Jaha vad ska man nu oroa sig för? Poäng inne för terminen som gick, pengar inne för terminen som kommer. Tja, kanske ska man oroa sig för just terminen som kommer. Redan är igång menar jag. Det kan bli tufft, jag märker att höstens franska i jämförelse var light light light.

Men fan om det inte fortfarande är kul med grammatik. Nog för att läraren har squeeky voice, och nog för att det kommer bli mer krav på kunskap om allmän grammatik, men är man nörd så är man. Hon får dock gärna chilla med att kalla språk för “slarvigt”. Gillar inte sånt. Jag är på för att tänka strikt grammatiskt och vad som i den världen är korrekt, men ordet slarv förutsätter att man borde prata på ett annat sätt. Det borde man inte.

Tråkigt nog har vi Umbridge även denna termin (har jag inte dragit den liknelsen? hon är i alla fall sjukt lik skådisen i HP-filmen, och beter sig likadant). Hon är fan inte kul. Men ansvaret för delkursen är i alla fall inte endast hennes så det får gå an. Precis som alla andra lärare som är vardagsonda och kör med favoriter gillar hon av nån anledning mig. Jag är en sån freak-magnet.

Och som vanligt försummar jag hårdplugg med exempelvis spontana resor till Backaplan med Yoho. Hon pyntade vagnen hem med nyköpt blomma.

- - -

Film. Festivalfilm nummer två har insupits, nämligen Låt den rätte komma in. Jag kallar mig inte besviken, men det var lite fegt att inte visa de äckligaste grejerna med pedofilen (fattade man ens att han var pedo om man inte läst boken? tell me!), och nog kunde man inkluderat lite fler bortkapade grejer för ett bättre resultat, exempelvis dealen med mobbarbröderna. Men sitter man inte och jämför är man nog nöjd. Meph var det i alla fall.

Mest nöjd var jag själv med att en liten språngmarsch till brunnsparken efteråt lönade sig, vi hann med sista vagnen hem.

Applicera vardagsskrock på reklam. Smooth.

Jag vet egentligen inte var jag står angående själva tanken att förbjuda sexistisk reklam. Klassiska argument för båda sidor samsas rätt bra i mitt huvud. Men vad jag verkligen vet är att snacket är både förvirrat och verklighetsfrånvänt. Mina vänner, feminister, snälla. Det går inte smidigt att snacka om man klumpar ihop sexism och sexualisering (”av det offentliga rummet”). Jag trodde det var svenne banan och Spinal Tap som hade svårt att skilja på sex och sexism men det verkar även gälla massor av folk som alla trodde de var skärpta och analyserande.

För det första är det offentliga rummet så fan heller sexualiserat. Det offentliga rummet är i bästa fall trevligt och fint, i värsta fall tråkigt och göteborgsblåsigt. Människor sexualiseras, inte döda objekt (vi räknar bort Berlinmurentanten nu), och verkligen inte abstrakta begrepp som offentlighet. Ingen runkar loss till offentligheten.

Med besserwisserordmärkardelen avklarad: det viktiga var som sagt att skilja på sex och sexism. Ni vet det här, sexism kommer av engelskans sex-med-betydelsen-kön. Könsstereotyper etc. I analogi med rasism. Och precis som med den: positiva eller negativa stereotyper lika fucked. Jag vet mycket väl att åsikterna om anspelan på sex och användning av könsstereotyper i reklam ofta går hand i hand, och lika väl vet jag att anspelan på sex ofta utförs med just stereotyper (kvinna som objekt man som subjekt yada yada). Men det går att prata om dessa saker separat, och vi måste göra det.

Huvudproblemet med förbud mot sexistisk reklam är att det löst som ett helvete att definiera det, inte när en stereotyp förekommer, men när den förstärks och uppmuntras. Ni vet, glimten-i-ögat-invändningen och liknande. Bara för att det är gjort med nån slags humor är det inte säkert att alla kommer uppfatta det. Bara för att nån uppfattar humor är det inte säkert att den var avsiktlig. Beroende på hur en lagtext skulle vara författat är det här mer eller mindre påtagligt som problem. Men huvudproblemet med förbud mot “sexualisering” är inte samma. Problemet är istället att, stereotypfrågan åsidolagd, överhuvudtaget motivera varför det är fel (och vafan man menar med “-isering”).

Jag är ganska allvarlig nu. Jag säger inte att det är problemfritt, eller att man inte ska reagera alls på att något säljs med sex som inte har med sex att göra, men fan hörni: Det är ingen som motiverat varför det är fel med andra argument än antingen moralistiska, ovan nämnda klagomål på könsstereotyper, eller att det är fel i sig med kvinnor som objekt. Jag tycker inte att det räcker. Jag kan se dig som objekt och subjekt på samma gång, jag kan känna mig som båda själv och gilla båda delar, och vi kan dessutom skita i att ens fundera på saken. Ge mig istället fler män som objekt också så är vi en bit på väg.

Men. Framför allt tror jag att saken alltid missuppfattats. Det är inte löften om sex som säljer varan med den heta bruden på bilden. Det är snarare precis samma grej som bakom exempelvis Coca-colas standardkoncept att sälja en hel livsstil. Man säljer genom att antyda varan som attribut i en livsstil, där brudar ingår i vissa fall. Eller ännu simplare! En livsstil där man ska vara intresserad av brudarna.

När jag gick i åttan var aktuell H&M-kampanj frontad av Tyra Banks. Jag och en kompis hade hört att det skulle delas ut en massa gratisaffisher på nåt slags kontor, för att stävja att små högstadietöntar som vi skulle sno dem från busskurerna. Vi letade som fan efter gatan där detta skulle ske men hittade aldrig dit, men i vilket fall vet jag att jag var hyfsat engagerad i att få tag i en affisch. Jag vet också att det inte var för att runka loss. Det var en enda fet markering för att visa att här kommer det en riktig kille som vill ha snygga brudar precis som man ska.

Det är vad de säljer med sexigheten. Vi är inte så dumma i huvudet som vi tror vi är, inte en fan tror han får knulla modeller för att han handlar på H&M. Vi är däremot jävligt mycket lamare än vi tror, och söker desperat de där attributen som ska få oss accepterade. Fuck it. Det här skulle ju bara vara en introduktion. Till det viktiga:

När ska vi ta sex på allvar, egentligen? Som drivkraft alltså. Och nu pratar jag inte om nån jävla stum affisch utan den verkliga chansen att få till det. För hur mycket jag än tycker att det är överskattat i sig i reklamsammanhang tänker jag inte låtsas som att det inte har fet påverkan på beteende. Men det handlar ju just om när man står där i till exempel ögonblicket då man precis börjar hångla första gången med någon ny. Det är berusande precis som alkohol: man blir pepp som fan men också dum i huvudet, något hurtigt förenklat. Är man dessutom kär är det ju ännu värre. Jag pratar förresten inte heller, om nånnu skulle tro det, om den där äckliga jävla mossan om kvinnor som fresterskor och män som inkapabla att vara någolunda hyvens inför dessa onda varelser, jag pratar om båda kön alike inför lusten.

Allvarligt, hur kul är det att bara kunna skämta om hur skum man kan bli, hur mycket man får för sig, istället för att bara diskutera det på riktigt. Jävla mellanstadienivå att bara låtsas tycka det är skämmigt, skamligt, och sen lära sig att faktiskt tycka det på riktigt också. Bara otrohet som koncept liksom, om vi hypotetiskt säger att det är hälften/hälften mellan bara-kåt och kär-i-en-annan (jag tippar annars på mer för det förstnämnda), så kan vi ju bara där se hur pass mycket inflytande det har.

Sex taget på allvar, om något, skulle verkligen kunna förändra situationen. För helvete, (hetero)kvinnor vill ha män. Vill dregla över män, och gör det. Men där kan man unna sig att både skoja och mena allvar samtidigt, eller ännu hellre, bara mena allvar och inte skämmas. Fan alltså, vinst nummer ett för män på en förverkligad äkta jämställdhet: möjligheten att kunna göra detsamma. Ett jämställt klimat är inte ett klimat där ingen längre spanar in en förbipasserande bruds ass och kanske till och med kommenterar det gillande för en kompis. Det är ett klimat där man faktiskt kan göra det. Utan att det är skabbigt nånstans. För att kan gå åt båda håll. För att det inte längre är en makthandling.

Lenny Kravitz har tydligen levt i celibat i tre år. Motiverar som så: Jag befinner mig vid en punkt i livet där kvinnorna måste erbjuda något mer. Inte bara en kropp, utan också sinne och själ. Say fucking whaaat!? Det är en helt vansinnig förolämpning mot samtliga kvinnor han haft sex med. Det är ett otvetydigt tecken på en persons indelning i madonna och jävla horfitta värd noll. Det är fan till och med ett otvetydigt tecken på att han inte har höga tankar om sig själv heller. Men framför allt är det är förolämpning mot sex, och precis vad jag pratar om. Sex is soul, jävla dumgubbe. Om man tar det på allvar.

- - -

[Nota bene: Sex taget på allvar är inte Andres Serranos lama runkbilder (som konst betraktat, runkbilder i sig måste ju inte vara så spännande). Det är inte Oh la la, äkta sexscener i Ang Lees nya minsann. Det är inte helgbilaga med orgasmtips. De säljer, precis som reklamen jag nämnde, inget annat än en livstil som perfekt och lyckad. Och stressad out of one's mind. Fuck dat (hahahaha).]

[Inte heller Fuck For Forest.]

- - -

Liten vidare referens också. Ett exempel på allvar. [update: länken död, Rodeo har stuvat om.]

Tänk om man inte haft Wifebeater Love?

[R&B är det logiska steget efter alla indieslavars omfamnande av hiphopen. Eller möjligen överkursen - hur man skiljer intresse från posering. (Ja, jag väljer alltså att inte ha äkta som motpol till pose. Notera.) Jag är fortfarande förundrad över hur jag faktiskt kom att lära mig gilla även ballader.]

Ja, det är en form av sjukdom. Ett beroende, vaneframkallande saker. Ja, det är vad det är. Avsnitt nio nu, jag kan inte se serier ett avsnitt i veckan om andra möjligheter finnes. This time nämner jag dock Cali utan nån analys eller whatever. Det som händer är sånt jag skulle skapa spoilers med om jag nämnde. Ni som inte slavar vill vänta på TV4 och jag är en man av respekt. För sånt i alla fall.

Det var istället ett konstaterande av vardagen.

- - -

Det går att genom goda vänner tillskansa sig plats i en biosalong för visning av en film som annars är slutsåld. Det har nämnts redan, Yoho slapp förvisso säga lösenordet, men ändå. Howeva, det är svårt att säga om filmen var bra eller inte. Det är dock lätt att säga att det var ungefär hur töntigt som helst att de som presenterade filmen var noga med att tillägga Ja, de gör det på riktigt. Spelar det nån roll? Scenerna hade väl varit precis lika heta med kuken vikt och utanför? Fuck you. Hahahaha.

Festen efteråt var visserligen kryddad av free beers som jag lyckades sno åt mig fler biljetter till än bara en inne i biosalongen, men som fest betraktat… Tvingas stänga av musiken kl. 23, vafan är det? Tur då att vi vidare i vännerspåret har a) klicken, som tvingade med/betalade in stackars fattiga mig (när i helvete ska jag få CSN-pengar? hyran is due next weeeek!) på Svanish, samt b) K-Tron, som bjöd på sovplats så man slapp dra hem med sista vagn eller vänta till första i glappet mellan denna och stängning. Fick jag träffa katten också.

Morgonen efter var visserligen bakiskryddad, men jag lyckades överraska Frida & Robert med min närvaro i soffan, fick några trevliga blåsvädersbilder på K, och gjorde mig senare en god sunkfrukost. All good. Jag brände ju knappt några pengar heller.

Blåsväder ett.

Blåsväder två.

Aight, en till. Det går även att med goda vänners hjälp överkomma bristen på en specifik kursbok, det lönar sig att känna folk i kursen över en. Kajsa hade med sig den där Ånej-inte-ännu-en-ww2/förintelsen-historia-romanen Un sac de billes som vi ska läsa som öppning av nya textkursen. Känns ju måttligt intressant, men man är ju in it for the språket. Meph fick också tag i ett ex genom att vara allra först att nå till det tipsade stället för ett av de två exen som fanns kvar. Fast lane, only way to go.

Kajan. The supplier.

- - -

Jag måste förresten vara lite seriös ändå, också. Alltså prata om annat än mah life i alla fall. När jag gick från K-Tron och Frida skulle de också gå, för att dra till deras hyresvärd och försöka se till att de får bo kvar när hon som hyrt ut i andra hand till dem sagt upp lägenheten. Det fick de inte, informerades jag nyss om. Andra ska kolla, om alla tackar nej blir det kanske de som får bo där. Fat chance.

Alltså. Jävla bostadsmarknaden, du får mig att vilja kräkas. Jag är inte ens extra upprörd för att det här råkar handla om mina vänner, jag vill påtala en tendens.

Det är ok att värdar vill ha de med fetast inkomst i sina lägenheter. Lite ok, i alla fall, det är förståeligt. Det är svårt att se en mer säker metod att försäkras om att hyrespengarna faktiskt kommer komma in, eller att det finns mindre risk för sjuka fester, underklassknarkare (kokain är dock tummen upp, eller jag hörde det blivit billigare men tyst nu), och annat man kan tänkas vilja undvika. Men en annan metod, som är rätt fin den med, är att se efter om det möjligen redan finns folk som bor i lägenheten, som vill bo kvar, som aldrig schabblat, som (ok nu lägger jag in en vänner-vinkel:) är great people.

Vad det visar är att det aldrig handlat om safety för pengarnas inrullande. Det handlar bara om vad de jävlarna vill se för slags vanligt övre-medelklass-och-uppåt-folk i sina fina trapphus. Sug min jävla väggtidning fascistas.

Mer bonusar i Mulder-goes-Cali: Henry Rollins! Men vad var det för skit Hank snackade i Rollins program? Fan vad less jag är på slentriandissar av språkets påstådda förfall. Jag orkar inte ens argumentera, jag nöjer mig med att säga laaaamt! (Vadå, trodde du det faktum att bruden lackade på honom sen fick seriens egna medhåll i frågan att tas tillbaka? Nädu.)

Nej vänta, ett argument: Talspråk är talspråk om än i MSN-fönster. Behandla det därefter.

- - -

Jag klarade förresten grammatiktentan. Ha.

Som slav under hype, jag kollar på Californication (men med franska subs! råkade vara såna i tankade versionen och jag tänker låtsasplugg, oh yeah). Lyckligtvis är det bra. Närmaste jämförelse jag kan göra är väl Entourage, fast som det var i början (lite sämre med andra ord). Selling point: sex. Mer som syns än i Entourage, mindre än i Tell me you love me.

Om vi istället tar egenskapen hur pass spekulativt sexet är blir resultatet tvärtom. Alltså fortfarande i mitten men med omvända flanker. Tell me you love me visar pung, men det är skit samma eftersom sexet är viktigt (som fan) för serien som sådan. Det är i princip ämnet. Hank i Californication har en massa onödigt och halvt tvångsmässigt sex, det är en funktion det med, men det är inte temat för serien.

I vilket fall är det som jag främst tänker på i jämförelsen med Entourage inte hur mycket T&A man petat in, utan ämnet ytligt L.A. - visserligen en bisats i Entourage men alltid närvarande - och hur catchy det är. Alltså det är kul att se när Hank både drygar sig och agerar vardagshjälten som muckar med telefonprataren på bio. Sex är ganska kul också (slagen i ansiktet av 16-åringen!), men lite jobbigt att sprida ljuden ut till andra rum där Aron eller Ako sitter och säkert undrar vafan jag ser på egentligen.

Ok. Det finns klyschor, inte så få. Klyschorna regeras av mästerklyschan Cynisk badass manlig författare som skriver i manlig tradition à la nån valfri Keroac er sumthin. Det är ju sådär coolt. Men jag vill inte klaga via bojkott. Problemet har ju dessutom aldrig varit förekomsten av dessa karaktärer utan bristen på dito brudar, eller överlag en liten variation. Men, ja, den moderna varianten av klyschan har åtminstone uppdaterats med nyanser som exempelsiv denna series ovan inflikade få-på-käften-i-sängen-av-liten-brud. Klyschorna får alltså vara tills vidare.

Men var kommer den där grejen leda med att han skriver om hur L.A. förstör brudar? Nog för att man gärna får påpeka det lite bisarra peddoelementet i rakad fitta och vara allmänt ifrågasättande om ideal -> boob job (eller ännu värre, I-världens könsstympning “intimkirurgi”), men börjar det barka åt att han bara vill åt en sån där kvinna som inte skulle ha sex med honom for fun, eftersom hon är en true madonna och moderskandidat, måste jag nog få lite spel. Men vi är inte där än.

Istället: fler skoj detaljer! En hund som heter Cat Stevens. Att Hank kallar nämnda hund för Yusuf Islam. Att Hank blir stött på med den klassiska metoden Handen på låret under bordet. Yeah, jag vet flera som fällts på det viset. Räck upp en hand om du vill. Jag gör’t.

- - -

Imorgon börjar filmfestivalen för oss som har vänner med ambitioner. Yoho hämtade ut biljetter till extravisningen av den annars slutsålda Lust, Caution och jag fick den som var över. Jag är tacksam, men också väldigt imponerad av Annso som tvingades att faktiskt säga lösenordet när hon skulle hämta sina. Yoho kom undan billigare.

Nammurtlegnujd.

Att leva post-tenta pre-kursstart är något jag borde ha gjort redan i en månads tid (jag vet, det är helt sjukt, fråga Kajsa för lite neggande om detta men jag tycker det är mestadels toppen). Men, som redan gnällt om i hundra inlägg, har jag ju haft två tentor att ta igen och således inte mer fullständigt ledig tid än just idag. Men redan med en dags ledighet kan jag känna den oerhödra skillnaden på riktig frihet och den som man bara tar sig trots annalkande ansvar. Trycket mot pannloben, jag vill inte säga ångest egentligen, men vafan, det är det närmaste jag kommer (kanske tvåa).

Frivilligt arbeit idag då. Som en välbehövd kontring. Jag vill mota undan lazyness med gå-in-i-väggen-metod, som sagt. Det kanske kan klassas som mjukstart med ett besök i tvättstugan, men tro mig, det var long overdue. Och likförbannat glömde jag att tvätta flera saker. Vidare fortsätter jag på Pärra Ström-rmxen som jag utlovat. Bara så du vet är bokjäveln tvåhundra sidor och jag ska banne mig anmärka saker på varenda en, så det är därför det kommer ta tid. Jag är på kapitel ett.

Nu hugger vi in!

Tentaaa? Jag kanske klarade. Lång ifrån säkert. Jag pluggade dåligt. Ja. Men jag firade i vilket fall friheten med att dricka två öl och på karaoke köra S.L.A.M.P. clique över Eminem-beat.

Jahapp. Såhär ser det alltså ut. Välkommen.

Jag har både upptäckt att jag fått gränsen 500MB höjd till 3GB av nån anledning (vilket gör att jag kan fläska in fler bilder, vilket är fina grejer om det ska vara här bloggish ligger) och insett att jag ju när det inte heller räcker kan använda vanliga paparkaka att hosta pix och bara länka skiten. Så blir det alltså. Vad gäller att inte kunna ändra CSS gratis får väl vara hänt. Det ser ganska fint ut ändå, trots att jag inte kan få till indrag längre, och det passade ju faktiskt inte så illa ihop med gamla vänstermenyn.

Anyhoo. Förfest blir till fest blir till dansa ute nånstans. Det såg ut ungefär på det här viset:

Ganska kul alltså. Vi var hos Link först, sen på inflyttfest och sen hos inflyttarnas nya grannar en kortis och sen ut och dansa. På det planet inga saker spektakulära. Inte heller T(2) som kommer om ett par timmar är så spektakulärt. Men inte fan har jag säkra utsikter, jag är vansinnigt dålig på artikelbruk, och på tempusbruk också märkte jag nyss. Fy fan. Men jag ska strax göra en gammal tenta och se efter, sedan äta, sedan åka till skrivsalen. Ja ja. Bara för att ett orosmoment ska ligga över en på det viset har ett annat släppt lite. Jag hade en idé, och kanske blir den av. Det vore väl skoj?

Alltså jag har inget skäl att skriva. Det händer väl saker och det finns väl alltid nåt att kommentera men jag fördriver mest tid just nu. Förfest hos Link och bloody mary på menyn. Det är fint. Förhoppningsvis blir det dansgolv och förhoppningsvis är jag pigg nog att plugga imorgon. Det finns dock gott om tid även på måndag. T(2) startar inte förrän 18.00, det är en bra tid.

De ropar i köket. Jag trodde det skulle ta längre tid att göra sig klar. Nåväl.

Jag levde enligt uppfattningen att WrdPress var the shit om det skulle skrivas blogg. Men jag hade fel. För att ändra sin CSS måste man betala. Vill man ha bilder för mer än 50 MB måste man betala. Det är kuken. Alltså verkligen grov kuken. Således kanske detta blir kortlivat. Men jag ville ju så gärna testa det här med annan server, annan kod, kommentarer etc.