Javisst är allt samlat från november ute nu.

Igår strök då J.Palm med i Idol, och det var precis vad jag önskat mig. Inte för att jag ogillar honom, tvärtom, men han kommer klara sig precis lika bra i framtiden på att ha synts såhär mycket och slippa göra en bajsskiva till julhandeln. Det ska förvisso tilläggas att han antagligen är den som skulle bli minst förstörd av att vinna eftersom han är alldeles för speciell för att göra vare sig ett Picasso-style skitalbum eller ens Fagervalls pseudorock (han har väl fått upprättelse nu men inte skulle jag personligen bry mig om hans egna grejer heller). Sony BMG skulle helt enkelt tvingats ta ut svängarna lite om han skulle vunnit.

Det är ju dock mig en oerhörd nervositet liggandes i det faktum att Kevin är så fruktansvärt mycket bättre än alla andra. För han är precis en sån som skulle bli helt förstörd av att vinna. Han kommer aldrig tappa möjlighet till karriär, men han skulle nog aldrig få göra sånt som jag vill se honom i om han tvingas till skräpmusik och stressturnéer först. Han är ju som tidigare nämnt den nya Darin och måste så förbli. Jag hade önskat att Alice skulle få vinna, men det lär inte hända, så jag får lägga mitt hopp i att Robin tar vinnarsmällen. Stackarn.

- - -

Update: En bonus - Kevin sopar banan med alla andra deltagare alla andra år med denna peak av sin Idol-tid.

Säsongen är ändå över. Måste bara lite såhär efter att jag sett klart (no spoilers, bara chilla) påpeka den fetaste logiska buggen i serien. Fattar inte att jag missat att tänka på det innan, men det tog ju ett tag att få se de sidorna av vampyrerna. I alla fall. Vi har alltså, för den oinvigde i serien, situationen att vampyrer är komna ur kistan och alla vet att de finns. Syntetiskt blod att tillgå etc. Det finns grupper som vill utrota dem på ena sidan och på andra sidan vampyrorganisationer som kräver lika rättigheter. Sista avsnittet innehåller en nyhetsrapport där det berättas att vampyrer nu får gifta sig.

När serien startar är det förstås inte helt utan kontroverser vampyrerna får leva med människor. Precis som med allt annat härjar fördomar och ofogade utfrysningar och attacker, men trots allt är de formella rättigheterna desamma och verkar ha gått rätt fort att ordna också. Men rätt snart märker man att graden av utfrysning ändå är jävligt hög och de enda som verkar vara intresserade av vampyrerna är fangbangers (underbar fejkslang!) som vill ha sex med dem. Alla andra är skeptiska eller hatiska. Så hur i helvete fick de rättigheter så fort!?

Du behöver inte gräva så länge innan du fattar exakt hur lång tid det tog för svarta att få rättigheter. Homosexuella att få gifta sig samkönat (nä precis, inte ens här ännu). Kvinnor att inte behöva vara laglösa mot våldtäkt inom äktenskapet. Inte fan är vi väl i den utopin ännu att en ny främmande ras har noll tid till sin rättighet? Jag köper inte det samhället. Särskilt inte när det faktiskt visar sig allt eftersom serien går vidare att det inte är särskilt få vampyrer som fortfarande inte drar sig för att kalasa på människor lika mycket som de alltid verkar gjort, eller att de dessutom har det mest medeltida inbördes rättsystemet ever, typ som att vi skulle låta s.k. hedersmord vara helt ok (nä jag vet att det inte är en helt kosher sak i berörda kulturer heller, men du fattar).

Så var förstås även den lilla epilogen/upptakten till säsong 2 i slutet av sista avsnittet EXTREMT töntig med värsta Scooby doo-gapskriken vid likfynd. Dock måste jag ge lite props också till den underbara scenen efter ett visst dödsfall, typ avsnitt 7, där någon körde en tvättäkta crying while eating av den sista pecanpajen som den bortgångna bakat. Priceless.

Exempelvis hänga kvar ute efter föreläsning och fika och öla med Klicken. Att efteråt faktiskt ta sig i skinnet och gå ensam till Ljud-Annas klubb på Kontiki efter alla vårens, sommarns, höstens Phazebook-maybes. Tycka det är riktigt trevligt och kul, ta massa bilder på banden. Snacka med väns vänner.

Först Racingpaperplanes, sen Bosco. Båda hade gäst.

Bli väldigt full på dyr Kontiki-öl såklart, vingla hem mot kl. 1 nån gång, efter onödig Donkenmat.  Somna gott och vakna i hosta. Sjukdomen kan jag gott ha, men snart är den borta också. Dagen efter ta hela solbelysta delen av dygnet till att åka till nyöppnade Media Markt i Bäckebol med sega trafikstockningar för bussarna och köpa en ny trehundraspänns mp3-spelare. Fortfarande rosa, men nu en Creative (drag & drop 4 life! inga jävla Ipods+tunes här inte). Och så bevittna ett spektakel, och filma det.

För alldeles på parkeringen utanför Bäckebol hade Expert Stormarknad välkomnat den nya konkurrensen med en stor jävla karavan trucks & vans och houseåtechno-DJ som spelade med högtalarna vända rätt mot Media Markts riktning. Filmklipp får inte va större än 12MB i WP-systemet tydligen, så jag la min lilla filmsnutt som illustrerar saken på mobilbloggen istället. Gå dit.

- - -

Svär att det inte blir en breakup-blogg. No worries.

(Jo, jag tänker fan göra det ändå.)

Skräpkorgen till brädden full av snytpapper. Linserna tagna ur ögonen långt före läggdags med anledning av rödgråtenhet. Jag distraherar mig med nåt jävla Prison Break och tror det ska fungera, men egentligen bara krocken mellan lite spännande teve och frustration inför svallvågor av tvekan, fysiska verkningar. För sent och antagligen inte rätt, men ändock.

Jag har gjort mig ganska van vid tanken på att jag verkligen inte har någon koll, men ibland måste jag sticka ut hakan i min jävla soppa och säga att jag tror jag vet. Tvekan som följer är bara av vana, den säger inget om vad som är rätt. Ingen och inget säger något om vad som är rätt. Det är lotten man har och det är bara att vänja sig.

Som ett enda ord: Fuckit.

Palla skriva om det här, men de som känner mig vet att det händer shit nu.

Mustaschläget efter 24 dagars återväxt. Sticks fortfarande tydligen.

Det är ändå rätt skönt att få vidare bekräftelse på att hur mycket det än förekommer reptilhjärnereaktioner från feministiskt håll på olika saker, är det ändå motsatta sidan som står för de ilsknaste och framför allt mest korkade. Vaknar en morgon till utspel av Arne Wirén, självutnämnd pappaombudsman, i SvD och har svårt att ens uppröras mellan de tysta asgarven jag besparar de andras sömn med (läte: typ som kippa efter andan i panikattack). I samband med en artikel om ökning i uttagen föräldraledighet från män (ooh, wow, var fjärde ny youngster har en pappa som tar ut ledighet mer än tre månader, big ökning indeed…) petar man in en debattartikel av Wirén som inte bara skjuter bredvid mål utan närmast kan ses som en bicycleta tillbaka till eget straffområde. En sån PAJAS.

I korthet: Det är alltså så att pappaledighet som koncept är EN BLUFF eftersom den inte alls finns till för att pappor ska få chans att knyta an till barnet och bättre relation blabla utan för att (Gud hjälpe) kvinnorna ska få det bättre! No motherfucking shit Papa Sherlock… Vidare är det oerhört synd om alla de pappor som faktiskt inte kan ta ut sin föräldraledighet eftersom det skett separation och utan tidigare giftermål sker all sådan ledighet på mammans villkor när hon alltsom oftast fått vårdnaden, eller också för att mamman inte ens utan separation velat acceptera pappan formellt i papper (frekvent scenario? you tell me). Och det är förstås sant det att saken fungerar så, och det är indeed helt fucked att äktenskapet fortfarande är en så mördande självklar norm att man inte kan föreställa sig föräldraskap under andra omständigheter - men om detta i mina ögon är det självklara målet att attackera blir det i Wiréns värld istället ett bevis på nån slags medveten diskriminering av män. Jo tjenare.

I fler avseenden, framför allt historiskt, är det naturligtvis kvinnor som fått dras med allehanda jävulskap genom den här normen med äktenskap/föräldraskap, och det är fan inte förrän nyligen som pappor  betraktat detta specifika bakslag som en nackdel ens. Tänk snarare på tjena hej du är visst gravid, men jag kan alltid sjappa järnet jag. Men oavsett ens detta som motargument (som om Wirén skulle acceptera min bedöming av vågskålens läge), vad var det nu vi pratade om för utsträckning sa du?

4 procent av alla pappor har inte vårdnad om sina barn och de får inte ta ut någon pappaledighet hur mycket de än skulle vilja.

Ursäkta vad, 4 procent? Alltså inte bara de som aktivt av en mamma förvägrats vårdnad, utan 4 procent totalt som går utan vårdnad alls av vilka orsaker som helst? Väg du den skålen själv, I rest my jävla case.

Det är inte första gången jag på dylikt sätt klantar mig. Säkert inte sista. Jag satt i alla fall på vagnen på väg hem från Systemet inför gårdagens hemmafest och vid Vårväders ungefär pajar mina hörlurar, det är såna där proppisar och den ena bara tystnar och jag kan konstatera att det är sladden in i proppen som slitits av. De var billigt skräp jag snott av pappa i somras när mina förra billiga skräplurar pajat så jag är inte sur i högre grad än att det är lite drygt att jag måste vara utan musik tills jag köpt nya igen, som jag ändå tänkt eftersom de som sagt var billigt skräp. Jag finner i alla fall lite nöje i att helt slita loss det sista som fäst kvar och håller lösa proppen i ena handen och sladd och andrapropp i andra handen. Sitter och knyter ihop till en äta-godissnöre-knut under färden de sista hållplatserna. Slänger lurarna i soporna när jag kliver av.

Sen sitter jag hemma och kommer på att jag ska lägga in den där nya Jean Grae-skivan jag skaffat, använda mina större studiolurar till spelaren på vägen till festen sen. Men det går upp för mig att jag fan inte vet var mp3-spelaren är. Går vidare upp för mig att den faktiskt inte är på något av de logiska ställena. Går upp för mig att den är kvar på sätet på vagnen, att jag haft den mellan knäna och bara rest mig och gått ifrån den.

Aldrig så nöjd med att inte ha nån flådig jävel eller fucking Ipod, för då hade jag tvingats smaka pengaförlust också. Men fan vad jag ändå gillade min chockrosa lille jävel. Så mycket man ska säga ajöss till.

Det är ju idag som Chinese Democracy kommer ut. Detta medför en bra och en dålig sak, bortsett från allt vad själva musiken kan tänkas ge eller ta.

Den bra saken är att alla amerikaner får en gratis Dr. Pepper eftersom man från tillverkaren av denna inte varit de som bangat sitt löfte. Så jävla roligt, men framför allt är det roligt att specialklausulen lyder alla amerikaner utom Slash och Buckethead, som kan bita i det sura äpplet för att de inte längre är med i bandet. Det är så jävla kul att jag nästan avlider. Dock har Axl lovat att dela med sig av sin gratis-pepper till den sistnämnde eftersom det verkar finnas med en och annan tagning med hans insatser på skivan.

Det dåliga är att världen blir av med en helt lysande parallell till väntan på/kampen för en faktisk demokrati i Kina. When will we see chinese democracy liksom? Såna som vränger språk som jag har levt med en gratis punchline i 14 år nu, det känns sådär att bli av med den. Eller så följer Kina efter Axl Roses exempel. Det vore nåt.

- - -

Nu tillbaka till frånvaron.