Stockholms stifts domkapitel vill peta ett prästpar från sina jobb eftersom de tycker att det är oförenligt med vad en gudsman/kvinna ska ägna sig åt att ha trekantssamlag. Destruktivt beteende sägs det. Däremot är det helt ok att mannen ger frun spö. Åtminstone har man inte sagt flaska om den saken i problemformuleringen, även om det var i och med just en trekant som misshandeln han dömdes för skedde och således var skälet till att det kom ut. Antydningar om att det kanske inte var hundra frivilligt med alla sextillfällen är också ignorerade.

Men det var väl härligt moraliserat Svenska Kyrkan! Dags att gå ur kanske…

- - -

(Hittar inte DN:s färskare artikel från idag på nätupplagan, men googlade upp en text från Kyrkans Tidning från september, alltså innan misshandelsdomen kom.)

Alltså jag hatar verkligen det här med hype för nyårsfest, för det blir ju inte som man hoppas ändå. Just i år är jag extra körd som inte ens har nån specifik plan och ändå känt den där hypen innan fast jag bara borde gett mig. Så varför inte bara släppa Print Screen-skörden från december och nöja sig så. Klicka bilden.

Pappa konstaterar när jag klagar på en klockas otillräckliga matchning med skjortan jag köpte häromdan att jag minsann inte är hans son. Tycker man är lite roligt, jag konstaterar tillbaka att han är i svår minoritet i familjen när det kommer till den inställningen. Ja alltså inte om faderskapet, utan att det där med matcha och sån skit inte är så noga.

Men bara minuten senare varnar mamma i baksätet att han håller på att köra mot rött, han hackar till lite med bromes innan han konstaterar att det faktiskt var vänstersväng och inte rakt fram som var röd och han säger näää. Och i kör säger vi, pappa och jag, No backseat-driving! och ordningen är återställd.

Ja, det kanske är rätt att titeln som menar att Mariah Carey är fri inte stämmer när det inte helt uppfyllts ännu, eftersom brudar i diva-genren fortfarande råkar ut för missuppfattningen att de skulle vara dumma i huvudet. SvD och en massa andra tidningar (såg det först i Sundsvalls Tidning såklart) tycker det är en bra idé att köra notisen om matematikern som av nån anledning valt att lägga energi på att bli upprörd och besserwissra långt värre än jag nånsin skulle gjort.

Senaste, skitbra, skivan heter alltså E=MC² och ska stå för Emancipation lika med Mariah Carey gånger två. Då rasar Math-man Leslie och menar enligt SvD (eller snarare TT) att hon missuppfattat Einsteins relativitetsteori. För det första kan man då anta att Carey skiter fullständigt i om en vitsig titel verkligen överensstämmer med det den anspelar på, det är ju ändå viktigast att markera att det alltså är fråga om förra albumets titel igen, fast del två. För det andra kan man anta att hon skulle tycka det var underligt att Leslie inte rasat tidigare när skivan ändå släpptes i April och titeln förannonserats långt före detta. För det tredje kan man anta att TT inte har koll på att ekvivalensen mellan massa och energi och relativitetsteorin är två helt olika vetenskapliga gärningar av Einsten.

Och även om Leslie alltså inte sa ett smack om relativitet i orginallackandet kan jag konstatera att han är en mupp som borde gå och lägga sig. Eller köpa en fin ny R&B-skiva av M. Carey kanske?

Har jag berättat om när vi brukade cykla från Granloholm till Birsta för att gå på Galne Gunnar och köpa sjukt godis och 13 burkar RC Cola att stoppa i ryggsäcken och sen cykla hem igen med stora ryggsvettningar i uppförsbacken? Nä, det har jag nog inte. Men så var det i alla fall. 15 år kanske, nåt sånt var jag. Länge sen Galne Gunnar försvann, men det finns ju alltid ÖoB kvar och liknande.

Så när jag står på Coop Forum med mamma och pappa och ser att de för 40 spänn inklusive pant, säljer ett flak med sån där störd Coca-Cola med grönt te är det ju helt omöjligt att inte köpa den, trots att jag ska till Göteborg igen om en vecka och den säkert är hur äcklig som helst. Det är ju Galne Gunnar-genen jag har. Nån slags hederlig variant av tjuvsenan kan tänkas. (Fatta! Inklusive pant = En å tjuge per burk typ.)

Eftersom min far länge varit en av de återkommande ledarna på ett folkmusikläger om sommaren, och detta fått en spin-off även på vintern, var jag igår och såg slutuppträdandet av deltagande ungdom igår kväll. Ah, Kulturmagasinet i Sundsvall, det är där det händer.

Svårt som fan var det att fånga polskedansen ovan och hallingdansen nedan på foto när jag körde no blixt eftersom slutartiden måste vara så lång, men rätt coola pix blev det ändå. Swooosh. Jag blir sjukt sugen att plocka upp det där igen när jag ser lägrets disciples köra hårt, men jag skulle nog aldrig vara helt bekväm med den boastande hallingen. Eller för den delen palla momenten som ger träningsvärk out of this world.

Andreas var äntligen tillbaka i stan också från igår, så vi samlades old gang plus hans syster och en bunt respektive för att spela julklappsspel. Han hade fått två exemplar Risk och gudskepris bestämt att köra på uppdrag istället för ta-över-hela-skiten. Tog bara tre timmar istället för en evighet och jag kunde komma hem till klockan två på natten åtminstone. Mina frustande skratt från madrassåkningen häromdagen verkar ha utlöst en av alkoholförsvagning underliggande förkylning så det får väl vara nån måtta på kassa vilandet under nätterna. Men promenaden hem i 10 minus var nog inte så hälsosam, om än trevlig. Knarrande skor var ett tag sen man hörde. Fuck göteborgsväder alltså.

(Naturligtvis vann jag och Ecke som fan, visserligen genom lite halvkass regeltolkning från allas sida, men nån får säga åt mig i tid nästa gång när jag drygar mig, innan det blir för mycket alltså, för jag var nog inte helt kosher i min attityd igår. Å andra sidan hetsade och hånade jag lika mycket innan vi hade konkret vinstchans på vår kamikazetaktik.)

Ja, jag vet, det var bara några dagar sen jag skrev om att jag är precis så själv, men alltså: Jag är så jävla less på hur alla ska leka underdogz och jävla speciella. Timo Räisinen åker ur Körslaget och börjar MED EN GÅNG bitcha om att det skulle vara för att de är 2 cool 4 TV4 i hans kör.

Omgiven av betydligt fuktigare ögon är han ändå stolt över sin kör och sina låtval. Men besviken över att “underdogen” har röstats bort.
- Det här är ytterligare en spik i kistan för svensk nöjestelevision. Det behövs ju något annat i svensk tv än vad man är van vid, säger han.

Jahapp. Det är alltså för att ni åker ur ett enskilt program helt kört för allt som inte är Bingolotto i svensk teve menar du? Så fan heller. Visst, det är absolut för att han är en underdog i sammanhanget och inte tillräckligt känd på det där TV4-sättet, men det är också allt man kan läsa ut av situationen. Att ta det vidare är, förutom också lite arrogant, bara att barka åt den lite M.Birroesqua (embiroeska, smaka på det ordet du!) synen om Äkta Fina Grejjor versus Det Onda Kommersmonstret och fördumning yadayada. Att allt bara är skit som inte är äkta fina människors äkta slit. När ju faktiskt Körslaget är precis det exempel jag spontant skulle hala fram på hur jävla bra teve man kan göra även på kommersmonstersidan.

Det var ju helt omöjligt att inte åka dit när jag hörde att Kevin skulle komma och köpcenterspela i Birsta. Jag älskar störda jippon för mycket, och detta må vara ett endast milt stört sådant, men ändå bisarrt. Tyvärr blev det också lite pinsamt.

Smockat som fan intill rulltrapporna, folk stirrandes från ovanvåningen och samma plan, men entusiasmen ändå mer än lovligt ljummen. Inte bara Kevin utan hela topp tre med Alice och Robin skulle vara där. I naturlig ordning köra en låt var och sen skamlöst kränga skivor som enda väg till autografbordet sen. Jag, Matilda och Petter spekulerade om de månne gömt artisterna under rulltrappan på nåt sätt, hukandes, för inte fanns det plats för nån loge i alla fall. En snubbe kom upp på scen en kvart efter den utsatta tiden och sa nåt i micken. Ingen hörde nåt. Ljudet var fuckat och han mumlande och det lät mest ouglobouloblomba. Sen kom istället en snajdare upp och tog över. Det den första snubben skulle säga var att restaurangerna ville att folk skulle ge fan i att stå på borsd och stolar i deras food court. Haha. Roligt.

Vidare skulle snajdaren elda på stämningen. Jublen var lama och han försökte förolämpa med att Sundsvall var mycket sämre än södra Sverige på publikentusiasm. Och du vet, Whöö mår ni braaaa!? en gång till på det. Funkade hyfsat. Så artister skulle släppas på. Stackars jävla Robin kom först, körde Duffys Mercy i provocerande låg tonart som förstås fuckades upp helt av det katastrofala ljudet som särskilt specialiserats på att trassla med lågfrekvenser. Han var väldigt tillbaka i gamla banor och rörde sig inte alls. Antagligen är det en jävligt otacksam utröttande uppgift att få värma upp i ett köpcenter åt en som nyss bara var en likvärdig deltagare i Idol och säkert vän. När snajdaren hade nån liten fjuttintervju direkt efter sa han att han var lite trött, förhoppningsvis en intelligent subtil diss. Jag gillar ju Robin av nån anledning liksom. Men Alice gjorde ett bättre jobb, dessutom körde hon These words med Natasha Bedingfield som jag gillar (inte hennes bästa men ändå). Det basiga beatet var dock katastrof förstås. Men hon var glad och pepp och sånt. Sjunger roligare gör hon också.

Som tur var blev det en jävla skillnad när Kevin kom in. Petter som inte hade koll överhuvudtaget fattade hypen och den trista vinnarlåten hade i alla fall bättre mix för ljudsituationen. Det var kul som fan att se honom efteråt live skratta Kevinskrattet och vara helt knarkglad men den där jävla snajdaren hade gärna fått ställa lite intressantare frågor. Så var det över snabbt och vi gick och shoppade istället, precis som syftet med ett sånt jippo är. Nån singel eller autograf blev det fan inte. Men jag ska nog sampla breaket i vinnarlåten, där har vi ändå en sån grej man kan föreställa sig typ Jay-Z eller i alla fall Diddy köra nån vers på.

- - -

(Bonus cuts i mobilbloggen: Vad jag köpte sen.)

Återigen att behöva brottas med att kollen är väck. Eller egentligen aldrig funnits. Men i relation till Göteborg där jag vet var jag vill gå och var specifika vänner troligen hamnar, i Sundsvall vet jag noll. Så när jag alltmer närmar mig tiden då man ska försöka ha förfest för juldagsutgång och inser att många vänner är uträknade och jag borde försöka ta ansvar eftersom vi varit hos mig först senaste åren, är jag ordentligt besvärad. Men det blir fint.

Yoho kom hit kring åtta och vi tänkte väl börja med i alla fall min flasta Crémant de Bourgonge innan vi gick till nån annan förfest Ecke skulle på. Men det blev inget annat ställe, vi bara skvallrade och drack båda våra bubbelflaskor och blev sent ute direkt till Skeppsbron som gudskepris öppnat igen. För orka betala 150 minst för nåt ställe med ännu längre kö. Nu var det bara nån halvtimme och allt med glatt humör.

Man kan byta ägare hur mycket man vill på ett ställer som Skepparn, det blir ändå detsamma som alltid och samma folk och samma DJ:s och jag älskar det. Vi dansade på trånga utrymmet till stängning och visst var det minimalt antal gammbekanta där i jämförelse med annars, men jag hade skitkul ända tills de stängde lamt tidigt klockan två och avslutade med tryckare. Men tryckare är ju roligt. Sen hängde vi utanför de andra ställena som hade samma hutlösa entrépriser även med bara en halvtimme kvar, snackade med fler bekanta och drog hem till Köpmangatan och drack bloody mary och åt alla julmatrester plus ostbricka.

Man ska ta tillvara på tiden ordentligt med vänner som flyttat långt åt helvete.