Så man blåser upp i media om Swedbanks aktiekurs hit och dit i svallvågorna av den amerikanska bolåneblablakrisen nummer jag vet inte hur många. Småspararna (som Jan Berglin kallade för ett namn liknande nån sorts gnagare) lämnar banken och tar sina små fjuttpengar elsewhere för att de är så grundlurade och vilseledda om hur ekonomi faktiskt fungerar så de tror de löper nån personlig risk. Det gör de förstås, men den kommer man inte undan bara för att pengarna man sparat till en semesterresa flyttas till madrassen.

Det är såklart ett problem för svenska banker att svenska banker köpt värdepapper som bygger på spekulation overseas, men själva aktiekursen är det som får kunderna att bli nervösa. Hur många gånger ska jag behöva säga att aktiens värde är helt värdelös som indikator på hur företaget går? Även om vi inte hade rätt schyssta garantier på ens pengar i Sverige: ett sjunkande aktievärde ger inga konkurser. En sjunkande börs kan naturligtvis ge konkurser för banker, om de varit brända nog i huvudet för att lägga så feta andelar av cashen på just börsspekulation.

Inse att pengarna som görs på börsen är skapade av framtida krascher. Skapade på löftet om att det är nån annan idiot som tar smällen när fläkten får skiten. Och det vore väl ok om bara enskilda små gordongeckos gick omkring med telefoner och skrek köpåsälj och inte du och jag och motherfucking staten som satt oss i båten med pensionskapital gjort på samma gamla bajs. Det skulle vara chill att kallt som darwinism säga att de som går i putten får göra det av sina dåliga affärer, de ska ju inte vara med om de är sopor, om det inte var så att banker rakt av lurat på folk i allmänhet att det är safe att lägga pengar i börsvirveln. Att det är lugnt om man blandar aktierna (lögn!), att det kommer resa sig igen om det går illa (efter sisådär 10 år!), att det ju är lugnt att låna lite extra till den feta lägenheten nu när ränteläget är så bra (yeah well for how long!?).

Alltså. Det är just det sistnämnda där som är grejen. Om hela krisen ÄN EN GÅNG bygger på att idioter lurats till vidare idiotier att slänga upp ytterligare 50 000 på en lägenhet bara för att man typ just nu kanske kan, vad säger det om hur sånt här ska lösas? Är det inte bara dags att på allvar se över hur man kan se till att spekulation inte drivs på så jävla mycket, istället för att jiddra om räddningspaket till alla som varit bänga nog att hålla på med helvetet? Seriöst, kritik av hur systemet fungerar går inte att finna i pressjättarnas ekonomijournalistik överhuvudtaget. Det går inte att föreställa sig exempelvis Schück dra till med ens den minsta beklagande tonen över hur marknadsekonomi kan fungera, trots att det är en helt uppenbar nackdel. På de liberala ledarsidorna kan det absolut hävdas både det ena och det andra om politik från blått håll som inte behöver vara positivt, men ekonomi låtsas av alla vara opolitiskt.

Det är ändå en viss politisk syn på världen som förs fram där i A-ekonomi och whatever dagligen, men föreställ er att jag skulle anmäla en sån grej till Granskningsnämnden. Pfft. Unheard of. Så vafan ska vi göra?

När jag på morgonen inför hemresan till Göteborg pratar vitt och brett om hur X2000 har en bistro med värre rip-off än de trevliga kioskluckorna på Kust till kust-tågen vet jag inte vad jag talar om. Vi ska byta två gånger och sista och längsta resan åka på ett Kust till kust. Jag hävdar att det är smartast att vänta med sina tågmatsinköp till detta eftersom X2000 brukar ha onda priser. Matilda säger motsatsen, men hon har ju inte åkt de tåg som jag tog jämt till Värnamo respektive B-town förr i tiden, kaffe tie spänn & all, så jag tror jag har rätt. Det har jag inte.

Jag kanske kunde haft det, om det inte varit för att kioskluckan är inaktiv och man istället får köpa saker att äta från en jävla vagn som redan har slut på det mesta när vi får chansen. Jag skäms lite, och gottgör saken genom att lägga vantarna på den sista gosalladen med mango och grejer i, medan Link får ta den tristare grekiska som blivit kvar… Matilda köper en baguette med nån skagenröra och ondgör sig över hur de alltid måste slänga i skinka i de billiga småmackorna. Finns inte vetskap om antalet vegetarianer i fikahandeln? Nej.

Och så slutklämmen. Gånger två. Jag inser när vagnen är på väg bort att mitt specialpris på sallad (50) plus läsk (15) = 55 kunde gällt för den läsken Matilda köpt till sin baguette, om vi låtsats som att Link skulle ha den till sin sallad istället. Men nä, Matilda får punga ut 15. Och Link som hällt på medföljande tzatziki på salladen utan att smaka den först får bittert erfara att den har blivit dålig, eller ännu värre - varit äcklig från början, och förstör nästan sin mat. Typiskt när jag borde få vara asnöjd med min gosallad att det blir nedtaget så. Dela med mig var jag beredd på, men att äta av wrecked grekisk, nej. Ocker och andrasortering, skulle man ju anat med ett tåg som åker genom Småland (svenska landskapsklyschor love!).

Vi får en chans att turista lite i Hässleholm på tågresan till Karlshamn. Det är nån slags marknad eller whatever på torget nära stationen. Nån liten kaffekoppkarusell står uppsatt, en vagn säljer strömming i olika former, det lokala Metallförbundet står och grillar korv och hamburgare man kan köpa. Riktiga såna där skolmatsalsburgare: bröd, kött, ketchup/dressing. Jag har bakis-cravings och börjar mer och mer ställa in mig på att köpa mig en sån. Men så hittar vi ett skräpigt gatukök en bit från torget, jag vill leka förr i tiden. Säga ”en nittigrammare”. Med ost. Så vi gör så och jag poserar glatt vid luckan medan jag väntar, och när den ändå rätt ockerprissatta maten ligger varm i handen.

Det är sjukt gott. Att vara bakis har en enda riktigt svårslagen positiv följd, och det är att när man verkligen får i sig det man fått cravings på finns det inte mycket som är bättre. Vi rör oss tillbaka till stationen och väntar en stund på tåget vidare. En brud står vid spåret på andra sidan med mobilen pumpandes musik. Jag undrar varför vissa helt släppt att ha hörlurar sedan mobiler fick högtalare med lite kraft. Hur man kan med. Men hon har nog stängt av när vi kommit på tåget, eller sitter i en annan vagn.

Matilda hamnar bredvid en snacksalig tant. Det verkar jobbigt, men jag är bara glad det inte är jag som sitter där. Jag sitter bredvid Link och önskar jag hade mer mat. Sjukt gott var det. Så när vi väl hamnat i Karlshamn, varit hos mormor och fikat macka och det inte heller varit nog är det ju inte så konstigt att jag under middagen måste sätta i mig så mycket i ren trots att jag blir illamående. Och ändå sitter jag ett dygn senare och längtar efter resterna.

Äta alltså, det är fan bäst. Men tårtan de kommit med i början av kvällen, den pallar jag inte ens att smaka på när det serverats sånt. Vi går på en promenad istället medan det sjungs på festen.

Vi kommer tillbaka och släktens hustler, min mosters man, uppvisar inte helt oväntat lite sprithare-tendenser när kvällen blivit sen. Vi ska väl ha en grogg? Så vi dricker en grogg också, men orka vara upp sent – vi är ungdomen som lägger sig före de äldre, tvärtemot hur det brukar och ska vara. Rätt skönt ibland. Och för tårtan finns alltid en chans till dagen efter.

Barn får inte dricka alkohol. Men de får gärna servera oss andra.

Min släkt bor till viss del i Blekinge, Karlshamn. Mormor, ett par syskon till mamma. Kusiner är emigrerade till Malmö, de är typ gycklare allihop så det är ju rätt logiskt. I vilket fall. Eftersom min mamma snart fyller femtio och hon och pappa ska dra på resa för att fira det om ett par dar har hennes fest förlagts till just Karlshamn. Jag är här för första gången på kanske 5 år. Alla har flyttat runt igen och jag får 2 x husesyn. Mostern och hennes dude har såklart haft projekt på gång och våldsrenoverat ett gammhus till toppskick och jag, Link och Matilda sover på loftet tillsammans med två sjukt läskiga skyltdockor. Festen har varit på main floor i det här huset.

Jag har under hela festdagen varit very much M.I.A., hooked på that internet shit i vanliga fall liksom, och går plötsligt omkring med både torsk på den saken, och en telefon som inte vill ha nån kontakt med nån. Så på natten efter festen vaknar jag förvirrat av fyra sms på raken och nåt svarar meddelande med info jag borde bekräftat redan samma dag. Typiskt.

Alltså inte för att man inte är i full gång och blir uttråkad eller nåt av telefonbrist, det finns ju dryck och sånghäfte och barn och grejer på festen. Sjukligt god mat man bara måste äta för mycket av så man inte orkar nåt alls, och inte ens supa tack och lov. Det har varit en hård fredag innan så lika gott. Men det är förstås bara jag, de andra verkar inte varit lika benägna att tävlingsäta och bli sega. Inga hårda fredagar helle för den delen. Gott så. Vi sjunger sången om festen som slutar med action av Knivhackar-Jon och kärring i brunn, vi må inte ha det så spännande som den berättar, men det är fan sång och butelj när det är födelsedag ändå. Kanske får du se ett bildbonanza.

Jag är i Karlshamn. Det är mycket att stå i. Will be back.

Jag sitter på en spårvagn på natten. Jag ska hem till Biskop efter sen föreläsning och några öl efteråt med klasskompisar. Hade tänkt gå på Svanen med Jessie, men vagnarna från Järntorget motarbetade mig och jag bara åt nånstans och åkte hem. Orka.

En snubbe sätter sig bredvid mig i Brunnsparken. Men så blir ett säte intill helt tomt och han flyttar dit med en gång. Det vanliga folk gör, hellre sitta helt själv än bredvid nåt miffo. Jag dåsar till lite till och från på vägen hem, kollar upp vid varenda hållplats men har ingen riktig uppmärksamhet. Så strax innan Vårväders rycker jag till av att en kvinna skriker till i en telefon: …om du vill ha det på ditt samvete! Hon verkligen skriker det alltså, och mannen på sätet innanför reser sig i halvpanik och byter plats. Det är samma man som flyttade sig från platsen bredvid mig.

Och medan kvinnan själv tar sig samman och försöker se så obrydd ut som möjligt (gör det bra, hon var nog nykter, nån på andra sidan luren var nog möjligen förtjänt av skrik), kan jag inte låta bli att tänka så går det om man flyttar sig från bredvid mig till tomplatsen. Man blir skrikt i örat medan jag får glida vidare ensam på min plats.

Hederlig gammal kamp på barrikaderna. Jag höjer min röst och kräver shit. Rakt av, ingen debatt med pragmatik, jag må ämna argumentera för saken, men främst: jag kräver. FÖRBJUD SMS-lån.

Jag mår fan dåligt av att se ännu ett reportage eller ännu en artikel där finansiella idioter tillåts vifta telefonen för att få sig en mp3-spelare, och direkt påföljande helt egna post hos kronofogden. Ja, precis, jag spelar arroganta kort och kallar dem för idioter, men inte konstigt eftersom de flesta är youngsters som aldrig skött en hushållsekonomi förr och de andra är såna som aldrig kommer lära sig. Eller folk som vill ha sig lite knark till helgen/för dagen. Kolla exempelvis detta (videoklippslänken på sidan) och säg att det inte är ett pucko de intervjuar. Men puckon må vara hänt att de finns, att jag kallar dem för det också, vad vi måste göra är ju att skydda dem. Vad vi fan inte ska ha i det här samhället är tillåten rovdrift på försvarslösa.

Det är ju inte annat än rovdrift. Ingen sund människa med möjlighet att fixa återbetalningen smidigt tar ett sånt här lån eftersom det överhuvudtaget inte existerar sämre och ondare villkor knappt ens om man lånar av maffian. Men ja, speaking of which, det finns väl ett enda existensberättigande för sånt här. Och det är möjligheten att få snabba cash för att betala av maffiaskulder så man byter sina kommande brutna ben mot något mindre hotfulla kronofogdepapper. Men sånt löser vi väl bättre på andra sätt?

Varför inte ta det tillbaka till de glada dagarnas dial-up? När en mp3-fil tog ett par timmar att få ner? När Nick Borgen öppnade sin låt World Wide Web med tonerna av ett modem som ringer Telia, hade hon från Lap Power med på scenen i Mello, och ja, när Lap Power ens fanns i någons vokabulär?

Ja, längtar du dit är väl bara att gå på alla operatörers massiva påtryckningar för att du ska skaffa mobilt “bredband”. Bli sådär duktigt champion-blåst som bara den rent samhällsfarliga företeelsen SMS-lån (eget inlägg om den saken coming up) kan norpa förstaplatsen ifrån. För även om det inte var så att man enkelt kunde notera att fast och minst tre gånger så snabb uppkoppling kostar detsamma, max, och går att dela på om man bor i en lägenhet med andra, så hade det räckt med deras små finstilta rader för att bli blåst.

Tre stora operatörer (the biggest 2 plus nån extra) som jag kollat in närmare gör alla samma sak och bokstavligt talat döljer den lilla specialklausulen att efter omkring 5GB nedströms trafik på en månad stryps hastigheten till 30Kbit/s resten av månaden. Alltså det är långsammare än mitt första modem från just 1997. Och vet du hur snabbt man uppnår 5GB vid normal vardagsanvändning? Jävligt snabbt. Bilden ovan är tagen av Yoho efter att hon använt sitt mobila nät att lyssna på webbradio lite för mycket. Hälsningar Djävulen. Och jag skulle passera gränsen på tre dar.

Ja det är ju jävligt trevligt att sitta med sin laptop i solen och inte se ett skit på skärmen av ljusreflexerna, att ha friheten att få sköna daggskador på moderkortet, att leka författare på 7Eleven och bli refuserad närmare slushmaskinen. Under 18 månaders bindningstid.

Det är en sak att köpa mobilt för att man behöver det. Det finns definitivt goda skäl för många. Men att göra det för att man tror att den nya datorn (som säkert också är en bum jävla deal med skräpkomponenter) blir billigare med tvåårig bindning till nån lökoperatör, eller för att man går på livsstilsreklamen from the 80’s om frihet och barr i byxan, eller bara för att man tycker en dongle blir coola att sitta och snygga till med små klistermärken… Wake the fuck up.

- - -

Relaterad bonus igen! Gustav delar med sig av World Wide Web, courtesy Speedyshare.

Både Metro och SvD flaggar ordentligt, den förstnämnda på löpet, för att skolskjutningen kunde stoppats. Båda syftar till största del på att mördarn förhörts dagen innan med anledning av hans YouTube-klipp. Att man skulle fattat av bara det. Och jag kan inte säga annat än Way to flytta fokus från vapenlagar till moralpanik. Dumjävlar. Det går inte att bura in alla som skjuter med sina lagligt innehavda vapen på film. Naturligtvis berättar all press om att han även gillade skräck, sex, droger, och nåt tyskt syntband. Dumjävlar yet again.

Det finns tyvärr inget mer än två saker att hala fram efter såna här nyheter om man ska analysera det. Nummer ett: utanförskap (ett kvällslöp sa att han sköt sina vänner. Yeah right). Nummer två: tillgång på vapen. Och bara den sista är nog på egen hand. Men också ganska lättfixad.

Finland, vafaaaaan!?

- - -

Relaterad bonus: me sharing låt med tidigare nämnda Ill Bill. The anatomy of a school shooting.

Ja alltså nåt ska man väl säga om senaste vändan arga töntar. Det är inte meningen att man bara ska “ta avstånd” från fjantpseudoaktivister som krossar fönster på varje Reclaim shit. Det är meningen att man ska stoppa dem innan, eller fucking haffa dem i kragen och slänga dem åt snuten om det är för sent. Enda sättet. Och alla som inte tycker det är fönsterkrossare själva. Ja, det mest beklämmande är alla jävla bortförklarare. De borde vara smarta och vuxna nog att sätta stopp för idioters framfart, men slösar kraft på argument inte värda vatten.

Sorry bitches, det spelar ingen roll hur mycket argument nån kan slänga upp om stora helheten i blabla kapitalismen och snuten så och så hit och dit och egendom är stöld. För även om jag skulle acceptera de grejerna är det helt irrelevant eftersom det är så oerhört kontraproduktivt på alla sätt att förstöra och leka upplopp utan konkret motpart. Nej, ingen tjänar något, alla förlorar. Att man i stor del av pressen antydde att arrangemanget var en officiell del av ESF är kuken det med, men en annan fråga. Ja det är det.

- - -

Lite halvrelaterat kan jag också säga att den nya genom Pirate Bay släppta Timbuktu-singeln är skitdålig. Snygg är han i folkdräkt dock.