en ojämställdhet och könsmaktsordning if U will, och då känner jag definitivt att det är fan så mycket viktigare att börja med sjukdomen snarare än symptomen. Men också att lindra symptom, det är bara det att det förutsätter en metod som inte är moraliserande rakt tvärtemot den sexualitet som faktiskt har potential att vara jämställd. Alltså att inte på förhand förutsätta att kvinnan släpper till när mannen vill - något som absolut inte är unikt för de ovan nämnda tyska feministerna utan i allra högsta grad finns även i Sverige, vad gäller såväl sex som andra områden där kvinnor automatiskt blir offer.

Det komplicerade mönstret är att prostituerade verkligen kan vara offer, till och med varenda en, det spelar ingen roll, men för att förutsättningen för existensen av prostitution ska väck måste man ändå börja se på det annorlunda vad gäller det stora hela. Det är faktiskt minst lika möjligt under en bibehållen svensk lag att slänga lite ordentliga pengar i kassan för seriöst icke-moraliserande arbete för att hjälpa prostituerade som vill eller bör lämna, som det är under en tysk lag. Och som sagt får man hemskt gärna börja forska torsk också. För den manliga sexualiteten är jävligt omtalad och jävligt mycket norm, men kanske just därför heller inte på riktigt undersökt.

- - -

Ironi: att jag lyssnar på Lil Jon och låtar som Can’t stop pimpin medan jag skriver.